Arkiv

Archive for the ‘Allmänt i skolan’ Category

Digitaliseringen i skolan är nu

13 oktober, 2017 Lämna en kommentar

I samhället idag är digitaliseringen ett faktum och har så varit under en längre tid. Det finns väl snart inget som inte på något sätt har med digitalisering att göra. Det handlar om allt från att boka en biljett, till att parkera min bil, till att ha kontakt med myndigheter och vänner. Vare sig vi vill det eller inte så lever vi idag i ett digitalt samhälle. För de flesta är det inget som man reflekterar över, man bara gör. Kommer det en ny tjänst som vi behöver för att kunna göra vardagen lite enklare, ja men förr eller senare anammar vi den och gör den till ett naturligt inslag. Men i skolan, där är det inte alltid naturligt, visst i många skolor är de inget konstigt, där har man varit med och förstått att det gäller att använda sig av dagens teknik för att ge eleverna de bästa förutsättningar för att klara av sitt skolarbete och för att vara förberedda på verkligheten utanför skolan. De ska kunna arbeta med modern teknik, de ska kunna handskas med de etiska dilemman som blir tydligare och mer synliga i användningen av det digitala.

Sen har vi skolor där det inte alls är så. Där det inte finns en förståelse, eller en vilja att lära sig och förstå varför eleverna ska arbeta med digitala verktyg. Själva använder ofta både rektorer och pedagoger olika digitala tjänster, men att sen överföra den vardagen till den i skolan, det verkar vara svårt. Eller det kanske är så att det är besvärligt, det kräver en insats, det kräver att ta del av nya rön och det kräver att lära sig arbeta på nya sätt. Det handlar helt enkelt om att skaffa sig en digital komptens som sträcker sig över hela dygnet, både privat och på arbetet.

Men naturligtvis ska inte allt gammalt kastas bort. Utan det gäller att använda rätt verktyg för varje tillfälle, och många gånger att kombinera olika arbetssätt för att få ut det absolut bästa. I mitt arbete med Visol ser jag hur det sker något i klassrummen hos de pedagoger som arbetar med Att skriva sig till läsning. Jag har även tagit del av den forskning som har gjorts på Sollentunas modell STL, Skriva sig till lärande. Ett arbete som spridit sig över landet och där Sveriges kommuner och landsting nu genomför en fortbildning tillsammans med Örebro univierstitet i flera av landets kommuner. Forskningsresultat som visar på att det är otroligt viktigt att det finns en tanke med hur de digitala verktygen används.

När tre grupper som arbetat på olika sätt jämfördes, visade resultaten på hur viktigt detta är. De tre grupperna var, en grupp som arbetade systematiskt med digitala verktyg, en som ibland arbetade digitalt men utan någon särskild tanke och slutligen en grupp som arbetade helt traditionellt. Den grupp som fick de bästa resultaten var gruppen som arbetade systematiskt digitalt. Där visade det sig dessutom att pojkarna var de stora vinnarna som gjorde störst framsteg. Den andra gruppen var de som arbetade traditionellt. Slutligen, den grupp som klarade sig sämst var den som arbetade digitalt lite då och då. Det är därför viktigt att verkligen ha en tanke med varför och hur de digitala verktygen ska användas, och vara väldigt försiktig med att göra det slumpmässigt. Bara för att det verkar lite häftigt och för att det står någonstans att vi ska. Det räcker inte med att titta i kursplanerna och göra check på den. För att få ett bra resultat och ge eleverna bra möjligheter måste det ske systematiskt och med en plan.

Det gäller även för lärare och pedagoger i skolan att inte vara rädd för att tappa bort sin roll. I det ”nya” digitala klassrummet spelar pedagogen en mycket viktig roll. Att leda och handleda och styra arbetet framåt mot mål som den enskilde eleven ska nå. Digitaliseringen ger ökade möjligheter att vara mer aktiva i klassrummet. När eleverna har egna lärplattor, chromebooks eller datorer kan de arbeta på många olika sätt. Med hjälp av text, bild, film och ljud får de större möjligheter att producera, de får en bättre chans att lyckas när valet av metoder blir fler än bara med papper och penna. Det ges även ökade möjligheter att arbeta formativt och att få stöttning under arbetets gång, det blir processen som blir viktig och inte endast slutresultatet. I användningen av molntjänster som exempelvis G Suite blir detta möjligt på ett enkelt och tidsbesparande sätt. Jobba när och var du kan, ensam eller i samarbete med andra elever. Använd det flippade klassrummet och titta och lyssna hemma för att sedan arbeta aktivt i klassrummet. Digitaliseringen i skolan är ett lyft för undervisningen, det ger en större variation, vilket också ger mer motiverade elever. Det är väl det vi alla vill, eller hur!

För pedagoger är det också en stor fördel att dela med sig. Delakulturen och det kollegiala lärandet skapar otroliga möjligheter, ensam är inte stark. Jag har fastnat för något som jag hörde Jan Hylén säga, ”Skryt och byt” det kommer jag att ha med mig i samtal med pedagoger. Det finns en stor rädsla för att visa på vad som görs i klassrummet, man vill inte att någon annan ska tro att man tycker att man är något att man gör något särskilt. Men det är just det man gör, alla gör något som någon annan inte gör, eller som man har glömt bort. Berätta om det du gör i samtal med kollegor, berätta på gemensamma arbetslagsträffar, våga berätta på konferenser, dela med dig. Skryt och byt tillsammans med kollegor både här och där. Det kommer att gynna alla, och framför allt eleverna i skolan.

I allt arbete med att digitalisera den enskilda skolan spelar skolledaren en otroligt viktig roll. Idag är det många, väldigt många skolledare som säger att de inte har den kompetens som behövs för att leda det digitala arbetet på sin skola. Det känns därför väldigt viktigt att det händer något inom området och här finns nu skolverkets moduler, Leda digitalisering som stöd.

Jag kanske kan tyckas negativ, men det är inte det jag är, bara lite frustrerad. Det finns många goda exempel i skolan idag och när jag ser det, då vill jag att alla elever ska få samma möjligheter. Därför, var inte rädd, var inte så försiktigt, våga testa och gör det tillsammans med kollegor. Och du som provat på och som använder dig av digitala verktyg på olika sätt, våga dela med dig, det är så viktigt att dela, dela, dela.

 

Annonser
Kategorier:Allmänt i skolan

288 dagar …

15 september, 2017 Lämna en kommentar

288 dagar kvar innan ändringarna i läroplanerna gällande digital kompetens ska börja tillämpas, den 1 juli 2018. Hur ser det då ut i kommunerna, hur ser det ut i våra utbildningsförvaltningar? Hur tänker styrande politiker och tjänstemän? Det är en fråga som jag och många med mig ställer sig. Är det upp till varje rektor, varje enskild lärare att se till att förkovra sig så att det finns en möjlighet att följa gällande läroplan och kursplaner? Självklart måste det vara ett ansvar för rektorer och pedagoger att hålla sig uppdaterade på vad våra styrdokument säger. Men det måste också ges förutsättningar och det är något som de styrande, de som har högsta ansvaret faktiskt måste ta på sig. Jag kan inte tänka mig att det ska vara på något annat sätt. Det finns en ledning i varje kommun, för mig innebär det att man då måste ta sitt ansvar och faktiskt fundera över hur man kan stötta sina medarbetare för att de ska kunna utföra sitt arbete enligt de styrdokument som finns. Avsikten är att ge alla elever en god digital kompetens och att ge förutsättningar för en nationellt likvärdig utbildning. En mycket viktig del, som regeringen trycker på.

Det ska inte vara avgörande för din framtid vilken skola du går på, om du får med dig kunskaper som gör att du kan förstå och kan påverka världen. Idag har vi fått en skola där skillnaderna är mycket stora, vi har en klyfta mellan skolor som ligger långt framme och de som knappt finns med på den digitala kartan. Så kan det inte få fortsätta. Men om vi låter hela ansvaret ligga på den enskilda skolan, på den enskilde rektorn, då kommer dessa klyftor att öka ännu mer, trots ändringar och direktiv från regeringen. Därför måste, jag säger, måste huvudmannen ta sitt fulla ansvar och faktiskt lägga upp en plan för hur det ska gå till i den enskilda kommunen. Och det är bråttom nu, 288 dagar går fort, och eftersom det går bort ett stort antal dagar för helger och lov så är det ännu färre. Det går inte att smita från sitt ansvar, inte i det här fallet, likvärdigheten är otroligt viktig och jag hoppas verkligen att det är så ansvariga känner.

Jag möter många pedagoger i mitt arbete, i olika sammanhang och nätverk, och där är frustrationen stor. I samtal sinsemellan märker man ju hur otroligt olika det kan se ut på skolor i samma kommun. När vissa skolor väljer att satsa på digitaliseringen och vissa inte alls. Det finns naturligtvis flera olika orsaker till detta. Men jag tror att en viktig bit är okunskap, alla vet inte vilka möjligheter digitalisering ger, intresset finns inte, utan det är annat man satsar på. Sen är det även den ekonomiska biten, det finns inte marginaler att skaffa de digitala verktyg som behövs och här behövs också en plan, direktiv, tips, stöd för att det ska vara möjligt.

Men det räcker inte med en intresserad rektor, det räcker inte med digitala verktyg. Varje enskild pedagog måste också ha kunskapen om på vilket sätt de digitala verktygen kan användas för att det ska ge resultat, för att det ska ge en ökad måluppfyllelse för eleverna. Det är inget som kommer av sig själv och här finns en stor utmaning i många kommuner. Att lyfta lägstanivån på medarbetare i skolan. Det gäller att lägga upp en plan på hur detta ska gå till, 288 dagar…

När jag ser problem, ser jag möjligheter och jag fastnar alltid i sätt att tänka hur skulle det gå att göra. Självklart har jag även här en del funderingar, jag har läst, jag har lyssnat och jag har tänkt. Jag har inget givet svar, men lite funderingar har jag och i korta drag går det ut på att använda de resurser som finns idag, i kommunen och på varje enskild skola. Bygg en fortbildning där de som ligger i framkant får stötta sina kollegor. Gör det i mindre grupper, det gemensamma arbetslaget till exempel. Läs, samtala, gå igenom ett moment, använd i klass och tillsammans med elever. Och framförallt, låt digitaliseringen vara det som ligger på agendan, det som prioriteras, det kommer att behövas. Inte bara korta enskilda insatser utan ett långsiktigt arbete, 288 dagar…

Det är vad som behövs för att det faktiskt ska gå att få en likvärdig bas runt om i landet. Naturligtvis gäller samma sak för rektorer och andra i ledande ställning, de behöver också ha en lägsta nivå, för att förstå vad digitaliseringen innebär. Utan den kunskapen, är risken stor att det fortsätter som tidigare, stora klyftor skolor emellan, detta oavsett vad styrdokumenten säger. Även här behövs fortbilning. Använd skolverkets material, skapa något eget, men gör något, nu!

Det som måste ske snarast, är i alla fall i mina ögon, att alla i ledande ställning måste ta sitt ansvar, och det nu. De måste fundera över hur man ska arbeta för att skapa möjligheter, hur man ska kunna stötta skolor så att de har ekonomiska möjligheter att faktiskt skaffa digitala verktyg. Och planera för att ledare och medarbetare får fortbildning, för att kunna uppfylla de nya kraven.

288 dagar!

Skolverket skriver på sin webbplats ”De nya skrivningarna ska bidra till att barn och elever utvecklar förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhället. De ska stärka elevernas förmåga att använda och förstå digitala system och tjänster, att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt. Det handlar också om stärka förmågan att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med hjälp av digitala verktyg.”

Läs ändringarna i läroplanen. Det gulmarkerade är det nya.

Under våren kommer även förändringar i läroplanen för förskolan. Då är det dags att fundera över hur fortbildning och möjligheter ska skapas för förskolans chefer och pedagoger.

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan

Dags för mobilen igen

8 september, 2017 Lämna en kommentar

Läser i tidningen idag om att en skola inför mobilförbud för att slippa smygfotografering. Min första reaktion när jag läser rubriken är att nu är vi där igen, alla ska straffas för att några inte kan sköta sig. Istället för att de elever som gör detta, som använder mobilen till det den inte är avsedd för, får lämna in sina mobiler till dess att de inser vad som är okej och vad som inte är okej. Hur ska de kunna hantera vardagen utanför skolan, om en handling leder till ett förbud för alla, istället för en konsekvens för den som missbrukar ett förtroende. Ett förbud som drabbar alla, de som sköter sig fråntas sin käraste ägodel för att andra inte fixar det. Vi måste rusta eleverna för livet utanför skolan och där handlar det om att dagligen kunna fatta beslut. Beslut som handlar om vad som är rätt och fel, om värderingar och om att vara en bra medmänniska.

Självklart tycker jag att det ska bli konsekvenser om man gör något som inte är tillåtet. På en skola ska det vara helt klart vad som gäller, till exempel hur mobiltelefonen får användas och inte användas. Det ska ske i samförstånd med mentorer och övrig personal. Gör man något som inte är rätt, då ska det bli en konsekvens. Alla ska ha koll på vad som gäller och veta vad som sker om man inte följer skolans policy. Det kan vara att veta att min mobil tas omhand till dess att jag förstått vad som är tillåtet att göra och vad som inte är det.

När jag läser vidare i artikeln, inser jag att det inte är så illa tänkt. Här har man agerat utifrån vad som sker i duscharna på idrotten. Eleverna får låsa in sina mobiler för att det ska vara tryggt att använda sig av skolans duschar. På övriga lektioner är det enligt artikeln så att mobiltelefonerna samlas in vid lektionsstart, och då hoppas jag att man får använda dem vid behov.

Läs gärna det tidigare inlägget, skrivet för snart ett år sen. Där lämnar jag också tips på hur man kan tänka kring användandet av mobiler i skolan och tips på en enkel policy.

Kategorier:Allmänt i skolan

Det handlar om demokrati

 

Digitalisering är demokrati, något annat kan det inte vara i dagens Sverige, ja inte bara där. ”Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma”, från Riksdagens webbsida. Därför är det så otroligt viktigt att vi nu i skolan tar detta på största allvar och ser till att vi ger alla elever samma möjligheter, att de genom att få samma förutsättningar oavsett vilken skola de går på har samma rättigheter till verktyg som ska göra dem redo att möta framtiden. När jag tar del av de olika modulerna i Skolverkets moduler för Digitalisering läser jag gång på gång ordet demokrati. Det handlar om ett demokratiskt förhållningssätt både i det verkliga livet men även på nätet. I ett demokratiskt samhälle är det av största vikt att få lära sig om och att träna sig på att ha ett källkritiskt förhållningssätt. Det är inget som man gör på en lektion och sen är det klart för avprickning. Nej, det måste finnas med hela tiden i alla ämnen. Det ska finnas med naturligt när all information som bara flödar kommer till oss, vi måste ha medborgare som inte går på allt, utan som automatiskt reflekterar över frågorna, vem – varför – vad – när – hur. Källkritiken ska finnas med i samhällskunskapen, men det gäller som sagt i alla ämnen, hela tiden.

Programmering, kan för många kanske tyckas vara något som inte direkt hör ihop med demokrati. Men det är väldigt viktigt att faktiskt få kunskap om att det mesta runt omkring oss styrs av programmering. Vilket gör att det redan från tidig ålder är av största vikt att låta våra barn och elever se hur det går att styra små robotar, till hur man programmerar i olika enklare program/appar, till mer avancerad programmering ju högre upp i åldrarna man kommer. Det viktiga är att en förståelse skapas för att det är någon som har gjort så att något fungerar som det gör och att det finns en avsikt med allt. Det är en demokratisk fråga.

