Archive

Författararkiv

Det handlar om demokrati

 

Digitalisering är demokrati, något annat kan det inte vara i dagens Sverige, ja inte bara där. ”Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma”, från Riksdagens webbsida. Därför är det så otroligt viktigt att vi nu i skolan tar detta på största allvar och ser till att vi ger alla elever samma möjligheter, att de genom att få samma förutsättningar oavsett vilken skola de går på har samma rättigheter till verktyg som ska göra dem redo att möta framtiden. När jag tar del av de olika modulerna i Skolverkets moduler för Digitalisering läser jag gång på gång ordet demokrati. Det handlar om ett demokratiskt förhållningssätt både i det verkliga livet men även på nätet. I ett demokratiskt samhälle är det av största vikt att få lära sig om och att träna sig på att ha ett källkritiskt förhållningssätt. Det är inget som man gör på en lektion och sen är det klart för avprickning. Nej, det måste finnas med hela tiden i alla ämnen. Det ska finnas med naturligt när all information som bara flödar kommer till oss, vi måste ha medborgare som inte går på allt, utan som automatiskt reflekterar över frågorna, vem – varför – vad – när – hur. Källkritiken ska finnas med i samhällskunskapen, men det gäller som sagt i alla ämnen, hela tiden.

Programmering, kan för många kanske tyckas vara något som inte direkt hör ihop med demokrati. Men det är väldigt viktigt att faktiskt få kunskap om att det mesta runt omkring oss styrs av programmering. Vilket gör att det redan från tidig ålder är av största vikt att låta våra barn och elever se hur det går att styra små robotar, till hur man programmerar i olika enklare program/appar, till mer avancerad programmering ju högre upp i åldrarna man kommer. Det viktiga är att en förståelse skapas för att det är någon som har gjort så att något fungerar som det gör och att det finns en avsikt med allt. Det är en demokratisk fråga.

Att alla elever har en egen enhet det är demokrati. Varje elev har inte möjlighet att jobba hemma och lära sig om och med olika digitala verktyg. Det kan vara skolan som är den enda platsen där det finns den möjligheten, och den ska alla ha. På varje skola finns elever med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, elever som i sin vardag är helt beroende av någon form av digitalt verktyg. Beroende av något av alla de program, appar och tillägg i webbläsare som finns och som underlättar inlärningen. Det är också så att det som hjälper dessa elever är bra för alla elever. Även om man kanske inte har någon form av funktionsnedsättning kanske man har svårt med läsningen och ibland behöver få en text uppläst. Kanske det kan underlätta att med hjälp av tillägg i webbläsare kunna strukturera sitt arbete och få en bra studieteknik. Tänk möjligheterna som finns när det gäller ett formativt arbete idag via en molntjänst, till exempel G Suite. Där läraren enkelt kan stötta varje elev, och leda arbetet framåt. Dessutom, om alla i en klass arbetar med ett digitalt verktyg är det inte utpekande eller konstigt, det är lika för alla. Allt detta, det är demokrati.

Möjligheten att jobba i G Suite, det har vi dag i Sundsvalls kommunala skolor. Vi har nu kört ett antal piloter och vi är på väg att gå vidare, fler elever ska få denna möjlighet och vi har ett ansvar att så ska det bli. Det får inte ta tid, utan det är nu det gäller. Från och med den 1 juli 2018 gäller ändringarna i våra läroplaner, det har blivit mycket tydligare när det gäller digital kompetens i kursplaner och ämnesplaner. Jag har gulmarkerat alla ändringar för grundskolan, när det gäller digitalisering, och det är inte lite.

Ett år, vi har ett år på oss att komma i mål. Det måste finnas en plan för hur det här ska kunna bli verklighet, för det kommer att krävas en hel del. Det kommer att krävas mycket fortbildning, visst många kan väldigt mycket och är redan i framkant. Men vi vet alla, om vi tänker efter, att det finns en stor skara som behöver mycket stöd för att kunna följa det som står i läroplanen. Hur ska vi nå dem, hur ska de hinna komma på banan, vem ska fixa det? Det behövs även en plan för utökningen av digitala verktyg på varje skola, det finns inga möjligheter att uppfylla läroplanens mål om det inte finns verktyg i tillräcklig omfattning. Det måste satsas medel och det måste kunna levereras i tid, vi måste starta redan i höst, det går inte att göra allt på en gång.
Dags att planera – Nu måste alla hjälpa till!

