Reflektioner om reflektioner

10 december, 2016 Lämna en kommentar

För femte läsåret i rad genomförs Visol, vi skriver oss till läsning i Sundsvall. Våren 2011 satt jag tillsammans med en kollega, Jeanette Larsson Tostar och bollade tankar och idéer om att kunna starta upp ett övergripande arbete med Att skriva sig till läsning i vår kommun.

Jag stötte på arbetssättet en decemberdag år 2004 när jag var i Östersund och lyssnade på en föreläsning med Arne Trageton. Den entusiasmen och tron på varje enskild elevs möjligheter att lyckas som Arne förmedlade, den gjorde att jag blev helt såld på detta. Det blev en aha-upplevelse och jag tänkte, varför är det inte så här man arbetar med skriv- och läsinlärningen i skolan. Skriv- och läsinlärning, Arne vände på hur vi normalt säger, alltså läs- och skrivinlärning. För enligt honom och flera med honom så är det enklare att lära sig att skriva än att läsa, bara man har rätt verktyg, och med digitaliseringen fick vi tillgång till verktyg som underlättar. Upplyft och inspirerad och i tanken att så här måste man bara jobba med de yngre eleverna, återvände jag till min skola.

På ett möte fick jag tillfälle att berätta om mina tankar, jag visade även en film där Arne Trageton berättade om den studie han hade gjort i fyra nordiska länder och om de resultat det gett. Den dagen hade jag tur, en av lärarna på skolan, Karin Murberg, som just då hade en etta, blev intresserad. Detta var alltså i december och vi bestämde oss för att försöka starta upp när vårterminen började i januari 2005. Med på spåret var även den pedagog som hade ansvar för en av förskoleklasserna på skolan, och dessa två arbetade nära varandra. Vi använde ett par dagar av lovet till att möblera om i klassrummet och skapa olika miljöer. Klassen hade redan ett par gamla datorer och vi fick möjlighet att skaffa ytterligare några. Det fanns en del skrivet om arbetssättet, bland annat i tidningen Datorn i utbildningen, som hade haft en artikelserie om just att skriva sig till läsning. Vi läste, reflekterade, samtalade och planerade, och i januari körde de två klasserna igång. På den vägen är det på Kyrkmons skola, där alla klasser i F-2 nu arbetar med Att skriva sig till läsning.

Tillbaka till våren 2011. Under många år hade jag haft en önskan om att fler i kommunen skulle få arbeta med att skriva sig till läsning, men inte sett hur det skulle gå till. Denna vår hade jag en del av min tjänst hos AV-media, numera Mediotek Sundsvall och där fanns utrymme för att ta tag i detta. Projektet Läsa, Skriva, Räkna var inne på sitt sista år och jag såg möjlighet att försöka söka pengar till att erbjuda fler i kommunen att arbeta med att skriva sig till läsning. Tillsammans med Jeanette skrev jag en projektansökan som blev antagen och Visol tog sina första stapplande steg. Visol står för Vi skriver oss till läsning och det är samlingsnamnet för vårt arbete i Sundsvall.

Det blev en lite lång start för det jag tänkte skriva om, reflektioner om reflektioner. Det jag tänker på då är de reflektioner som deltagarna i Visol delar med sig av. Det sker när vi ses på våra återkommande träffar under läsåret. Det sker också till stor del vid litteraturläsningen. Under läsåret läses fyra böcker som knyter an till Att skriva sig till läsning, lärmiljöer och digitala verktyg i undervisningen. Till varje läst bok plockar var och en ut några citat som man fastnat för och skriver ner egna tankar om det citatet i vår gemensamma konferens i FirstClass. Det kan till exempel vara något som man får en aha-upplevelse av eller något man inte riktigt håller med om eller förstår. Det viktiga är att verkligen tänka till och reflektera och ta med sig i vardagen på något sätt.