Att alla elever har en egen enhet det är demokrati. Varje elev har inte möjlighet att jobba hemma och lära sig om och med olika digitala verktyg. Det kan vara skolan som är den enda platsen där det finns den möjligheten, och den ska alla ha. På varje skola finns elever med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, elever som i sin vardag är helt beroende av någon form av digitalt verktyg. Beroende av något av alla de program, appar och tillägg i webbläsare som finns och som underlättar inlärningen. Det är också så att det som hjälper dessa elever är bra för alla elever. Även om man kanske inte har någon form av funktionsnedsättning kanske man har svårt med läsningen och ibland behöver få en text uppläst. Kanske det kan underlätta att med hjälp av tillägg i webbläsare kunna strukturera sitt arbete och få en bra studieteknik. Tänk möjligheterna som finns när det gäller ett formativt arbete idag via en molntjänst, till exempel G Suite. Där läraren enkelt kan stötta varje elev, och leda arbetet framåt. Dessutom, om alla i en klass arbetar med ett digitalt verktyg är det inte utpekande eller konstigt, det är lika för alla. Allt detta, det är demokrati.

Möjligheten att jobba i G Suite, det har vi dag i Sundsvalls kommunala skolor. Vi har nu kört ett antal piloter och vi är på väg att gå vidare, fler elever ska få denna möjlighet och vi har ett ansvar att så ska det bli. Det får inte ta tid, utan det är nu det gäller. Från och med den 1 juli 2018 gäller ändringarna i våra läroplaner, det har blivit mycket tydligare när det gäller digital kompetens i kursplaner och ämnesplaner. Jag har gulmarkerat alla ändringar för grundskolan, när det gäller digitalisering, och det är inte lite.

Ett år, vi har ett år på oss att komma i mål. Det måste finnas en plan för hur det här ska kunna bli verklighet, för det kommer att krävas en hel del. Det kommer att krävas mycket fortbildning, visst många kan väldigt mycket och är redan i framkant. Men vi vet alla, om vi tänker efter, att det finns en stor skara som behöver mycket stöd för att kunna följa det som står i läroplanen. Hur ska vi nå dem, hur ska de hinna komma på banan, vem ska fixa det? Det behövs även en plan för utökningen av digitala verktyg på varje skola, det finns inga möjligheter att uppfylla läroplanens mål om det inte finns verktyg i tillräcklig omfattning. Det måste satsas medel och det måste kunna levereras i tid, vi måste starta redan i höst, det går inte att göra allt på en gång.
Dags att planera – Nu måste alla hjälpa till!

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan

Digitala verktyg i skolan, ja eller nej?

För ett par veckor sen läste jag en ledare i Expressen med rubriken ”Håll programmering borta från schemat”. Inledningen handlar om regeringens beslut att alla elever ska lära sig att programmera. Ledarskribenten menar att det är viktigare att först se till att de kan räkna och skriva ordentligt. Efter att ha pekat på vilka konsekvenser detta kommer att ge för matematikundervisningen hamnar fokus plötsligt på att forskning visar att digitala verktyg kan hämma lärandet. Jag förstår inte riktigt varför han hamnar där, det känns som om det gäller att plocka fram bara det negativa när det gäller digitaliseringen i skolan. Han länkar bland annat till en artikel om pedagogik och it som visar hur användandet av datorer i klassrum inverkar negativt på inlärning och att detta särskilt ska gälla lågpresterande elever och killar. Dessutom hänvisas till en studie som visar ett samband mellan antecknande på datorer och försämrad förståelse för ämnet. Slutligen konstateras att penna, block och böcker tycks slå digitala verktyg.

För att börja med det sistnämnda, så visar det idag att det för många är mycket bättre att anteckna med penna och papper, eftersom man får en större förståelse för teorier och resonemang. Risken finns att om man antecknar på en dator/surfplatta så skriver man ner mycket mer och hinner inte reflektera på samma sätt och då minskar också förståelsen. Så där håller jag med om vad ledarskribenten skriver. Men allt är inte svart eller vitt. Som när det gäller allt annat i livet, så gäller det att välja rätt verktyg för rätt saker. Våra elever och vi själva bör kunna variera mellan handskrift och datorskrivande för att optimera inlärning och hjärnans möjligheter att arbeta. Säg den person som idag sätter sig och skriver en längre text med papper och penna. Som raderar och skriver om. Nej, det är datorn som gäller då, enkelheten att redigera och möjligheten att skriva väldigt snabbt gör att det är det självklara valet.