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan

SETT 2017

Förväntansfull som vanligt styrdes kosan på onsdag morgon mot Kista och SETT. Det var dags för ett av årets tillfällen för möten och påfyllning. Två dagar med stora förväntningar på innehåll och utbud. Men även förväntningar på mig själv att hinna med att lyssna på så mycket som möjligt, ta del av utbudet bland utställarna och naturligtvis möten med kollegor i vimlet. Onsdagen startade på bästa sätt med ett trevligt, intressant och givande samtal mellan Sara Bruun och Patricia Diaz om svårigheterna kring digitalisering. I lättsam ton samtalade de kring tre olika dilemman. Frustration, systemfel i den svenska skolan, samt likvärdighet och lägsta nivå.
Vi känner nog alla frustration på olika sätt, beroende på vart vi befinner oss på den digitala kartan. Några har nyss startat sin digitala resa och för dem kan det många gånger kännas som väldigt stora steg att ta och de nya ändringarna i läroplanen gör säkert att man känner en frustration. För mig handlar det mer om en frustration över att allt går så sakta, jag tycker att vi skulle ha varit där för länge sen. Där, där alla arbetar på ett naturligt sätt med digitaliseringen i undervisningen. Summeringen av detta dilemma från Bruun & Diaz är att det ligger en hel del ansvar på den enskilde pedagogen, att hålla sig up to date och att förhålla sig till läroplanen. Det ligger helt enkelt i uppdraget, och går inte att smita ifrån. Ställ till exempel frågor till dig själv som, vet jag hur man söker information på ett bra och tillförlitligt sätt, är jag källkritisk och vet jag hur jag gör.

Systemfel i den svenska skolan, i samtalet kring det dilemmat fastnade jag för orden om att det är ett skriande behov av fortbildning i hela landet. Det är inte tydligt från skolverket hur ändringarna i läroplanen ska få fäste ute i landets skolor. Det känns lite som att man gör som man vill och har ork och förmåga till. Men, hallå, är det frivilligt, eller? Vi ska förhålla oss till läroplanen och då kan det inte vara frivilligt. Vem ansvarar för detta och hur ska fortbildningen genomföras? Många kommuner har redan en plan, många är på gång och planerar för hur man ska implementera det nya. Men många är inte där ännu och det är faktiskt ganska bråttom nu.
Det sista dilemmat handlade om likvärdighet och lägsta nivå. Det finns så mycket bra och så mycket som underlättar arbetet för lärare och elever, som snäppar upp lärandet till en ny nivå, om digitaliseringen används på ett genomtänkt sätt. Alla verktyg för att dela dokument (formativt arbete), digitalt berättande, responssystem. Lärare måste förstå om dessa verktyg och hur de kan användas och varför. De måste få tips, de måste få tid att prova på och sen att utvärdera vad är bra, vad är mindre bra. Det måste till ett kollegialt lärande kring dessa frågor här och nu. Tips på stöd på den här resan är Skolverkets lärportal digitalisering (bra att använda på sin skola, i det egna arbetslaget), alla kurser som internetstiftelsen har. Slutligen Kursportalen från Årstaskolan och Micke Kring, det största beviset på den delakultur som finns inom skolan idag. Min egen fundering efter denna föreläsning är, vart ska vi i Sundsvalls kommun lägga ribban för God Enough?

Ett annat val av föreläsning var ”Ett gyllene förstoringsglas, demokratins försvarare och en plan för skolbibliotek” med Josef Sahlin. Josef arbetar i dagsläget 30 % av sin tid som skolbibliotekarie på en skola med 900 elever. Han berättar att det inte finns en tjänst, utan att det ser olika ut från år till år beroende på vilka förutsättningar som finns. Oj, oj tänker jag, en skola som ligger så i framkant, inte ens de kan få till en lösning som är mer beständig. Jag är inte så bra insatt i allt kring skolbibliotek, men jag lär mig mer och mer allt eftersom. Jag inser att det finns oanade möjligheter med just skolbibliotek och allt som kan rymmas under det parasollet. Det handlar idag inte enbart om en plats för böcker och utan kan vara så mycket mer. Det finns många goda exempel på denna typ av skolbibliotek som växer fram idag. Här borde skolbibliotekarie och it-pedagog arbeta sida vid sida. En av de saker som jag fastnade för i Josefs föreläsning var hans egen plan för skolbiblioteket. Att den skulle rymmas på en sida. Ibland tror jag att vi broderar ut oss allt för mycket när planer ska skrivas, i alla fall mer än vad som behövs. Bättre en kortfattad plan som det finns en möjlighet att ha med i sitt dagliga arbete. I Josefs plan finns en stege för vad han gör i olika årskurser, utifrån den tid han har i skolbiblioteket. Stegen tycker jag blir ett tydligt stöd för arbetet bland elever. När Josef möter elever är även läraren med. Det är mycket viktigt för att arbetet sen ska fortsätta i klassen och inte bara bli ett kort pass som man sen checkar av.

Naturligtvis tog jag även tillfället i akt att lyssna på vårt bidrag från Sundsvall, vår egen Peter Blomqvist och två av hans elever, Molly och Jennie, när de föreläste under rubriken Snacka Matte. Det har varit så spännande att få ta del av Peters resa från den gången för många, många år sen när vi var på SETT för första gången. Jag satt då bredvid Peter när vi lyssnade på Daniel Barker. Där och då hände något, och sen dagen är inget sig likt på Stöde skola. Ämnet matematik har gått ifrån att vara tråkigt och jobbigt till att vara ett av de roligaste ämnena i skolan, och det enligt eleverna själva. Som en av eleverna sagt, och som nu finns som tryck på tröjor ”Förut hatade jag matte, nu älskar jag det!” Peter berättar om hur han köper sig tid, hur han får mer tid över i klassrummet genom att eleverna är förberedda inför hans lektioner. Han berättar om responssystem och på vilket sätt det utvecklar lärandet hos hans elever och framför allt får vi ta del av hur hans klasser jobbar med 3 dagars prov. Efter nio terminer med detta sätt att arbeta ser man på Stöde skola faktiska resultat, det går bättre för dessa elever. Det var också intressant att få höra från eleverna själva hur de tycker om att arbeta på detta sätt. Jag hoppas att fler vågar ta steget och använda digitaliseringens möjligheter till något som verkligen gör skillnad.
Förresten, på föreläsningen i år var det ombytta roller, Peter föreläste och Daniel Barker satt i salen och lyssnade, vilken resa:)

På torsdagen lyckades jag efter en del köande få en av de sista platserna till en föreläsning från Skolverket om skolans digitalisering. Jag tänkte att jag skulle få lite mer kött på benen än det jag hade i detta ämne. Men det mesta som sas är det som finns på deras webbplats Digitalisering. Men lite nytt var det ändå. Kommentarsmaterial till ändringarna kommer att presenteras allt eftersom de blir färdiga. Det kommer även att publiceras diskussionsunderlag mot olika verksamheter som man kan använda för att arbeta kollegialt, detta ska vara klart innan sommaren. När det gäller programmering som ju är en av de stora bitarna kommer det material höstterminen 2017. Dels blir det en mer övergripande webbkurs på cirka 16 timmar och det blir även en särskild insats mot matematik- och tekniklärare, denna blir i modulform. Men den fråga som jag och många ställer oss är hur ska det kunna bli en förändring om det som nu känns som att det är lite frivilligt. Kommer det att hänga på entusiaster i våra kommuner och skolor, eller hur blir det? Ja tiden får väl utvisa, tur är väl i sammanhanget att det idag finns så många entusiaster. Men nog känns det underligt att det är så det ska gå till.

Jag lyssnade på ytterligare några föreläsningar, men det var dessa som fastnade mest i mitt minne. Dagarna blev även möten med utställare och kollegor från andra delar av landet. Ett kärt möte var en pratstund med kloka Mari Andersson från Gotland, som nu arbetar lite som mig med övergripande frågor som it-pedagog. Det är så intressant att få möjlighet att utbyta erfarenheter, synd bara att tiden blir så kort en sådan här gång. Kanske ett längre samtal vid ett annat tillfälle.

Jag säger tack till SETT för denna gång, och nu tillbaka i vardagen kör vi mot nya utmaningar.

 

 

Kategorier:Konferens

Digitala verktyg i skolan, ja eller nej?

För ett par veckor sen läste jag en ledare i Expressen med rubriken ”Håll programmering borta från schemat”. Inledningen handlar om regeringens beslut att alla elever ska lära sig att programmera. Ledarskribenten menar att det är viktigare att först se till att de kan räkna och skriva ordentligt. Efter att ha pekat på vilka konsekvenser detta kommer att ge för matematikundervisningen hamnar fokus plötsligt på att forskning visar att digitala verktyg kan hämma lärandet. Jag förstår inte riktigt varför han hamnar där, det känns som om det gäller att plocka fram bara det negativa när det gäller digitaliseringen i skolan. Han länkar bland annat till en artikel om pedagogik och it som visar hur användandet av datorer i klassrum inverkar negativt på inlärning och att detta särskilt ska gälla lågpresterande elever och killar. Dessutom hänvisas till en studie som visar ett samband mellan antecknande på datorer och försämrad förståelse för ämnet. Slutligen konstateras att penna, block och böcker tycks slå digitala verktyg.

För att börja med det sistnämnda, så visar det idag att det för många är mycket bättre att anteckna med penna och papper, eftersom man får en större förståelse för teorier och resonemang. Risken finns att om man antecknar på en dator/surfplatta så skriver man ner mycket mer och hinner inte reflektera på samma sätt och då minskar också förståelsen. Så där håller jag med om vad ledarskribenten skriver. Men allt är inte svart eller vitt. Som när det gäller allt annat i livet, så gäller det att välja rätt verktyg för rätt saker. Våra elever och vi själva bör kunna variera mellan handskrift och datorskrivande för att optimera inlärning och hjärnans möjligheter att arbeta. Säg den person som idag sätter sig och skriver en längre text med papper och penna. Som raderar och skriver om. Nej, det är datorn som gäller då, enkelheten att redigera och möjligheten att skriva väldigt snabbt gör att det är det självklara valet.

Den första delen om att användningen av digitala verktyg skulle hämma inlärningen och då särskilt för pojkar och svagpresterande vänder jag mig starkt emot. Det beror först och främst på vilken forskning som det hänvisas till och det viktigaste av allt är hur man arbetar med digitala verktyg i skolan. Det går aldrig, och jag säger aldrig att tro att detta är någon form av mirakelmedicin som ska fixa allt. Det allra viktigaste är och kommer alltid att vara läraren och pedagogiken i användandet. Det värsta som kan hända när det gäller digitaliseringen är när pappersböcker förs över till digitalt format. De negativa effekter som digitaliseringen har på lärandet har för det mesta att göra med en oklar pedagogik. Det finns ingen riktig målsättning för varför man använder det mer än tekniken i sig.

Däremot, om det finns en klok pedagog, en målsättning och ett medvetet arbete med digitala verktyg, då finns det oanade möjligheter att lyfta undervisningen. Eleverna kan få nya sätt att arbeta med text, ljud, bild och film och på så vis når vi fler elever. Fler kommer att bli motiverade, fler kommer att lyckas och fler kommer att komma ut i arbetslivet med kunskaper och en tidsenlig utbildning som behövs för att klara sig på ett bra sätt.

Allt detta visar arbetet med STL (skriva sig till lärande) som bedrivs i Sollentuna och som nu också pågår i flera andra kommuner i Sverige. Här visar resultaten av två forskningsrapporter på att alla elever är vinnare, men framförallt pojkarna. Tvärtemot vad ledaren i Expressen säger. Men rapporterna visar också, att om digitala verktyg används utan en tanke, då blir resultatet sämre, till och med sämre än vid traditionell undervisning. Återigen, det är otroligt viktigt att ha en medvetenhet om hur och varför man ska arbeta med digitala verktyg. Där har vi utmaningen framöver. Vi har otroligt många duktiga och inspirerande lärare i vårt avlånga land som detta inte är något problem för. Men vi har också fortfarande ett stort antal som ännu inte kommit dithän. Där finns en utmaning, och den är antagen av många, däribland regeringen som nu beslutat om ändringar i kurs- och läroplaner. Men, återigen vart har vi lärarutbildningarna här? Hur jobbar de för att de nyutexaminerade ska få denna kunskap? Det är slöseri med lärares arbetstid om de ska lära upp de nya när de kommer ut i jobb. Den tiden behövs för deras elever, eller vad säger du?

 

Det gäller att inte ge upp utan att kämpa vidare, för alla elevers rätt till en likvärdig och tidsenlig utbildning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan

Plötsligt händer det

Plötsligt händer det, det som många har väntat på länge, regeringen beslutar om ändringar i läroplaner och kursplaner, om att stärka den digitala kompetensen. Förra veckan, under vårt sportlov, när jag njöt av några dagars ledighet i vår vackra fjällvärld, då dök det upp – i mitt Twitterflöde. Ett pressmeddelande om att en pressträff skulle hållas om digital kompetens i skolan. Yes, yes, yes kände jag och det var jag inte ensam om att känna märkte jag. Vi var många som följde flödet och såg fram emot vad som skulle sägas. Det blev ett beslut om ändringar i läroplaner och kursplaner Nu ska det äntligen hända något med digitaliseringen i skolan, nu kommer vi som arbetat så länge för att digitaliseringen ska in i skolan få stöd och hjälp i skrivningar som stödjer arbetet.

Digitaliseringen är här för att stanna, den är fortfarande ingen fluga som en viss politiker sa för ett antal år sedan. Vi lever i ett digitaliserat samhälle och det kommer inte att stanna här och nu, vi går mot ännu mer digitalisering och mot så mycket som vi inte har en aning om. Det är otroligt viktigt att var och en av våra barn och unga får en likvärdig möjlighet att förstå det samhälle som de växer upp i. Här spelar skolan en mycket stor och viktig roll. För att kunna ge eleverna denna förståelse och insikt måste arbetet starta med lärare och pedagoger som är de som möter dessa unga varje dag. Men här spelar också lärarfortbildningarna en stor roll, det är viktigt att de nyutexaminerade som kommer ut i arbete har med sig kunskaper och förståelse till hur och varför digitala verktyg kan stärka undervisningen. Samt vad som behövs för att bli en medborgare med digital kompetens. I sammanhanget får inte heller rektorerna glömmas bort, det är rektor som är ansvarig och som leder verksamheten.