Jag har alltså nu för femte läsåret i rad haft förmånen att få ta del av dessa pedagogers tankar och funderingar. Jag blir alltid lika berörd när jag läser citaten och reflektionerna. Det finns så mycket klokhet i dagens skola, så mycket omtanke och så mycket känsla för att ge varje elev möjligheter att lyckas. Självfallet är det inte Visols förtjänst, men jag är övertygad om att det kan bidra mycket, just för att det inte enbart är ett sätt att lära sig att skriva och läsa utan även ett förhållningssätt. Ett förhållningssätt som bygger på elevens förutsättningar och intressen på ett lite annat sätt än vid traditionell undervisning. Under dessa år har jag också mött så många pedagoger som kastat sig ut och känt lite gungfly under fötterna, men likafullt vågat. Några kanske inte släppt allt det ”gamla” utan tagit ett litet steg i taget och det är helt okej. Det är viktigt att vara trygg i det man arbetar med för att det ska bli bra. Man måste tro på det man gör. Men att få reflektera och samtala med kollegor det kan göra att det där steget faktiskt tas och det kanske blir ett steg till och ett till.

5210227226

Vi borde bli bättre på att reflektera och försöka avsätta tid till det. För om vi inte vet varför vi gör som vi gör då blir det kanske inte det bästa vi gör. Det kan vara svårt att själv ta sig denna tid. En tanke jag har, är att det kanske ska vara något som skolledningen tar på sig. Att skapa möjligheter till reflektioner, egna och gemensamma. Läs samma bok, läs olika böcker inom samma område, se en film, lyssna på en pod eller något annat. Men se till att det blir något mer av det som görs. Använd arbetslagsträffar till dessa viktiga tankar och samtal. Låt det praktiska avhandlas digitalt, där det bara handlar om att boka och få ihop tider med mera. De tillfällen vi ses bör användas klokt för att vi ska få ut så mycket som möjligt av dem.

Imorgon är det tredje advent och vi tänder det tredje ljuset, ta dig en stunds reflekterande i skenet av ljusen och njut av dagen.

 

Kategorier:ASL

Digitaliseringsprocessen från då – till nu – till framåt

2 december, 2016 Lämna en kommentar

Jag har lyssnat på ett avsnitt av Lärpodden, där Mathias Mjörnheim och Anna-Lena Unnis intervjuar och reflekterar kring Digital tillgänglighet. De har intervjuat ett antal personer i Sundsvall som på olika sätt är en del i arbetet med digitaliseringen av skolan. En av de intervjuade var jag, och jag fick berätta om den resa vi gjort på Kyrkmons skola och om vart vi är på väg. När jag nu lyssnat på alla intervjuerna i sin helhet, ser jag skillnader i satsningar, men jag ser också väldigt många likheter. Det jag framförallt slås av, är att dessa skolor har samma mål för sitt arbete med digitala verktyg. Att öka elevernas måluppfyllelse, att ge varje elev en möjlighet att nå sina mål och att få utveckla sig utifrån sin förmåga. Det är inte för att det är spännande och häftigt, utan i allt man gör på dessa skolor är det med elevens bästa för ögonen. Man är också villig att på olika sätt dela med sig till kollegor på andra skolor som inte kommit lika långt, det finns inget självändamål utan det är utveckling i skolan som gäller.

Katarina Eriksson, it-strateg berättar om den långsiktigta digitaliseringsprocess som bedrivits inom Barn- och Utbildning i Sundsvall under många år. Där fokus legat på den digitala infrastrukturen och fortbildningen av pedagoger, allt för att det inom förskolor och skolor ska finnas en likvärdighet. Den it-plan som finns och som återkommande revideras är ett bra stöd i den process som pågår.

