Fick idag ett mail där en av mina kollegor berättar om elever på ett av gymnasiets sär program som får arbeta med PIM. Flera har gjort upp till nivå tre och tycker att det är skojigt. Så roligt att de jobbar vidare på fritiden och gör filmer om tex. fritidsaktiviteter som de i sin tur lägger ut på YouTube.
Tänk vad härligt att de i skolan får ett redskap som de har nytta och glädje av både där och hemma.
Tänk vad det är roligt att komma tillbaka till sitt arbete och träffa alla kollegor. Särskilt när ens kollegor är glada och positiva och bara längtar efter att köra igång. En av lärarna på skolan avslutade sitt PIM sista veckan innan jul och nu när hon kommer tillbaka har hon många idéer om vad hennes elever ska få göra. De har visserligen jobbat med IT som verktyg sedan förskoleklass, då de startade med ASL (Att skriva sig till läsning). De har gjort skoltidningar varje läsår och naturligtvis skrivit en hel del på datorn. Förresten, det är treor vi pratar om. Nu ska de få jobba med våra svenska vilda djur och redovisa sitt arbete i Photo Story. Men först ska de naturligtvis leta fakta, i böcker och på nätet. De ska också leta bilder, på sidor där det är okej att göra det med tanke på upphovsrätten och naturligtvis kommer de att berätta varifrån de fått sina uppgifter och ange källor.
Många gånger hör jag elever som går i år sju och uppåt som inte alls arbetar på detta sätt. Varför? Är det för jobbigt för lärarna, tror de inte att eleverna kan, kan de inte själva? Ja jag funderar mycket vad det beror på och jag blir så frustrerad när man inte tar till vara på möjligheterna som finns.
Mycket på G nu vid terminsstart. Vi pimmar vidare och erbjuder i höst ett större utbud än tidigare. Vi kommer att ha ett BAS-PIM för de som är helt nya inför användningen av IT. Våra tidigare öppna verkstäder där man jobbar med det man behöver för stunden, kompleteras med riktade verkstäder. Här finns möjlighet att jobba med Bild, Film, Ljud, It´s learning, FirstClass som pedagogiskt redskap m.m. Det känns som att det finns ett behov att lära mer när man klarat av grunderna.
Det finns ju så mycket roligt att göra för eleverna, vi måste bara få fler att förstå att det kan vara sååååå roligt i skolan.
Tänk att dagen före midsommarafton kl. 14-17 samla nästan 40 pedagoger för PIM-seminarium! Och ingen ifrågasatte tiden, det tycker jag är helt fantastiskt! Tre fullsatta seminarier, det var vad vi fick till och inte tänkte någon av oss i organisationen på vilken dag det var när vi planerade in tiden.
Det blev som vanligt ett fantastiskt utbyte av pedagogiska tankar och många nya idéer som knoppade upp likt sommarblommor. Det ska bli spännande att få följa utvecklingen i förskolan och skolan framöver. Vad händer när dessa pedagoger kommer tillbaka till sina arbeten, kommer det att bli en ökad användning av IT. Ja, jag tror och hoppas det i alla fall.
Ifjol var vi ett stort antal Sundsvallsbor som var nere på PIM-galan i Göteborg, ett mycket trevligt arrangemang och en bra mötesplats för många IT-tankar. När jag läser alla blogginlägg som handlar om galan längtar jag tillbaka.
Ifjol blev Sundsvall Guldkommun med flest femmor på kortast tid, det var jätteroligt och jag och Helena Westin som jag delar ansvaret med här, var otroligt stolta över de fantastiska arbeten som producerats av våra pedagoger.
I år blev det en egen gala som vi genomförde här i Sundsvall, vi hade även våra vänner i väst, från Jämtland här. Den 15 maj i vårt vackra Kulturmagasin uppmärksammades fyror och femmor med blommor, diplom och en trerätters lunch. Under promenaden till lunchen fick deltagarna tävla i ett PIM-sudoku gjort som en orientering. Och stans lunchflanörer fick se ett antal personer ”irra” runt i staden på jakt efter ledtrådar:-) Dagen dokumenterades av tre elever från år sex, Daniel som filmade och Karin och Fanny som skrev ett nyhetsblad.
I måndags hade vi återigen ett, eller snarare tre diplomseminarier för de pedagoger som blivit färdiga på nivå tre i PIM. Ett seminarium där det finns representation från förskolan till och med gymnasiet. De samtal som sker när deras uppgifter/filmer visas upp är verkligen ett lyft. Hur har du tänkt, hur tänker du jobba vidare med dina elever och fler frågor lyfts upp. Natuligtvis blir det en del tekniksnack också, till exempel om ljud som verkar vara en krånglig bit. Men till största delen är det pedagogiska samtal som bedrivs och deltagarna går därifrån med nya tankar och idéer som förhoppningsvis kommer att komma deras adepter till godo.
Men vi som får sitta med som examinatorer, vi har en otrolig fördel i att få vara med i den utveckling som sker. Då kan jag verkligen känna att det inte är försent, det händer något därute. Det enda jag hoppas på är att dessa positiva signaler som vi får sprider sig till de som inte förstår hur viktigt och faktiskt hur roligt det är när IT kommer in i förskolan och skolan.
En deltagare berättade att de övriga på hennes skola sagt att de hört att man inte behövde göra PIM, man kan jobba på som tidigare. Jag blir så frustrerad när jag hör sånt prat. Hur kan man arbeta i en lärande organisation och inte vilja lära om IT och dess möjligheter för eleverna? Har man verkligen ett val? Tänk om läkare, servicetekniker, ja nämn vilket annat yrke som helst inte skulle ta till sig nytt som händer inom just det yrket, blir man anlitad då? Inom vilket annat yrke kan man säga att man inte vill använda sig av det nya som kommer/finns? Jag bara undrar, varför är det så i skolan fortfarande.
Det blir ett A-lag och ett B-lag och klyftan bara ökar när de i A-laget hela tiden är nyfiken och vill vidare, medan de övriga inte vill. En utmaning är att minska andelen pedagoger i B-laget.
Nu låter det som om jag är väldigt pessimistisk, men det är jag inte, jag tror och hoppas att det kommer att hända mycket framöver. Vi är många som kämpar för det:-)
Idag har jag som vanligt tittat på och återkopplat till deltagare som lämnat in uppgifter i PIM. Vilken otrolig kreativitet det finns och vad vi som är examinatorer får se och uppleva mycket när vi tittar på dessa uppgifter. Hoppas nu bara att det också ökar användningen bland eleverna, vilket jag i och för sig tror, men att det gör det i stor omfattning. Vill, vill att alla ska få möjlighet till ytterligare ett verktyg i skolan.
