Arkiv

Archive for the ‘Allmänt i skolan’ Category

Konferensens roll för pedagoger

8 mars, 2018 2 kommentarer

För ett par veckor sen läste jag ett inlägg på Facebook som hänvisade till en artikel om forskning som visar på problem om att it-mässor är problematiska. I artikeln pekas SETT ut som ett exempel på en sådan it-mässa och jag fick många tankar som jag kände att jag skulle vilja skriva ner. Anledningen till att jag skriver först nu, är att jag vid det tillfället var fullt upptagen med att genomföra en konferens, Mittlärande i Sundsvall. Mittlärande som genomfördes för femte året, och som från start har haft SETT som en av sina förebilder. Nu har lugnet lagt sig, konferensen är genomförd och en hel del av efterarbetet är genomfört, så nu ska jag försöka formulera mina tankar kring artikeln.

För mig är inte SETT och inte heller Mittlärande en it-mässa utan det är utbildningskonferenser, där utställarna är en del och föreläsningarna en annan del. Jag vet flera pedagoger som varit på dessa och liknande konferenser, lyssnat på intressanta och givande föreläsningar, deltagit i intressanta kollegiala samtal med kollegor från både när och fjärran. Där man sedan, tillbaka i sitt klassrum provat nytt och gjort förändringar som faktiskt lett till mycket positivt för eleverna och deras inlärning. Hos dessa pedagoger handlar det inte endast om ett häftigt verktyg eller program, utan det handlar om tankevurpor som gjort att undervisningssituationen har förändrats.

Naturligtvis vet jag att det inte är vad som sker hos alla som lyssnar på en föreläsning. Som pedagog måste man också vara mottaglig och nyfiken och ha viljan och modet att våga utmana sig själv att prova nya vägar. Här kommer en otroligt viktig detalj in och det är hur man tänker när man deltar i olika sammanhang, till exempel konferenser. Det gäller att vara konferenssmart, något som jag vet att fler och fler blir. Men fortfarande är det många som inte tänker i de banorna och då blir det som det står i artikeln, svårt för lärare att förstå hur olika saker ska användas i klassrummet. En otroligt viktig person för att detta ska bli bra är rektor och förskolechef. Det är chefen som måste sätta agendan och ge tid för att tänka efter innan och tid för att få reflektera tillsammans efter. Det blir alltmer vanligt att tänka på att vara konferenssmart, tyvärr är det fortfarande inte tillräckligt vanligt. Innan Mittlärande hörde jag om en rektor som meddelade sina pedagoger att de behövde en plan inför sitt deltagande. Planen innehöll tre steg:

  1. Pedagogerna skulle prata ihop sig innan i arbetslaget om vad de ville få ut av konferensen och vad de skulle fokusera på.
  2. Under dagen, skulle de dokumentera och reflektera för att öka sitt lärande, gärna via sociala medier, för att sedan dela med sina kollegor.
  3. Slutligen skulle de på en lärarkonferens efteråt delge varandra reflektioner och lärande som de tagit med sig. Detta för att se vad som kan utvecklas på den egna skolan.

Det är det här som gör skillnad. Det som gör att det kommer ut något bra från en konferens. Att lyssna på föreläsningar som ofta är korta, ger i sig ofta inte så mycket, om man då inte är den där pedagogen som är extra mottaglig och nyfiken och ser ett steg längre. Därför måste vi arbeta vidare med hur vi gör för att en konferens ska göra skillnad.
En kommentar som vi fick dagarna innan vår konferens var att ”det är bara föreläsningar som handlar om it”. Jag räknade då antalet föreläsningar som var kopplade till it och föreläsningar som inte var det. