Nu är vårt modellklassrum färdigt, det blev så bra:) Ljust och inbjudande, med ”stationer” för blandade aktiviteter. Här finns arbetsplatser för eleverna, en läshörna med en inbjudande soffa och böcker i olika svårighetsgrader, en bygghörna, plats för skapande och mycket mer. Naturligtvis även datorarbetsplatser då eleverna ska skriva sig till läsning.
En elev kikar in när vi nästan är färdiga och hans kommentar är tänkvärd. ”Men, det här är väl inget klassrum” Vad har vi gett dem för föreställning om hur ett klassrum ska se ut och vara?
Här kommer det verkligen att finnas möjligheter att jobba enligt ASL. Det bästa av allt är att vi kommer att få utrusta resten av skolans klassrum för år F-2 på liknande sätt. Nu har planeringen för dessa startat och målet är att de ska vara färdiga att tas i bruk vid höstterminens start.
Lyssnade på Lena Boström när hon föreläste om lärstilar och fick återigen en tankeställare. För många år sen lyssnade vår skola på henne och i flera klasser hände det en hel del efter det. Det gjordes iordning tysta rum, en mjuk stor matta placerades på golvet. Det blev tillåtet att vara på olika platser när man arbetade, t.o.m. under bordet. Behövde ett barn stoppa något i munnen, då var det tillåtet. Det fungerade jättebra, när vi inte gjorde någon stor affär av det och förklarade för barnen att vi är olika och att vi behöver arbeta på olika sätt. Men åren går och nya saker händer och ska in i skolan, varför glöms det bort, det som var bra. Visserligen byts personal ut och även vi är olika individer, men det kanske är så att vi måste ta upp frågan då och då. Hålla den levande och tänka på att våra barn inte är stöpta i samma form.
En annan sak som jag också funderar på är det här med hur vi lämnar ut information både till eleverna och till föräldrarna. Det är samma sak där, vi har olika sätt att ta till oss information. De flesta gånger är det text och återigen text. Varför inte använda oss mer av bilder för att förtydliga det som skrivs. Och i dagens digitala samhälle har vi ju även möjlighet att nyttja, rörlig film och ljud på olika sätt. Det kan läggas ut i bloggar, på hemsidor och skickas med i skolportaler. Möjligheterna finns, det gäller bara att nyttja dem.
Jag tror att vi behöver ställa oss den frågan ibland, vilken skola vill vi ha? Det är så lätt att bara jobba på som vanligt, tiden flyger iväg och vi följer med. Men ibland är det viktigt att vi stannar upp och tänker efter, ensamma och tillsammans i arbetslagen. Läste en intressant och tankeväckande artikel av Anne-Marie Körling om den stillasittande pedagogiken. Hur ofta är det inte den som styr för att man tror och är van att så ska det vara. Ibland för att man inte orkar med den aktivitet som blir när eleverna är rörliga.
Tänk om det istället var möjligt för eleverna att få röra på sig, jobba en stund, hämta lite vatten, äta en frukt. Tänk att få ligga under bordet och jobba, det kankse är det som passar mig bäst. Jag jobbade under några år med en fantastisk lärare som just lät barnen göra så. De fick använda sina olika lärstilar i olika lärmiljöer. Det var tillåtet att just vara där man tyckte att det passade bäst, att ta en frukt fast det inte var fruktstund, det kanske var just det som behövdes för den eleven, att få tugga för att förstå det som skulle arbetas med just då.
Sprid tankegångarna till fler, ta upp det i arbetslagen, prata om, hur lär barn bäst. För vi har väl samma mål alla, att våra elever ska klara sig bra i livet?
Jag går en fortbildning nu som heter ”Alternativa verktyg” och det har gett mig många nya tankar och fler lär det bli. Vi pratar just nu om vad är alternativa verktyg, kan alla elever använda sig av alternativa verktyg eller är det bara en viss grupp som ska göra det? Jag tycker att det handlar om verktyg, verktyg för inlärning och det ska vara något som alla elever i skolan bör få tillgång till. Även om jag inte har stora svårigheter så kanske min inlärningsstil gör att jag lättare tar till mig text när jag får lyssna. Jag kanske formulerar mig bättre när jag får skriva på datorn istället för med pennan, jag kan lägga mer krut på innehållet än på de krumelurer jag ska forma med penna. Om alla elever får tillgång till olika verktyg och får prova på det, då tror jag också att de får en större förståelse för de elever som verkligen behöver dessa.
Hörde idag en förälder berätta att hennes son, när han tycker att något i skolan är tråkigt, något han har i läxa, brukar lyssna på det inläst via webben. Han kan då samtidigt spela spel och lära sig läxan och det blir inte lika tråkigt. Han gör alltså inte detta alltid, men ibland. Hur är det då, kan de verkligen lära sig något och samtidigt spela, eller chatta, eller något annat. Ja, jag tror det. Den tyske professorna Wim Veen har myntat begreppet Homo Zappiens, personer med nya förmågor http://sv.wikipedia.org/wiki/Homo_zappiens vi kanske måste försöka lära oss vi med:)