En annan mycket viktig sak som dessa intervjuer visar på och som alla är överens om är vikten av att skolledningen driver dessa frågor och att det finns en stor tydlighet. Rektor har här också gett mandat till pedagoger som driver dessa frågor på sina skolor. De har skapat möjlighet för omvärldsbevakning, låtit pedagoger delta i skolkonferenser som till exempel SETT. Åter tillbaka på sin skola har fortbildning skett på olika sätt. Genom inspiration, spridandet av nya idéer och tips, men också genom fortbildning som individanpassats så att varje person som behöver det får stöd och hjälp att komma vidare på sin väg mot en mer digital vardag.  Det är då man blir varse om vad it faktiskt kan tillföra undervisningen och det väcks en nyfikenhet att prova på och testa själv. Det ställs frågor och det delas exempel kollegor emellan. Några har själva föreläst på Mittlärande och på så sätt fått en möjlighet att dela med sig till kollegor från andra skolor. Detta har även lyft den enskilde individen som föreläst. Dels genom att man när man sätter ord på sitt görande får syn på mycket som sen kan leda framåt, men det gör även att man växer som pedagog och människa när man får berätta för andra. Detta är en viktigt bit i digitaliseringsprocessen, det kollegiala lärandet och vad som kommer ut av det.

440672445

Dessa skolor arbetar också systematiskt med sina lokala it-handlingsplaner. Det måste finnas en tanke med varför satsningar görs, vad som är målet med dem och hur de ska uppnås. När det gäller tekniken, har inte de här skolorna haft mer pengar än andra. De har bara prioriterat om och valt att ta utav sina läromedelspengar till digitala verktyg. Detta eftersom de ser att ett digitalt verktyg är ett läromedel på många sätt. Allt handlar om hur och vad det används till.

Verktygen som används skiljer sig lite åt. Någon skola satsar fullt ut på iPads, någon provar på Chromebooks och någon blandar enheter. Det är okej att använda elevernas egna enheter för att öka på tillgängligheten och kunna arbeta utifrån den pedagogik man tror på även om antal enheter inte finns för alla. Här tycker jag att Peter Blomqvist har ett bra tänk, när han berättar om när hans elever använt sig av sina egna mobiler, då har det alltid varit två till en. På så sätt blir ingen utpekad för att man inte har en egen mobil/enhet.
De intervjuade är också överens om att det inte är ett verktyg som gäller. Det finns inget som kan göra allt utan det måste få vara olika på olika skolor, inom olika ämnen och utifrån de behov som en elev har. Det går idag också väldigt bra att använda sin egen privata enhet, BYOD, eftersom elever och personal i Sundsvall har tillgång till det trådlösa nätet Eduroam. Det öppnar också upp för att kunna använda molntjänster. Något som känns som nästa steg. Just att kunna vara oberoende av enhet, tid och plats för att kunna arbeta med skolarbete. Under hösten har det pågått ett pilotprojekt på Kyrkmons skola och Stöde skola där de använt sig av G Suite. Ett projekt som i dagarna utvärderats av elever och pedagoger och som det ska bli spännande att få ta del av.

5793956577

För mig och säkert många med mig är det vad vi ser i kikaren framåt. De möjligheter som en molnbaserad plattform faktiskt ger. Men framförallt väntar vi på att den Nationella it-strategin ska sjösättas. Den kommer att bli ett stort stöd och en hjälp i den fortsatta digitaliseringsprocessen runt om i landet. Slutligen tänker jag så här, efter att ha lyssnat på lärpodden, att den gemensamma nämnaren för dessa skolor är att de har en vision, de vet varför och de vill ligga i framkant. Allt för att ge sina elever de bästa förutsättningar för lärande.

 

På söndag tänder vi det andra ljuset, ha en bra helg!

Är skolan redo för molnet?

25 november, 2016 Lämna en kommentar

I början av veckan var jag i Stockholm på Internetdagarna, där deltog jag under måndagen i spåret, ”Är skolan redo för molnet?” Jag har funderat en hel del på det, är vi redo? Är vi inte redan där? Många av oss som arbetar i skolan har använt oss av it på många olika sätt i många, många år. Jag tror inte att alla har så stora funderingar på om vi är redo eller inte. Vilket nog är ganska viktigt, det är en sak att använda sig av molnet och en annan att tänka på hur det används. När en pedagog ser möjligheter som kan tillföra något bra för sina elever, då provar många.

