it-Heléne

SETT 2017

Annonser

Förväntansfull som vanligt styrdes kosan på onsdag morgon mot Kista och SETT. Det var dags för ett av årets tillfällen för möten och påfyllning. Två dagar med stora förväntningar på innehåll och utbud. Men även förväntningar på mig själv att hinna med att lyssna på så mycket som möjligt, ta del av utbudet bland utställarna och naturligtvis möten med kollegor i vimlet. Onsdagen startade på bästa sätt med ett trevligt, intressant och givande samtal mellan Sara Bruun och Patricia Diaz om svårigheterna kring digitalisering. I lättsam ton samtalade de kring tre olika dilemman. Frustration, systemfel i den svenska skolan, samt likvärdighet och lägsta nivå.
Vi känner nog alla frustration på olika sätt, beroende på vart vi befinner oss på den digitala kartan. Några har nyss startat sin digitala resa och för dem kan det många gånger kännas som väldigt stora steg att ta och de nya ändringarna i läroplanen gör säkert att man känner en frustration. För mig handlar det mer om en frustration över att allt går så sakta, jag tycker att vi skulle ha varit där för länge sen. Där, där alla arbetar på ett naturligt sätt med digitaliseringen i undervisningen. Summeringen av detta dilemma från Bruun & Diaz är att det ligger en hel del ansvar på den enskilde pedagogen, att hålla sig up to date och att förhålla sig till läroplanen. Det ligger helt enkelt i uppdraget, och går inte att smita ifrån. Ställ till exempel frågor till dig själv som, vet jag hur man söker information på ett bra och tillförlitligt sätt, är jag källkritisk och vet jag hur jag gör.

Systemfel i den svenska skolan, i samtalet kring det dilemmat fastnade jag för orden om att det är ett skriande behov av fortbildning i hela landet. Det är inte tydligt från skolverket hur ändringarna i läroplanen ska få fäste ute i landets skolor. Det känns lite som att man gör som man vill och har ork och förmåga till. Men, hallå, är det frivilligt, eller? Vi ska förhålla oss till läroplanen och då kan det inte vara frivilligt. Vem ansvarar för detta och hur ska fortbildningen genomföras? Många kommuner har redan en plan, många är på gång och planerar för hur man ska implementera det nya. Men många är inte där ännu och det är faktiskt ganska bråttom nu.
Det sista dilemmat handlade om likvärdighet och lägsta nivå. Det finns så mycket bra och så mycket som underlättar arbetet för lärare och elever, som snäppar upp lärandet till en ny nivå, om digitaliseringen används på ett genomtänkt sätt. Alla verktyg för att dela dokument (formativt arbete), digitalt berättande, responssystem. Lärare måste förstå om dessa verktyg och hur de kan användas och varför. De måste få tips, de måste få tid att prova på och sen att utvärdera vad är bra, vad är mindre bra. Det måste till ett kollegialt lärande kring dessa frågor här och nu. Tips på stöd på den här resan är Skolverkets lärportal digitalisering (bra att använda på sin skola, i det egna arbetslaget), alla kurser som internetstiftelsen har. Slutligen Kursportalen från Årstaskolan och Micke Kring, det största beviset på den delakultur som finns inom skolan idag. Min egen fundering efter denna föreläsning är, vart ska vi i Sundsvalls kommun lägga ribban för God Enough?

Ett annat val av föreläsning var ”Ett gyllene förstoringsglas, demokratins försvarare och en plan för skolbibliotek” med Josef Sahlin. Josef arbetar i dagsläget 30 % av sin tid som skolbibliotekarie på en skola med 900 elever. Han berättar att det inte finns en tjänst, utan att det ser olika ut från år till år beroende på vilka förutsättningar som finns. Oj, oj tänker jag, en skola som ligger så i framkant, inte ens de kan få till en lösning som är mer beständig. Jag är inte så bra insatt i allt kring skolbibliotek, men jag lär mig mer och mer allt eftersom. Jag inser att det finns oanade möjligheter med just skolbibliotek och allt som kan rymmas under det parasollet. Det handlar idag inte enbart om en plats för böcker och utan kan vara så mycket mer. Det finns många goda exempel på denna typ av skolbibliotek som växer fram idag. Här borde skolbibliotekarie och it-pedagog arbeta sida vid sida. En av de saker som jag fastnade för i Josefs föreläsning var hans egen plan för skolbiblioteket. Att den skulle rymmas på en sida. Ibland tror jag att vi broderar ut oss allt för mycket när planer ska skrivas, i alla fall mer än vad som behövs. Bättre en kortfattad plan som det finns en möjlighet att ha med i sitt dagliga arbete. I Josefs plan finns en stege för vad han gör i olika årskurser, utifrån den tid han har i skolbiblioteket. Stegen tycker jag blir ett tydligt stöd för arbetet bland elever. När Josef möter elever är även läraren med. Det är mycket viktigt för att arbetet sen ska fortsätta i klassen och inte bara bli ett kort pass som man sen checkar av.

Naturligtvis tog jag även tillfället i akt att lyssna på vårt bidrag från Sundsvall, vår egen Peter Blomqvist och två av hans elever, Molly och Jennie, när de föreläste under rubriken Snacka Matte. Det har varit så spännande att få ta del av Peters resa från den gången för många, många år sen när vi var på SETT för första gången. Jag satt då bredvid Peter när vi lyssnade på Daniel Barker. Där och då hände något, och sen dagen är inget sig likt på Stöde skola. Ämnet matematik har gått ifrån att vara tråkigt och jobbigt till att vara ett av de roligaste ämnena i skolan, och det enligt eleverna själva. Som en av eleverna sagt, och som nu finns som tryck på tröjor ”Förut hatade jag matte, nu älskar jag det!” Peter berättar om hur han köper sig tid, hur han får mer tid över i klassrummet genom att eleverna är förberedda inför hans lektioner. Han berättar om responssystem och på vilket sätt det utvecklar lärandet hos hans elever och framför allt får vi ta del av hur hans klasser jobbar med 3 dagars prov. Efter nio terminer med detta sätt att arbeta ser man på Stöde skola faktiska resultat, det går bättre för dessa elever. Det var också intressant att få höra från eleverna själva hur de tycker om att arbeta på detta sätt. Jag hoppas att fler vågar ta steget och använda digitaliseringens möjligheter till något som verkligen gör skillnad.
Förresten, på föreläsningen i år var det ombytta roller, Peter föreläste och Daniel Barker satt i salen och lyssnade, vilken resa:)

På torsdagen lyckades jag efter en del köande få en av de sista platserna till en föreläsning från Skolverket om skolans digitalisering. Jag tänkte att jag skulle få lite mer kött på benen än det jag hade i detta ämne. Men det mesta som sas är det som finns på deras webbplats Digitalisering. Men lite nytt var det ändå. Kommentarsmaterial till ändringarna kommer att presenteras allt eftersom de blir färdiga. Det kommer även att publiceras diskussionsunderlag mot olika verksamheter som man kan använda för att arbeta kollegialt, detta ska vara klart innan sommaren. När det gäller programmering som ju är en av de stora bitarna kommer det material höstterminen 2017. Dels blir det en mer övergripande webbkurs på cirka 16 timmar och det blir även en särskild insats mot matematik- och tekniklärare, denna blir i modulform. Men den fråga som jag och många ställer oss är hur ska det kunna bli en förändring om det som nu känns som att det är lite frivilligt. Kommer det att hänga på entusiaster i våra kommuner och skolor, eller hur blir det? Ja tiden får väl utvisa, tur är väl i sammanhanget att det idag finns så många entusiaster. Men nog känns det underligt att det är så det ska gå till.

Jag lyssnade på ytterligare några föreläsningar, men det var dessa som fastnade mest i mitt minne. Dagarna blev även möten med utställare och kollegor från andra delar av landet. Ett kärt möte var en pratstund med kloka Mari Andersson från Gotland, som nu arbetar lite som mig med övergripande frågor som it-pedagog. Det är så intressant att få möjlighet att utbyta erfarenheter, synd bara att tiden blir så kort en sådan här gång. Kanske ett längre samtal vid ett annat tillfälle.

Jag säger tack till SETT för denna gång, och nu tillbaka i vardagen kör vi mot nya utmaningar.

 

 

Annonser