En uppgift som eleverna fick för ett tag sen, var att skriva vad man tyckte om läsplattan och det var intressant läsning för oss, att få ta del av elevernas egna utvärdering efter ett halvårs användande. Här ser man vad många användningsområden de hittat och mer blir det, det är jag säker på. Intressant var att läsa att två elever tyckte att det var dåligt att det går så fort. Jag funderade på vad de menade med det och fick då veta att de skulle skriva minst fem meningar och de tyckte att det gick så snabbt att skriva och att skrivstunden då var över. Ja, inte är det fel på motivationen i alla fall.

Det är enklare att skriva än att läsa, det är något som man har vetat sen långt tillbaka. Men då pennan var det enda verktyget, var det inte helt lätt. Idag finns den möjligheten då våra elever har tillgång till ny teknik. För att kunna läsa och skriva behöver man ingen penna. Det finns människor i vårt samhälle som av olika anledningar inte kan använda sig av pennan när de skriver och de är lika goda läsare och skrivare som vi andra.

Eleverna får skriva utifrån sina möjligheter och sina intresseområden, det blir meningsfullt och inga fylleriövningar som man inte förstår varför man ska göra. Elever som har problem med motoriken får lyckas och kan skriva lika bra som sina kompisar. Man behöver inte sudda och sudda så att papperet kanske går sönder när man skriver ”fel”, det är lätt att gå tillbaka och ändra i sin text. Fin- och grovmotorik är en väldigt viktigt del i ASL och tränas medvetet. Det gör att när eleverna i år två (kan givetvis bli tidigare) har fått en bra finmotorik, då är det dags att börja forma bokstäverna med pennan. För det är vad det handlar om att lära sig forma, vi behöver inte idag kunna skriva bokstäverna med pennan för att någon ska kunna läsa mina texter, formandet av bokstäver är ett hantverk som mycket annat.

Så snälla utbildningsministern ta reda på vad ASL innebär innan du uttalar dig. Runt hela landet kan elever, föräldrar och lärare berätta för dig om glada och stolta barn som får lyckas och som känner stolthet över sina arbeten. Både de arbeten de skrivit på datorn och de arbeten som de skrivit för hand.

Jag skulle kunna fortsätta skriva om övriga möjligheter som den digitaliserade skolan innebär, med världen i klassrummet, med möjligheter att skapa texter, presentationer, filmer m.m. m.m. som ökar lärandet och som samtidigt är väldigt roligt och inspirerande att jobba med. Men det får bli en annan gång.

Rent praktiskt kan jag tycka att mässan i sig är väldigt mycket riktat mot försäljning och så är det förstås, det förstår jag. Men mycket färdiga program, mycket som liknar varandra och många gånger inte så skapande. Med det menar jag att eleverna inte behöver tänka själv, formulera sig och lära genom att skapa. Jag är av den övertygelsen att genom att producera för andra så lär man så mycket mer än att följa färdiga manualer. Jag saknade också mer om plattor (läs – skriv – surf), hur de används i skolan, men det kommer kanske mer om det nästa gång.

Styrkor med plattorna är att “datortätheten” ökat, fler elever får tillgång till ett digitalt verktyg. Samarbetet främjas och det blir ett lustfyllt lärande. Eleverna är nyfikna på vad som går att göra, det föder en kreativitet, med hjälp av många av de appar som finns, men också när de lätt kan använda sig av kameran. Det som kan vara jobbigt är att veta vilka appar som är bra, det finns ett stort utbud och det gäller att sovra där. Tyvärr finns det ännu inte lika mycket appar för utbildning som för iPaden, och inte heller är det lika mycket som är på svenska. Men vi är säker på att det kommer mer och mer, det är en marknad som verkligen exploderar nu. Talsyntes är också något som pedagogerna saknar. Till våra datorer har vi tillgång till Claro Read Plus och för ASL är det ett utmärkt tillskott att även kunna använda sig av talsyntesen. Det finns visserligen Svox, men det är en betalapp, och ännu har vi inte löst hur man ska hantera appar som kostar.

En platta ger också många möjligheter. Den utvecklar skrivandet, eftersom den är enkel och lättillgänglig och ger bra samarbetsmöjligheter. Just det att man kan ta med den överallt och alltid kan skriva, fota, eller använda sig av olika appar ger nya sätt att arbeta i skolan.

Däremot är det inte helt enkelt att skriva ut, och det är något som är av stor vikt när vi jobbar med ASL. Eftersom elevernas texter ska sättas ihop till böcker, hängas upp på väggar och illustrationer ska skapas och sättas ihop med det skrivna. Vi löser det så att eleven går till lärardatorn, ansluter plattan och öppnar den som en externa enhet, sen går det att skriva ut. Men det kanske är så att man kan tänka nytt, tänka om, allt behöver kanske inte skrivas ut. Idag finns det så många webbtjänster där elever kan skriva texter som publiceras och kan läsas av alla, just att bli en producent är en central del i ASL och det gör elevernas arbete viktigt när någon annan ska läsa.

I det stora hela är vi dock väldigt nöjda med denna första termin och det ska bli spännande att se vad som händer under våren.

Kommer att skriva mer om mina intryck av resan framöver.

Boken går sedan att titta på via en länk som man kan skicka till föräldrar eller andra som man vill ska läsa boken. Den går också att skriva ut om man skulle vilja det. Registrera dig som teacher så får du möjlighet att lägga till dina elever.

StoryJumper tycker jag kan användas av allt från yngre barn som skriver tillsammans med en vuxen, till äldre som skriver egna berättelser, varför inte på engelska. Det går också att läsa andras böcker som finns publicerade på sidan.

Om det är svårt att komma på ämnen att skriva om finns det bra tips på sidan. Läs gärna handledningen med tips på hur man bygger en berättelse.

En film om hur du skapar en bok i StoryJumper