Tillsammans med kollegor bollas sen idéer om hur det skulle fungera att arbeta på ett visst sätt. Samtal förs om för- och nackdelar, om varför en viss app eller webbresurs är bra och vad den kan tillföra som gör den bättre än att arbeta på traditionellt sätt med traditionella verktyg. Det är dock inte så alla tänker, några är bara så otroligt nyfikna och kastar sig ut och provar och använder ”allt nytt” som dyker upp. Ibland kanske utan tanke på varför, det verkar bara så häftigt och roligt. Men när det nya är testat och man tillsammans med andra funderar på varför, då kan det bli något riktigt bra. Eller så var det så att den där appen/webbresursen inte tillförde särskilt mycket. Men den är i alla fall testad.

16069033916

Vi i skolan behöver dessa pionjärer, de som är nyfikna och vågar prova. De som ligger lite i framkant och omvärldsbevakar. De som delar med sig till sina kollegor. Det är egentligen sen det intressanta startar. När pedagoger tillsammans samtalar om hur det där nya roliga och spännande skulle kunna användas för att våra elever ska få fler och mer tidsenliga verktyg att arbeta med. Det som många gånger kan vara skillnaden mellan en tråkig och en väldigt rolig, intressant och givande lektion. Alltså väldigt viktigt att ta steget från testandet till samtalet. Vi måste veta varför vi gör som vi gör.

När jag ser på dessa webbtjänster, så är de ju molnbaserade och de används. Jag hoppas och tror att vi idag har kommit så pass långt i processen att vi som pedagoger funderar på vad det är som läggs ut och delas. Jag tror att vi i mångt och mycket är ganska redo för molnet eftersom det i kölvattnet av molntjänster som Office365 och G Suite har kommit upp på agendan på ett helt annat sätt än tidigare. Jag är också övertygad om att ju mer vi arbetar med dessa tjänster i skolan, desto bättre rustar vi våra unga för världen utanför skolan. Med det menar jag världen i molnet. Hur man ska tänka när man publicerar, när man skriver, om vad man skriver, hur man framställer sig själv och sina medmänniskor. Ja, överhuvudtaget hur man blir en bättre digital person. Vi måste veta hur vi är och agerar i det fysiska rummet, men nu måste vi också bli bra på att verka i det digitala rummet.

Fredag idag och en analkande helg, första advent. Passa på att ha det mys!

Kategorier:Allmänt i skolan Taggar:

Den viktigaste resursen

18 november, 2016 Lämna en kommentar

Den viktigaste resursen är den som finns lokalt på den egna enheten. Den person som är nära och som känner till möjligheter, svårigheter och tillgångar. Det gäller inom många områden, det område som jag tänker på i det är inlägget är it i skolan och våra it-inspiratörer som vi har i Sundsvall. Inom förskolor och skolor i Sundsvalls kommunala skolor ska det enligt Barn- och utbildnings it-plan finnas en it-inspiratör per 300 elever. Inom förskolan en eller flera, beroende på hur många avdelningar som finns. Jag kommer här att skriva om it-inspiratörer i skolan, eftersom jag inte har så stor erfarenhet av förskolan. Men det betyder inte att det inte är lika viktigt i förskolan.

