Hem > Allmänt i skolan > Digitala verktyg i skolan, ja eller nej?

Digitala verktyg i skolan, ja eller nej?

För ett par veckor sen läste jag en ledare i Expressen med rubriken ”Håll programmering borta från schemat”. Inledningen handlar om regeringens beslut att alla elever ska lära sig att programmera. Ledarskribenten menar att det är viktigare att först se till att de kan räkna och skriva ordentligt. Efter att ha pekat på vilka konsekvenser detta kommer att ge för matematikundervisningen hamnar fokus plötsligt på att forskning visar att digitala verktyg kan hämma lärandet. Jag förstår inte riktigt varför han hamnar där, det känns som om det gäller att plocka fram bara det negativa när det gäller digitaliseringen i skolan. Han länkar bland annat till en artikel om pedagogik och it som visar hur användandet av datorer i klassrum inverkar negativt på inlärning och att detta särskilt ska gälla lågpresterande elever och killar. Dessutom hänvisas till en studie som visar ett samband mellan antecknande på datorer och försämrad förståelse för ämnet. Slutligen konstateras att penna, block och böcker tycks slå digitala verktyg.

För att börja med det sistnämnda, så visar det idag att det för många är mycket bättre att anteckna med penna och papper, eftersom man får en större förståelse för teorier och resonemang. Risken finns att om man antecknar på en dator/surfplatta så skriver man ner mycket mer och hinner inte reflektera på samma sätt och då minskar också förståelsen. Så där håller jag med om vad ledarskribenten skriver. Men allt är inte svart eller vitt. Som när det gäller allt annat i livet, så gäller det att välja rätt verktyg för rätt saker. Våra elever och vi själva bör kunna variera mellan handskrift och datorskrivande för att optimera inlärning och hjärnans möjligheter att arbeta. Säg den person som idag sätter sig och skriver en längre text med papper och penna. Som raderar och skriver om. Nej, det är datorn som gäller då, enkelheten att redigera och möjligheten att skriva väldigt snabbt gör att det är det självklara valet.

Den första delen om att användningen av digitala verktyg skulle hämma inlärningen och då särskilt för pojkar och svagpresterande vänder jag mig starkt emot. Det beror först och främst på vilken forskning som det hänvisas till och det viktigaste av allt är hur man arbetar med digitala verktyg i skolan. Det går aldrig, och jag säger aldrig att tro att detta är någon form av mirakelmedicin som ska fixa allt. Det allra viktigaste är och kommer alltid att vara läraren och pedagogiken i användandet. Det värsta som kan hända när det gäller digitaliseringen är när pappersböcker förs över till digitalt format. De negativa effekter som digitaliseringen har på lärandet har för det mesta att göra med en oklar pedagogik. Det finns ingen riktig målsättning för varför man använder det mer än tekniken i sig.

Däremot, om det finns en klok pedagog, en målsättning och ett medvetet arbete med digitala verktyg, då finns det oanade möjligheter att lyfta undervisningen. Eleverna kan få nya sätt att arbeta med text, ljud, bild och film och på så vis når vi fler elever. Fler kommer att bli motiverade, fler kommer att lyckas och fler kommer att komma ut i arbetslivet med kunskaper och en tidsenlig utbildning som behövs för att klara sig på ett bra sätt.

Allt detta visar arbetet med STL (skriva sig till lärande) som bedrivs i Sollentuna och som nu också pågår i flera andra kommuner i Sverige. Här visar resultaten av två forskningsrapporter på att alla elever är vinnare, men framförallt pojkarna. Tvärtemot vad ledaren i Expressen säger. Men rapporterna visar också, att om digitala verktyg används utan en tanke, då blir resultatet sämre, till och med sämre än vid traditionell undervisning. Återigen, det är otroligt viktigt att ha en medvetenhet om hur och varför man ska arbeta med digitala verktyg. Där har vi utmaningen framöver. Vi har otroligt många duktiga och inspirerande lärare i vårt avlånga land som detta inte är något problem för. Men vi har också fortfarande ett stort antal som ännu inte kommit dithän. Där finns en utmaning, och den är antagen av många, däribland regeringen som nu beslutat om ändringar i kurs- och läroplaner. Men, återigen vart har vi lärarutbildningarna här? Hur jobbar de för att de nyutexaminerade ska få denna kunskap? Det är slöseri med lärares arbetstid om de ska lära upp de nya när de kommer ut i jobb. Den tiden behövs för deras elever, eller vad säger du?

 

Det gäller att inte ge upp utan att kämpa vidare, för alla elevers rätt till en likvärdig och tidsenlig utbildning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements
Kategorier:Allmänt i skolan
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: