På sista reflektionsträffen med ettans lärare visade jag TodaysMeet och tänk vad roligt det är när det dyker upp idéer på hur man kan använda det. Ett förslag var att låta eleverna skriva en stafettsaga. Det kan man göra tillsammans i klassen, eller varför inte i samarbete med en annan klass någonstans i Sverige. Kör upp TodaysMeet med projektorn och skriv tillsammans i klassen. Ypperligt tillfälle att ta upp olika moment i svenskan.
Det är enkelt att skapa ett chattrum, du väljer själv en enkel adress till rummet och meddelar den till övriga som ska ha rätt att skriva där. Sen väljer du hur länge den ska vara öppen, allt från ett par timmar till ett helt år.
Jag är otroligt intresserad nu av de möjligheter som Google Docs ger. Jag ser möjligheterna för lärare och elever. Möjligheter till:
förberedelse
kommunikation
samarbete
producerande
fortlöpande bedömning
utvärdering
Och jag tror och vet att det går att använda sig av långt ner i åldrarna. Titta på filmen från Gudhemsskolan i Falköping där två elever berättar om de fördelar de ser.
Jag besökte av en slump en av våra ettor och gissa om jag blev glad för den slumpen. För där flödade kreativiteten, vid alla datorer arbetade elever två och två, de hade precis blivit instruerade till hur de kunde skriva en berättelse i Storybird. En glad lärare frågade mig med ett leende. ”Vad har jag gjort? Jag har startat upp elever som ska skriva i Storybird för första gången och jag har resten av eleverna som jobbar med matte. Vad tänkte jag på, är ju ensam i klassen!” Så fantastiskt roligt att våga släppa loss och låta eleverna ta sig an något nytt, något som de gillar och inte se ett hinder i att vara ensam, eller se hinder över huvud taget. Bara se möjligheterna, det gillar jag och det gillar eleverna.
Jag ställde mig och lyssnade och tittade på vad som skedde framför datorn och jag blev så imponerad. Vilka samtal som fördes, om stavning och om handling, vilket samarbete och vilken hjälpsamhet. Det är otroligt vilka texter som produceras fast man ”bara” går i ettan. Och jag förstår dem, bilderna i Storybird är verkligen inspirerande och väcker lust att producera egna berättelser.
Jag kommer in i klassen, det är alldeles tyst. Vid datorerna sitter eleverna och skriver i den nya wikin, de ska skriva berättelser på temat känslor. Någon gör en mindmap och funderar på vad berättelsen ska handla om, andra skriver för fullt och ytterligare andra läser och skriver kommentarer till sina kompisars första kapitel. Jag ser kreativiteten som flödar, jag ser elever som skriver för att det är roligt, som skriver för att de har mottagare för sitt skrivande. Andra ska läsa deras alster, kompisar ska skriva kommentarer, ”jag vill att det ska bli bra”. Ytterligare några elever är ute på en flexibel rast, här är det arbete under ansvar som gäller. Men de flesta glömmer bort att ta sin rast, de är så inne i skrivandet att de glömmer tid och rum. En elev som inte kom till skolan idag på grund av snökaos, ringer sin lärare på lektionen och undrar vad hon kan göra när hon är hemma. Hon får hjälp med länken till wikin och på så sätt kan hon jobba hemma och vara delaktig i sina kompisars arbeten.
Ett bra exempel på uppgifter och verktyg som stiumulerar eleverna i deras skolarbete.
Anna-Karin Tjäder arbetar på en skola i Sundsvall med Att skriva sig till läsning. Hon har låtit eleverna skapa en bild tillsammans, två elever och en penna:) Sen fick de skriva en gemensam text till sin bild. Ett bra och roligt tips tycker jag.
Forskning visar att barn och unga samarbetar bättre framför datorn än de gör i den vanliga skolmiljön. Något som blev väldigt tydligt när en av våra pedagoger samlade eleverna i vårt Mediatek. De skulle arbeta två och två med en engelsk webbresurs. Och det blev väldigt tydligt att de elever som inte klarar av att samarbeta i klassrummet klarade det galant när det satt tillsammans med en kompis framför datorn. Det gick bra att ”vänta på sin tur” att prata om vad nästa steg kunde vara, att föra en dialog och hjälpas åt. Vad kan det bero på?
Kanske att det finns mer stimulerande möjligheter när eleverna får använda sig av webbresurser som i det här fallet. Kanske att när de skriver för någon annan, skapar en presentation, en film eller något annat då blir det en mening med det som ska göras. Det görs inte för att bli bedömt utan för att någon ska ta del av det jag producerar. Jag tycker att vi ska tänka på detta och fundera över hur vi låter våra elever jobba i skolan.
Voki är en talande avatar som du kan använda på många olika sätt i skolan, till exempel i ett samarbete med en skola i ett annat land. Eleverna kan använda sig av en blogg och där lägga in sina Vokis som presenterar dem själva. Ett lite roligare sätt att få lära känna varandra. De kan berätta om sina personliga intressen, hobbys och sitt närområde. Prata med eleverna om hur man presenterar sig själv på ett bra sätt. Ge också tips på vilka frågor som kan vara bra att ställa till eleverna i den andra skolan. Det kan vara bra att göra ett manus.
När det är klart är det dags att skapa en Voki. Eleverna registrerar sig och skapar ett eget konto. De skapar sin Voki genom att välja karaktär, kläder, bakgrund med mera. Berättarrösten går att spela in direkt i programmet, men det går också att använda sig av till exempel Audacity och sedan infoga ljudet. Om man spelar in direkt är det en begränsning i tid på en minut. I exemplet jag har gjort har jag skrivit min text på tangentbordet och en syntetisk röst läser upp den. Men det är naturligtvis mycket trevligare om eleverna själva pratar in.
// Get a Voki now!
Idag är jag på Mittuniversitetet och lyssnar på ett antal studenters dragningar av sina C-uppsatser. Det är mycket intressant. Bland annat har jag hört ett par som berättar om grupparbete i skolan. I dagens samhälle och arbetsliv är det kunskaper som samspel och samarbete som efterfrågas. Men skolan speglar inte den verkligheten. Där är det det endast 12% av tiden som används till den formen av inlärning och arbete. Däremot ägnas den mesta av tiden till enskilt arbete. Skolan måste börja se utanför väggarna och utbilda för de behov som kommer att efterfrågas.
Varför det ser ut så här kan man fråga sig, och det finns säkert många svar på frågan. En anledning kan vara att det är jobbigare att lägga upp ett bra arbete när det ska göras i grupp. Men man kan väl inte låta bli bara för att det är besvärligt eller för att jag inte kan. Då får man väl lära sig hur och ta sig tiden. För att ett grupparbete ska bli bra är det viktigt att uppgiften eleverna får är stimulerande och att det är en uppgift som lämpar sig för arbete i grupp.
När studenterna samtalade efter sina presentationer lät det i alla fall som om de kommer att arbeta mer med att låta eleverna samarbeta och det från tidig ålder. Det blir nog bra ändå.
Nu har bloggsamarbetet startat både i Finland och i Sverige. Det ska bli otroligt roligt att få följa de två klasserna under våren. Vad kommer att hända, vad kommer de att skriva, blir det några filmer eller annat roligt som eleverna arbetar med och delger varandra. Starten ser bra ut och jag vet att våra elever tycker att det är jätteroligt. Och redan efter bara några veckor har de blivit mycket säkrare på sin engelska och framförallt, de vågar prata. Det gör inget om det inte blir helt rätt, bättra att prata/skriva lite ”fel” än att inte säga/skriva något alls.