Det behöver naturligtvis inte heta it-inspiratör, jag kommer att skriva så eftersom det är det vi kallar dessa resurspersoner i Sundsvall. Det viktiga är att det finns någon som har det där lilla extra ansvaret att tänka hur och varför it ska vara en del av vardagen för elever och pedagoger. Självklart är det viktigaste att det står i våra styrdokument, men det räcker inte alltid för att motivera alla. Det gäller att se vinster i vardagen. Det gäller att förstå, att rätt använt är digitala verktyg ett medel för att eleverna ska nå en högre måluppfyllelse. Våra elever får också använda sig av dagens verktyg i ett sammanhang, det blir på riktigt. Eleverna får tillgång till verktyg som många gånger ökar motivationen, när de får använda tjänster och sätt att arbeta på som de redan gör privat hemma. De får göra det på nya sätt, de får till exempel skapa film i ett pedagogiskt syfte med målet att komma vidare i sin inlärning, att tillskaffa sig nya erfarenheter och kunskaper. Men, inte bara gamla vanliga verktyg, utan även nya. Idag används molntjänster i många kommuner och skolor, det kan till exempel vara Office365 eller G Suite for Education. Här saknar många elever kunskap om hur de ska hantera och arbeta i molnet. Det behövs guidning av pedagoger som ser möjligheter, bland annat till att arbeta formativt i delade dokument. Via dessa molnbaserade tjänster får elever och pedagoger nya redskap till samarbete, att komma vidare och förbättra sina arbeten. På så sätt skapas en ökad möjlighet för eleverna att nå sina mål. Jag skulle kunna skriva mycket mer om detta, men det får vänta till ett annat tillfälle.

6001236724

Märker att jag seglar iväg ifrån det jag tänkte skriva om idag, det skulle handla om den viktigaste resursen, den person på skolan som rektor ger uppdrag åt att ligga i framkant och att pusha på sina kollegor i användandet av digitala verktyg. Den person som omvärldsbevakar och följer med i vad som sker inom området. Den person som får tillfälle att förmedla vidare till sina kollegor, genom att berätta och att samtala, och också gärna genom att fortbilda på sin egen enhet. Det kan till exempel ske via workshops. Den personen ser också kollegor som gör bra saker som övriga kollegor skulle behöva ta del av, det gäller att lyfta varandra så att var och en får känna en stolthet över sitt arbete. Naturligtvis gäller det inom alla områden och inte bara där it är involverat. Men inom en snar framtid, vilket i alla fall jag hoppas på, kommer varje elev ha en egen enhet. It är inget självändamål, utan ingår på ett naturligt sätt inom det mesta. Ibland mer, ibland mindre, ibland inte alls.

Men inget av detta fungerar om det inte finns en rektor bakom, en rektor som stöttar och ger personen tid och möjligheter att utföra sitt uppdrag. Hur det sker kan naturligtvis se ut på många olika sätt. Det bästa, enligt mig, är att ge tid, för med tid att utföra ett uppdrag då ökar möjligheten att det kommer något bra ut av det. Tyvärr ser det inte ut så idag, det är ytterst få som får denna tid, utan det ska rymmas inom det övriga uppdraget. Då kanske en rektor kan styra om tiden så att personen ifråga inte behöver delta på alla möten som övrig personal har, eller att det går att plocka bort något annat. Det räcker inte enbart med avsatt tid att utföra uppdraget, det behövs även tid på arbetslagsträffar och APT:n. It-inspiratören måste få tid att prata om det som sker i omvärlden, berätta om nyheter som är på gång. Det behövs också tid att få visa goda exempel från den egna skolan. Genom att lyfta varandra får vi en ökad förståelse för de möjligheter som digitala verktyg ger.

Att ha en it-inspiratör är ett sätt att få en bättre snurr på it som ett pedagogiskt verktyg och då är det viktigt att någon har ett ansvar att ligga lite i framkant. Det behövs även för likvärdigheten. För om vi ska vi få en någorlunda likvärdig skola, om vi ska kunna ge våra barn och elever samma möjligheter att gå vidare och att i sin inlärning få nyttja alla de resurser som idag finns via appar, lärplattor, datorer, webbtjänster och kompensatoriska verktyg då måste vi tänka på hur. På hur vi ska använda våra digitala verktyg, och det är här it-inspiratören spelar en stor och viktig roll. Alla på en skola har inte intresset, alla har inte kunskapen och inte heller alltid orken att själv hänga med. Men finns den viktiga lokala it-inspiratören som en resurs, då har vi stora möjligheter att komma vidare.

Du som är it-inspiratör eller denna den viktigaste resursen, du är viktig!