I sammanfattningen från regeringskansliet står att ändringarna har gjorts för att tydliggöra skolans uppdrag att stärka elevernas digitala kompetens. Det innebär:

  • att programmering införs som ett tydligt inslag i flera olika ämnen i grundskolan, framförallt i teknik- och matematikämnena.
  • att stärka elevernas källkritiska förmåga.
  • att eleverna ska kunna lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med användning av digital teknik.
  • att arbeta med digitala texter, medier och verktyg.
  • att använda och förstå digitala system och tjänster.
  • att utveckla en förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle.

Att programmering nu införs i flera olika ämnen har gjort att många kritiska röster höjts. Jag tycker att man tar ordet programmering väldigt bokstavligt och inte riktigt vet vad man är kritiskt emot. Men jag väljer här att länka till ett inlägg av Karin Nygårds som jag tycker beskriver, varför programmering, på ett bra och tydligt sätt.

Ändringarna i läroplaner- och kursplaner ska användas senast från och med den 1 juli 2018. Det är upp till varje huvudman att välja när ändringarna ska börja tillämpas inom tidsspannet ett år med start den 1 juli 2017. Det här innebär att det nu är dags att lägga upp en plan för hur det ska ske. När och på vilket sätt ska ändringarna genomföras, och på vilket sätt ska de rektorer, lärare, pedagoger som inte känner sig trygga med digitaliseringen få stöd och kompetensutveckling för att klara sitt uppdrag på bästa sätt. Här finns redan nu många olika resurser att tillgå. Dels finns det i många kommuner redan resurser som kan stötta och genomföra kompetensutvecklingsinsatser, dessutom har skolverket moduler för digitalisering som kan användas i arbetet för att öka kompetensen inom området. Men det gäller att de styrande, både politiker och tjänstemän i våra kommuner inser det stora behovet av fortbildning som kommer att behövas för att de nya skrivningarna ska ge de resultat för våra elever som de är tänkta att göra. Annars kan det till och med bli tvärt om. Det tror jag att jag skriver om i ett annat inlägg.

Visst det är positivt att beslutet om ändringarna har kommit. Men kvar finns min undran vad händer med den övergripande nationella it-strategin? För att kunna arbeta enligt de nya ändringarna måste det finnas möjligheter i form av hårdvara och tillgänglighet. Helt enkelt vad ska eleverna använda för verktyg och hur ska det möjliggöras på varje enskild skola. Det känns otroligt viktigt för likvärdigheten att vi även får det stödet som en nationell it-strategi ger.

Yes, jag är glad, yes, det händer något. Men, det behövs mer!

 

 

Kategorier:IT-strategi

Efter konferensen …

24 februari, 2017 2 kommentarer

Efter nästan ett års arbete i stegrande takt var det så dags för Mittlärande 2017 denna vecka. Känslan dagen efter när allt är över är lite märklig, ett slags overklig tomhet, men också så mycket värme och glädje. De sista veckorna och framförallt dagarna innan har allt gått i ett rasande tempo och det har varit många bitar som ska falla på plats. Morgonen för första dagens konferens, då ligger det förväntan i luften, alla vi som arbetar med Mittlärande ser fram emot att möta utställare, föreläsare och framförallt alla besökare som kommer från när och fjärran.

Då, när det har börjat ljusna ute, tidigare än vi öppnar, börjar svängdörrarna röra på sig och de första besökarna vandrar in på hotell Södra Berget. Ett svagt sorl hörs, samtal och förväntan inför vad dagen ska bära med sig. Allt eftersom minuterna tickar på kommer fler och fler, ljudnivån blir högre och högre. Prat och skratt och igenkännanden hörs från de många personer som nu väller in. Staben som arbetar med Mittlärande har fullt upp med att registrera alla besökare. Trycket vid infodisken är stort och frågor får sina svar. Det är en fantastisk känsla att bara stå och beskåda allt som sker, det är så mycket glädje. Pedagoger och andra med intresse för skolan har fått en hel dag, med möjlighet att ta del av utställningar, föreläsningar, panelsamtal och sist men inte minst samtala och reflektera tillsammans med kollegor.