Den första delen om att användningen av digitala verktyg skulle hämma inlärningen och då särskilt för pojkar och svagpresterande vänder jag mig starkt emot. Det beror först och främst på vilken forskning som det hänvisas till och det viktigaste av allt är hur man arbetar med digitala verktyg i skolan. Det går aldrig, och jag säger aldrig att tro att detta är någon form av mirakelmedicin som ska fixa allt. Det allra viktigaste är och kommer alltid att vara läraren och pedagogiken i användandet. Det värsta som kan hända när det gäller digitaliseringen är när pappersböcker förs över till digitalt format. De negativa effekter som digitaliseringen har på lärandet har för det mesta att göra med en oklar pedagogik. Det finns ingen riktig målsättning för varför man använder det mer än tekniken i sig.

Däremot, om det finns en klok pedagog, en målsättning och ett medvetet arbete med digitala verktyg, då finns det oanade möjligheter att lyfta undervisningen. Eleverna kan få nya sätt att arbeta med text, ljud, bild och film och på så vis når vi fler elever. Fler kommer att bli motiverade, fler kommer att lyckas och fler kommer att komma ut i arbetslivet med kunskaper och en tidsenlig utbildning som behövs för att klara sig på ett bra sätt.

Allt detta visar arbetet med STL (skriva sig till lärande) som bedrivs i Sollentuna och som nu också pågår i flera andra kommuner i Sverige. Här visar resultaten av två forskningsrapporter på att alla elever är vinnare, men framförallt pojkarna. Tvärtemot vad ledaren i Expressen säger. Men rapporterna visar också, att om digitala verktyg används utan en tanke, då blir resultatet sämre, till och med sämre än vid traditionell undervisning. Återigen, det är otroligt viktigt att ha en medvetenhet om hur och varför man ska arbeta med digitala verktyg. Där har vi utmaningen framöver. Vi har otroligt många duktiga och inspirerande lärare i vårt avlånga land som detta inte är något problem för. Men vi har också fortfarande ett stort antal som ännu inte kommit dithän. Där finns en utmaning, och den är antagen av många, däribland regeringen som nu beslutat om ändringar i kurs- och läroplaner. Men, återigen vart har vi lärarutbildningarna här? Hur jobbar de för att de nyutexaminerade ska få denna kunskap? Det är slöseri med lärares arbetstid om de ska lära upp de nya när de kommer ut i jobb. Den tiden behövs för deras elever, eller vad säger du?

 

Det gäller att inte ge upp utan att kämpa vidare, för alla elevers rätt till en likvärdig och tidsenlig utbildning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan

Efter konferensen …

24 februari, 2017 2 kommentarer

Efter nästan ett års arbete i stegrande takt var det så dags för Mittlärande 2017 denna vecka. Känslan dagen efter när allt är över är lite märklig, ett slags overklig tomhet, men också så mycket värme och glädje. De sista veckorna och framförallt dagarna innan har allt gått i ett rasande tempo och det har varit många bitar som ska falla på plats. Morgonen för första dagens konferens, då ligger det förväntan i luften, alla vi som arbetar med Mittlärande ser fram emot att möta utställare, föreläsare och framförallt alla besökare som kommer från när och fjärran.

Då, när det har börjat ljusna ute, tidigare än vi öppnar, börjar svängdörrarna röra på sig och de första besökarna vandrar in på hotell Södra Berget. Ett svagt sorl hörs, samtal och förväntan inför vad dagen ska bära med sig. Allt eftersom minuterna tickar på kommer fler och fler, ljudnivån blir högre och högre. Prat och skratt och igenkännanden hörs från de många personer som nu väller in. Staben som arbetar med Mittlärande har fullt upp med att registrera alla besökare. Trycket vid infodisken är stort och frågor får sina svar. Det är en fantastisk känsla att bara stå och beskåda allt som sker, det är så mycket glädje. Pedagoger och andra med intresse för skolan har fått en hel dag, med möjlighet att ta del av utställningar, föreläsningar, panelsamtal och sist men inte minst samtala och reflektera tillsammans med kollegor.