 

Snart helg igen, njut av ledigheten och ha det gott!

 

 

Mobiltelefonen alltid på agendan

11 november, 2016 Lämna en kommentar

Det känns som om vi aldrig riktigt blir klara med vad som ska gälla kring användandet av mobiltelefonen i skolan. För mig verkar det som om kepsfrågan har flyttat över till mobiltelefonens vara eller inte vara. Det kanske är så att vi alltid måste ha något som vi ska tycka väldigt olika om. Något som vi ska sätta regler kring och som sen inte följs, just för att vi tycker så olika. Det blir ett beslut, det skapas regler och så går det ett tag. Vi ser att dessa inte följs. Frågan tas upp på arbetslagsträffar, på föräldramöten och i många andra sammanhang. Det skapas nya regler och så där fortgår det.

För mig handlar det mer om vad eleverna kan använda mobiltelefonen till. Ju mer jag funderat på detta har jag kommit fram till att det inte fungerar att ha regler, utan man måste istället ha ett förhållningssätt till mobiltelefon och andra digitala verktyg. För finns det regler måste de respekteras och följas upp och alla ska följa dem. Men så är det inte i verkligheten, därför tycker jag att vi inte har något val. Det gäller att ta tillfället i akt och luta oss mot läroplanen när vi tänker mobiltelefoner i skolan.

Vi måste förhålla oss till vad läroplanen säger och där står bland annat att läsa att ”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande”(Skolverket 2011, s.14). Modern teknik, ja det är bland annat mobiltelefonen. Något som idag i stort sett alla har tillgång till och är vana att använda i sin vardag. Det gäller även elever ganska långt ner i åldrarna.

Det står även i läroplanen att skolan har ett fostransuppdrag att fostra till att bli ansvarstagande individer. Här kommer användningen av mobiltelefoner in, det är viktigt att eleverna får möjligheter att använda dessa i sin vardag. Det är därför av stor vikt att även prata om och medvetandegöra eleverna om koncentration, app-beroende och om hur tekniken kan påverka vårt sätt att tänka. Att pedagoger och elever tillsammans skapar ett förhållningssätt till mobiltelefoner och övriga digitala verktyg som vi använder i skolan och hemma. Att skapa en balans och en förståelse för användandet av mobiltelefoner.

Om lärare och elever tillsammans för en dialog om vilka regler som ska finnas i den egna klassen då äger alla frågan och det blir mycket enklare att förhålla sig till denna. Reglerna bör vara tydliga och tala om när och hur, samt hur man etiskt ska förhålla sig till användandet.

Dessa regler kan till exempel innebära att mobiltelefonerna samlas in vid lektionens start och att de plockas fram dem när de ska användas i ett pedagogiskt syfte. Det kan även vara att mobiltelefonen ligger i elevens ficka, avstängd och tas fram när behov finns.

2384284594

Jag ser många användningsområden för mobiltelefonen i skolan och det finns många fler. Men dessa är de jag tänker på i första hand.

  • Miniräknare
  • Söka information
  • Översättningsfunktion
  • Lyssna på böcker
  • Lyssna på musik (tänk olika lärstilar)
  • Fota av anteckningar
  • Fota till skolarbeten
  • Appar för färdighetsträning
  • Hålla reda på tid

Jag tänker att istället för att ha regler så kan vi tänka så här:

När du använder mobiltelefonen, tänk på att:

  • endast använda den till skolarbete och i samråd med din lärare
  • inte störa andra och inte heller dig själv, bland annat genom att:
    • ställa in på ljudlöst
    • stänga av notiser
  • innan du fotar eller filmar någon, fråga om lov och berätta vad du ska använda fotot till

Det behöver inte vara svårare än så. Här finns möjligheter till dialoger och ett gemensamt tänk i respektive klass. Det blir då det enklare att förhålla sig till vad som gäller. Det behöver inte se lika ut, det handlar om ålder på eleverna, det handlar om gruppens sammansättning och hur den fungerar. Tänker vi så här, då blir det också trovärdigt och vi kan möta föräldrar och kollegor och motivera klassens gemensamma beslut. Det blir inget beslut som gäller för en hel skola. För alla är inte lika, alla har inte samma behov, alla har olika behov.