10828302765

Några föreläsare är proffs och har gjort det här hur ofta som helst, några har det som sitt arbete, några gör det som en del av sitt arbete och sen har vi de flesta som arbetar som lärare, pedagog, rektor eller annat inom skolan och de som faktiskt ska föreläsa för första gången i sitt liv. Det är så mycket pirr och nervositet, och jag vet att flera funderar över varför man sagt ja till detta, jag har själv varit där en gång i tiden. Just dessa pedagoger är det så härligt att möta sen när deras föreläsning är över. När de kommer fram och tackar för att de blivit tillfrågade, när de berättar hur roligt det har varit och hur åhörare kommit fram och samtalat om det föreläsningen har handlat om, nya kontakter har knutits och nya insikter har landat. Ofta får jag också höra hur roligt det har varit och att jag gärna får återkomma med en fråga om att föreläsa även nästa år. Detta är en av många delar som gör arbetet med konferensen så otroligt givande, just det att lyfta den enskilde pedagogen. Att de får en arena att komma ut och berätta om sitt arbete i sitt klassrum eller på sin skola. Det gör arbetet viktigare när det finns en mottagare och en möjlighet att dela med sig och samtala och reflektera tillsammans med kollegor. Det blir en win win situation för alla.

Under alla konferenser går det idag att följa vad som sker och reflektioner som görs av både deltagare och de som inte har möjlighet att delta via flöden i olika sociala medier. Det ger ytterligare en dimension och skapar ytterligare mervärde. En sak som jag fastnade för igår var ett inlägg av @normellihessel, hon skriver ”Efter inspirerande dagar med fortbildning borde det vara obligatoriskt med tid för reflektion tillsammans med kollegor!”
Det här är något som jag tänker att chefer borde fundera över. Boka in två studiedagar i samband med en konferens, i det här fallet Mittlärande. Som jag har skrivit om tidigare, ta tid innan för att gå igenom programmet. Bestäm tillsammans utifrån vilka prioriterade mål som finns på enheten, vilka föreläsningar som ska besökas. Kanske någon som alla bör delta på just för att den knyter an till det specifika arbete som pågår just nu. Det kan också vara läge att dela upp sig så att man även går på lite olika föreläsningar, men fortfarande med anknytning till det pågående arbete och de satsningar som görs på den egna enheten. Sen tillbaka till vad @normellihessel skriver, ha en dag för reflektion i direkt anslutning till besöket på konferensen. Då hinner inte vardagen börja äta upp var och en, utan då hinner man reflektera och samtala tillsammans. Det finns möjlighet att göra mer och göra bra i sitt fortsatta arbete. Kanske finns det några som gör så här idag, men jag tror inte att det är många, men nästa gång, då kan det vara fler. Nu jobbar vi tillsammans för att det ska bli så. Då tror jag att vi kommer att få ut så mycket mer och vi får ett mervärde på ett helt annat sätt än idag.

logga-eps

Nåväl, detta var några reflektioner från min sida av bordet. Nu ska efterarbete och utvärderingar göras. Om några veckor startar arbetet med Mittlärande 2018.

Och du som läser detta, fundera på om det inte är lika bra att lägga två studiedagar nästa år. Planera innan, upplev under och reflektera efter.

 

 

 

Sociala medier, mötesplats och kollegialt lärande

3 februari, 2017 Lämna en kommentar

Vi pratade några stycken häromdagen om att det är så få lärare och andra pedagoger som använder Twitter och andra sociala medier på ett arbetsrelaterat sätt. Visst, det är många där ute, men sett till det antal som finns är det en liten del. Vad kan det bero på? Det finns naturligtvis många orsaker, men jag tror nog att den vanligaste är att man inte riktigt vet vad man ska ha Twitter till. Jag kan tycka att det är synd att det är på det viset. För att vara en del av det flödet och att läsa bloggar där andra inom skolan skriver ner sina tankar, funderar och vrider på saker och ting, och naturligtvis delar med sig av tips och annat ger så otroligt mycket tillbaka.

Twitter har funnits sen våren 2006, i snart elva år, och själv har jag varit en twittrare sen augusti 2009. Jag kan helt ärligt säga att jag skulle ha missat så mycket om jag inte hade varit en del av detta. Det är här jag först får reda på vad som händer, vad som är på gång inom skolan och inom andra intressanta områden. Det är här jag möter andra inom skolsverige som arbetar i övriga delar av landet och det är här jag på ett snabbt och enkelt sätt kan dela med mig av sånt som jag eller mina kollegor gör. Tillsammans delar vi, samtalar och möts och det leder till utveckling. Det leder till utveckling av mig själv, det leder till utveckling av den verksamhet jag för tillfället arbetar i och det skapar en gemenskap med andra som jag inte skulle ha möjlighet till annars.

5979587149

Jag vet att många idag är medlem i en eller flera Facebookgrupper och det är också ett sätt att ta del av inspiration och samtala kring ämnen som just den gruppen är till för. Självklart är det ett mycket bra sätt att delta och känna gemenskap, få/ge tips, stöd och idéer. Jag är själv med i ett antal sådana, men i en grupp blir det väldigt styrt inom just det område som gruppen är till för. Bra naturligtvis, men det blir som en ämneskonferens och det ger inte någon input från andra områden. Därför tycker jag att Twitter är bra, för där kan jag välja att följa många inom väldigt många olika områden. Här gäller det naturligtvis att vara lite öppen och gå utanför sin egen bubbla när man väljer vilka man följer.