10828302765

Några föreläsare är proffs och har gjort det här hur ofta som helst, några har det som sitt arbete, några gör det som en del av sitt arbete och sen har vi de flesta som arbetar som lärare, pedagog, rektor eller annat inom skolan och de som faktiskt ska föreläsa för första gången i sitt liv. Det är så mycket pirr och nervositet, och jag vet att flera funderar över varför man sagt ja till detta, jag har själv varit där en gång i tiden. Just dessa pedagoger är det så härligt att möta sen när deras föreläsning är över. När de kommer fram och tackar för att de blivit tillfrågade, när de berättar hur roligt det har varit och hur åhörare kommit fram och samtalat om det föreläsningen har handlat om, nya kontakter har knutits och nya insikter har landat. Ofta får jag också höra hur roligt det har varit och att jag gärna får återkomma med en fråga om att föreläsa även nästa år. Detta är en av många delar som gör arbetet med konferensen så otroligt givande, just det att lyfta den enskilde pedagogen. Att de får en arena att komma ut och berätta om sitt arbete i sitt klassrum eller på sin skola. Det gör arbetet viktigare när det finns en mottagare och en möjlighet att dela med sig och samtala och reflektera tillsammans med kollegor. Det blir en win win situation för alla.

Under alla konferenser går det idag att följa vad som sker och reflektioner som görs av både deltagare och de som inte har möjlighet att delta via flöden i olika sociala medier. Det ger ytterligare en dimension och skapar ytterligare mervärde. En sak som jag fastnade för igår var ett inlägg av @normellihessel, hon skriver ”Efter inspirerande dagar med fortbildning borde det vara obligatoriskt med tid för reflektion tillsammans med kollegor!”
Det här är något som jag tänker att chefer borde fundera över. Boka in två studiedagar i samband med en konferens, i det här fallet Mittlärande. Som jag har skrivit om tidigare, ta tid innan för att gå igenom programmet. Bestäm tillsammans utifrån vilka prioriterade mål som finns på enheten, vilka föreläsningar som ska besökas. Kanske någon som alla bör delta på just för att den knyter an till det specifika arbete som pågår just nu. Det kan också vara läge att dela upp sig så att man även går på lite olika föreläsningar, men fortfarande med anknytning till det pågående arbete och de satsningar som görs på den egna enheten. Sen tillbaka till vad @normellihessel skriver, ha en dag för reflektion i direkt anslutning till besöket på konferensen. Då hinner inte vardagen börja äta upp var och en, utan då hinner man reflektera och samtala tillsammans. Det finns möjlighet att göra mer och göra bra i sitt fortsatta arbete. Kanske finns det några som gör så här idag, men jag tror inte att det är många, men nästa gång, då kan det vara fler. Nu jobbar vi tillsammans för att det ska bli så. Då tror jag att vi kommer att få ut så mycket mer och vi får ett mervärde på ett helt annat sätt än idag.

logga-eps

Nåväl, detta var några reflektioner från min sida av bordet. Nu ska efterarbete och utvärderingar göras. Om några veckor startar arbetet med Mittlärande 2018.

Och du som läser detta, fundera på om det inte är lika bra att lägga två studiedagar nästa år. Planera innan, upplev under och reflektera efter.

 

 

 

Sociala medier, mötesplats och kollegialt lärande

3 februari, 2017 Lämna en kommentar

Vi pratade några stycken häromdagen om att det är så få lärare och andra pedagoger som använder Twitter och andra sociala medier på ett arbetsrelaterat sätt. Visst, det är många där ute, men sett till det antal som finns är det en liten del. Vad kan det bero på? Det finns naturligtvis många orsaker, men jag tror nog att den vanligaste är att man inte riktigt vet vad man ska ha Twitter till. Jag kan tycka att det är synd att det är på det viset. För att vara en del av det flödet och att läsa bloggar där andra inom skolan skriver ner sina tankar, funderar och vrider på saker och ting, och naturligtvis delar med sig av tips och annat ger så otroligt mycket tillbaka.

Twitter har funnits sen våren 2006, i snart elva år, och själv har jag varit en twittrare sen augusti 2009. Jag kan helt ärligt säga att jag skulle ha missat så mycket om jag inte hade varit en del av detta. Det är här jag först får reda på vad som händer, vad som är på gång inom skolan och inom andra intressanta områden. Det är här jag möter andra inom skolsverige som arbetar i övriga delar av landet och det är här jag på ett snabbt och enkelt sätt kan dela med mig av sånt som jag eller mina kollegor gör. Tillsammans delar vi, samtalar och möts och det leder till utveckling. Det leder till utveckling av mig själv, det leder till utveckling av den verksamhet jag för tillfället arbetar i och det skapar en gemenskap med andra som jag inte skulle ha möjlighet till annars.

5979587149

Jag vet att många idag är medlem i en eller flera Facebookgrupper och det är också ett sätt att ta del av inspiration och samtala kring ämnen som just den gruppen är till för. Självklart är det ett mycket bra sätt att delta och känna gemenskap, få/ge tips, stöd och idéer. Jag är själv med i ett antal sådana, men i en grupp blir det väldigt styrt inom just det område som gruppen är till för. Bra naturligtvis, men det blir som en ämneskonferens och det ger inte någon input från andra områden. Därför tycker jag att Twitter är bra, för där kan jag välja att följa många inom väldigt många olika områden. Här gäller det naturligtvis att vara lite öppen och gå utanför sin egen bubbla när man väljer vilka man följer.

Lite tips om hur du kommer igång, starta upp ett konto, leta reda på någon som du vet är en twittrare och som du känner arbetar inom det som du är intresserad av. Det kan till exempel vara någon inom skola överlag, en rektor, en forskare eller någon annan. Se vilka den personen följer och välj att följa någon av dem. Sen kommer det att ge sig själv och du kommer att öka på personer du följer. Börja skriva några inlägg, känn dig för, men framförallt börja delta och jag är säker på att du kommer att få så mycket nytta och glädje av denna gemenskap.
Jag har skrivit lite om hur du kan komma igång på Net21:s utbildningssida.

Förutom microbloggen Twitter, finns alla fantastiska bloggar där lärare och pedagoger runt om i landet skriver och delar med sig. Här kan jag också tycka att om du har möjlighet, välj att följa och läsa några av dessa. Tänk det som om du läser en artikel i en tidning eller en bok. Här läser du något som någon har skrivit nu idag i realtid och det är väldigt aktuellt. Du ska naturligtvis ta det för vad det är, någons egna privata inlägg. Men ändå, det väcker ofta tankar åt det ena eller andra hållet och efter att ha läst har du på ena eller andra sättet fått nya insikter. Det finns många olika sätt att följa ett antal bloggar på, jag använder Feedly som är en gratis RSS-läsare. Här prenumererar jag på ett antal bloggflöden. Feedly finns för webb, Android och iOS, och när jag läst ett inlägg på till exempel min surfplatta, då markeras det även som läst i min smartphone och i min webbläsare. Det är ett enkelt sätt att följa olika bloggar som passar mig bra.

8539048913

Många kan tycka att det blir stressande att följa och vara en del av många olika sociala medier. Men tänk då efter på vilket sätt du deltar. Ha inte push-notiser aktiverade så att du störs av att ständigt bli påmind om att det händer något nytt. Tänk istället att det är som att plocka upp en tidning eller en bok, läs när du har möjlighet. Sitt i lugn och ro och skrålla igenom ditt flöde och läs det som känns intressant för dig. Men glöm inte bort det:) kika in då och då och jag lovar du kommer att få så mycket nytta och glädje av ditt nya liv på sociala medier.

Vill du följa mig så heter jag @ithelene på Twitter och min blogg, ja den har du ju redan hittat till;)

Ha det gott, vi ses någonstans på någon plats!