7519496646

Dessa tankar blev också grunden till den policy som framöver kommer att gälla för den skola jag jobbar på.

Jag hoppas att vi slutar prata om regler när det gäller mobiltelefonens vara eller inte vara i skolan, att vi lyfter blicken och istället tänker, hur ska mobiltelefonen användas på bästa sätt i skolan.

Ha en bra helg, gör något som du gillar, vi hörs!

 

 

Digital likvärdighet?

28 oktober, 2016 Lämna en kommentar

Jag läser en artikel i Lärarnas tidning och kastas många, många år tillbaka i tiden. Artikeln handlar om att vi har lång väg kvar till digital likvärdighet. Den bygger på Skolverkets senast uppföljning på området ”It-användning och it-kompetens i skolan”. En viktig del för att vi ska få en digital likvärdighet handlar om att pedagoger får fortsatt stöd och fortbildning. Enligt mätningen har det inom det området inte hänt mycket sen den senaste mätningen för fyra år sedan.

Jag kan ändå tycka att det hos oss i Sundsvall har hänt och händer en hel del och det tror jag mycket beror på att det finns en organisation, ett it-pedagogiskt resurscentrum, Net21, som verkar för att på olika sätt sprida hur it kan och måste användas som ett verktyg för lärande. Jag skriver här måste för i dagsläget finns det inget val, det finns ingen möjlighet att stå kvar på stationen eller ta ett stickspår. Alla måste med på tåget. Några klev på för länge sen och har hunnit väldigt långt, fler och fler har klivit på under vägen. Men nu är det dags för resten att hoppa på. Inom en inte alltför avlägsen tid troligtvis innan nästa termin kommer vi att ha en ny nationell it-strategi. En strategi som säger att:

  • Personal som arbetar med elever i förskoleklass, skola och fritidshem inom två år ska ha tillgång till ett eget personligt digitalt verktyg.
  • Elever i grundskolans och motsvarande skolformers årskurser 1–9 (10) har tillgång
    till ett personligt digitalt verktyg inom tre år.
  • Barn i förskolan och elever i förskoleklass har tillgång till digitala verktyg motsvarande
    minst ett verktyg på fem barn/elever inom fyra år.
  • Personal som arbetar med barn på förskolor har tillgång till digitala verktyg motsvarande
    ett personligt verktyg per anställd inom fyra år.

Men att pedagoger och elever får tillgång till egna verktyg är inget som i sig skapar en digital kompetens och bättre kunskaper. Här krävs fortbildning inom många områden. Dels det grundläggande, att kunna hantera olika program, men även att kunna använda internet, för information och kommunikation och att göra det på ett säkert och kritiskt sätt. Om eller hellre när de digitala verktygen med alla sina möjligheter används på ett klokt och pedagogiskt sätt då är jag övertygad om att måluppfyllelsen hos våra elever kommer att öka.

Inom Net21 arbetar vi i nätverksform för att sprida och öka användningen av digitala verktyg på ett pedagogiskt sätt som gör skillnad. Det sker hela vägen från förskola till gymnasium. Vi har ett antal Net21-ansvariga som har huvudansvaret. I nästa steg finns PIA, pedagogiskt it-ansvariga som ansvarar för olika skolområden, men även har olika kompetenser, vilket betyder att dessa kan stötta varandra vid behov. Slutligen finns det it-inspiratörer på varje förskola, grundskola och gymnasieprogram. (I dagsläget saknas det på några enheter) It-inspiratören ska verka på sin egen enhet, genom att stötta kollegor, fortbilda själv eller ta hjälp av kollegor eller Net21. På så sätt känns det nu som att vi bygger vidare och att det på sikt kommer att göra att vi får en likvärdigare skola.