Lite tips om hur du kommer igång, starta upp ett konto, leta reda på någon som du vet är en twittrare och som du känner arbetar inom det som du är intresserad av. Det kan till exempel vara någon inom skola överlag, en rektor, en forskare eller någon annan. Se vilka den personen följer och välj att följa någon av dem. Sen kommer det att ge sig själv och du kommer att öka på personer du följer. Börja skriva några inlägg, känn dig för, men framförallt börja delta och jag är säker på att du kommer att få så mycket nytta och glädje av denna gemenskap.
Jag har skrivit lite om hur du kan komma igång på Net21:s utbildningssida.

Förutom microbloggen Twitter, finns alla fantastiska bloggar där lärare och pedagoger runt om i landet skriver och delar med sig. Här kan jag också tycka att om du har möjlighet, välj att följa och läsa några av dessa. Tänk det som om du läser en artikel i en tidning eller en bok. Här läser du något som någon har skrivit nu idag i realtid och det är väldigt aktuellt. Du ska naturligtvis ta det för vad det är, någons egna privata inlägg. Men ändå, det väcker ofta tankar åt det ena eller andra hållet och efter att ha läst har du på ena eller andra sättet fått nya insikter. Det finns många olika sätt att följa ett antal bloggar på, jag använder Feedly som är en gratis RSS-läsare. Här prenumererar jag på ett antal bloggflöden. Feedly finns för webb, Android och iOS, och när jag läst ett inlägg på till exempel min surfplatta, då markeras det även som läst i min smartphone och i min webbläsare. Det är ett enkelt sätt att följa olika bloggar som passar mig bra.

8539048913

Många kan tycka att det blir stressande att följa och vara en del av många olika sociala medier. Men tänk då efter på vilket sätt du deltar. Ha inte push-notiser aktiverade så att du störs av att ständigt bli påmind om att det händer något nytt. Tänk istället att det är som att plocka upp en tidning eller en bok, läs när du har möjlighet. Sitt i lugn och ro och skrålla igenom ditt flöde och läs det som känns intressant för dig. Men glöm inte bort det:) kika in då och då och jag lovar du kommer att få så mycket nytta och glädje av ditt nya liv på sociala medier.

Vill du följa mig så heter jag @ithelene på Twitter och min blogg, ja den har du ju redan hittat till;)

Ha det gott, vi ses någonstans på någon plats!

 

 

Konferens eller konferens

20 januari, 2017 Lämna en kommentar

En konferens kan vara en konferens som är lite rolig att besöka för att få ett avbrott i vardagen, eller så kan den vara så mycket mer. Den kan vara ett tillfälle att lära tillsammans och att skaffa gemensamma erfarenheter som kan leda arbetet vidare. Ibland hör jag kommentarer om att det ger inget att åka på konferens och lyssna på föreläsningar. Det blir bara en aha-upplevelse som är intressant för stunden och sen blir det inget mer. Men jag själv och många med mig har lyssnat på många föreläsningar som sedan lagt grund för ett arbete som har påbörjats. Det kan ha skett lokalt på den egna enheten, men ibland har det också lett till större och mer övergripande insatser. Ett personligt exempel var när jag lyssnade på Arne Trageton för länge, länge sen när han berättade om sin forskning på Att skriva sig till läsning. Det var en helt vanlig föreläsning och jag hade väl inte tänkt så särskilt mycket på den innan, jag hade läst någon artikel och var lite smått intresserad. Men den föreläsninge ledde till mycket, som de som känner mig väl vet om. Det gjorde att skolan jag arbetade på introducerade ASL och fortfarande arbetar så. Det ledde till att Sundsvall satsade på Visol, Vi skriver oss till läsning, som nu är inne på sitt femte läsår. Jag vet, det blir inte alltid så, att en föreläsning leder till en förändring. Men jag skulle kunna räkna upp många fler goda exempel på vad föreläsningar lett till bland mina kollegor.
Visst, dessa har inte valt sina föreläsningar på måfå. Det har funnits en viss förhandsinformation, ett visst intresse, eller en rekommendation från någon annan. Men det har varit föreläsningen som har varit katalysator för den fortsättning som följde.

Om en månad anordnas Mittlärande för fjärde året i rad och det känns otroligt stimulerande att få vara en del av detta. Det har hänt en hel del under de här åren. Dels så förändras Mittlärande som evenemang, men även alla som deltar på olika sätt förändras. Jag har funderat en del på vad det är som sker i processen. För jag ser det just som en process. Vi har det som sker hos oss som håller i trådarna och planerar. Vi tar del av utvärderingar som görs, vi tar del av det som sker i omvärlden, vi har en referensgrupp, vi samtalar med kollegor och vi tar in synpunkter från många runt omkring. Allt för att försöka förbättra och göra Mittlärande ännu bättre. Det märks också en skillnad på konferensens deltagare, de blir helt enkelt mer vana vid att besöka en konferens. Man planerar sitt deltagande på ett helt annat sätt, och tankar kring vilka föreläsningar som väljs har blivit viktigare.

9581973616

Just det är något som vi på olika sätt försökt att arbeta med när det gäller Mittlärande. Vi vill att våra besökare ska vara konferenssmarta. Att man tillsammans på sin enhet funderar över, vilket behov har vi, vad behöver vi lyssna på för att vi ska få något gemensamt med oss tillbaka, något som vi sedan kan arbeta vidare med tillsammans för att just vår verksamhet ska bli ännu bättre. Inom den centrala organisationen i varje kommun finns mål som är gemensamma, inom varje enhet finns det prioriterade mål som man tillsammans ska arbeta mot. Att då tänka på dessa mål vid valet av föreläsningar är något som ger ett mervärde och som kan göra vägen mot målet lite enklare och i många fall roligare och intressantare.

Det finns skolor och arbetslag som tar sig tiden att innan konferensen, det kan vara Mittlärande eller någon annan, sitta tillsammans och planera in sitt besök. Tips på hur det skulle kunna gå till är:

  • Bestäm någon/några föreläsningar som alla deltar i, något som kan kopplas till just era prioriterade mål. Här får alla samma input och det kan bli ett avstamp mot något gemensamt.
  • Dela upp skolan/arbetslaget i mindre grupper som väljer olika föreläsningar. Fortfarande med kopplingen till de gemensamma målen. Här finns sen möjligheter att i efterhand samtala och dela med sig av olika sätt att tänka och göra, men där målet är detsamma.
  • Gå på en föreläsning som du bara känner att den vill jag lyssna på. Det kan vara någon du hört talas om som du är jätteintresserad av. Det kan vara inom ditt specialområde, något som du känner att det här behöver just jag. Eller kanske helt enkelt en föreläsning som bygger den där feelgood känslan.

Det bästa är om alla dessa tre punkter går att pricka in. Att lyssna på en gemensam föreläsning, att få med input från flera och att få lyssna på mitt alldeles egna val. Huvudsaken tycker jag är att det får ett mervärde, och att det ger ett avstamp för det fortsatta arbetet på hemmaplan. Ibland kan det vara svårt att veta vad som passar bäst för mig och för oss som arbetslag. Då kan det vara en bra idé att ta hjälp. Oftast finns det någon/några i arbetslaget som är lite mer ute på sociala medier, läser in sig lite mer på det som sker i omvärlden. Dessa personer har lite mer insikt i vad och vilka som passar bra för olika områden. Ta hjälp av den personen, lyssna och samtala om vad som skulle kunna passa dig och ditt arbetslag.

Allt detta är att vara konferenssmart och det har blivit bättre, men det kan bli ännu så mycket bättre. Tänk om det under hela året finns med i tanken, att det i det kvalitetsarbete som pågår, finns en tanke om vilken påfyllning som behövs. Här skulle skolor och förskolor också kunna komma med förslag på föreläsningar som skulle kunna passa in på Mittlärande.

En annan möjlighet som konferenser ger är träffa kollegor och föreläsare på plats för att här och nu samtala. När man kommer tillbaka till sin arbetsplats tar vardagen vid och även om viljan finns så saknas ofta tid och ork för att ta vara på den inspiration som väckts. Därför finns det en plats på Mittlärande som vi kallar för Share and Learn, där det finns möjlighet att efter avslutad föreläsning träffas för att samtala. Förhoppningen är att föreläsare går dit en stund efter sin föreläsning för att åhörarna ska kunna ställa frågor och utbyta tankar. På plats i Share and Learn kommer det att finnas utvecklingspedagoger som stöd i samtalen.

sharendlearn-w

Det jag vill säga med allt detta är, att inför Mittlärande och inför andra konferenser, tänk på att vara konferenssmart.

  • Innan – Tänk efter och planera vilka föreläsningar du och dina kollegor ska ta del av. Bestäm en dag och en tid för efterarbete och samtal.
  • Aktuell dag – Samtala med kollegor och andra under konferensen.
  • Efter – Knyt ihop säcken och fundera över hur arbetet ska fortsätta på just din enhet, i ditt arbetslag.

 

Ha en trevlig fredag och helg, och visst har du märkt att det blir lite ljusare varje dag nu:)