andrew_d_hur
Men inget av detta fungerar om inte huvudmän, förskolechefer och rektorer är med. De spelar en otroligt viktig roll och bör i mångt och mycket modella och gå före. Men för att det ska fungera behövs det fortbildning och möjligheter för dem att få ta del av hur det kan se ut när it i skolan fungerar som bäst. De måste också satsa på sina egna enheter, våga sätta ner foten och styra upp vad som ska prioriteras. Det måste läggas resurser för att få igång och upprätthålla digitaliseringen. Medel måste fördelas om och tid måste avsättas. Tid för någon/några på en enhet som tillsammans med ledningen driver dessa frågor. Tid för pedagoger att lära nytt av och med varandra. Tid att på sina enheter visa upp goda exempel och lära av varandra.

Så vad väntar vi på? Nu kör vi!

Njut av de sista höstdagarna i helgen, färger, dofter och förhoppningsvis lite lugn. Ha det gott!

Kategorier:Allmänt i skolan Taggar:

Låna en pedagog

21 oktober, 2016 2 kommentarer

Låna en pedagog

Bredsands skola i Njurunda söder om Sundsvall, har man startat upp något som kallas ”Låna en pedagog” Var och en av skolans pedagoger har fått fundera ut vad just hen skulle kunna bidra med och dela med sig av till sina kollegor. Pedagogerna har sedan satt ihop någon form av presentation som beskriver vad hen kan bidra med. Presentationen kan vara i form av ett dokument, ett bildspel eller en film. En presentation som beskriver ett arbetssätt eller en metod. Slutligen har de presenterat sitt eget upplägg på ett APT. Kollegor kan nu ta kontakt med varandra för att lära mer av och tillsammans med kollegor på sin egen skola.

När jag fick höra talas om detta fick jag en yes-känsla, tummen upp, så otroligt bra tänkt. Här talar vi verkligen om att dela med sig. Det finns så mycket egen kompetens på den egna enheten, förskolan, skolan eller gymnasieprogrammet. Många gånger går vi över ån efter vatten, när det finns källor på den egna sidan. Jag vet att många pedagoger tycker att det de gör i klassrummet inte är något särskilt, att det är väl något som alla gör. Men nej, nej, nej, så är inte fallet. Genom att visa upp vad just du gör i ditt klassrum, ger du dina kollegor en möjlighet att få nya tips och idéer, men framförallt skapar ni tillsammans möjligheter att samtala kring undervisningen. För så är det, i och med att man får ta del av någon annans arbete skapas även frågor och funderingar. Dessa tankar ger i sin tur en grund för samtal, samtal som leder till ett nytt lärande. På så sätt får man en positiv spiral, som i slutänden ger ett mervärde för eleverna.

5165377895

Tänk om det skulle fungera att göra detta i större skala att man inom ett skolområde kunde låna en pedagog, eller kanske till och med inom en kommun. Svårigheten är väl dels själva organisationen men även hur det skulle lösas rent praktiskt. Hur pedagoger ska kunna frigöras, hur tiden ska kvittas och säkert sånt som jag inte tänker på. Men tanken är jättebra, vi måste bli bättre på att ta tillvara på varandras kompetens. Och det är gott nog att börja på sin egen enhet. Bort med jante, och fram för att dela med sig. Vi är så duktiga på att tycka att det kollegor gör på andra ställen i landet är bra och vi lyssnar gärna på föreläsningar med andra långt bortifrån. Men när det handlar om det egna stället då kan det ibland vara lite tabu. Lite av att du ska inte komma här och tro att du kan mer än mig. Men jag kan nog känna att det har blivit mycket mindre av detta de senaste åren.  Jag tror att det till stor del beror på den delakultur som växer fram, mycket via sociala medier. Det är okej idag att visa upp och berätta om allt som vi gör tillsammans med barn och elever. Det är helt okej att uppmuntra och dela kollegors insatser.

Ha en trevlig fredag och helg och kom ihåg, dela, dela, dela!

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan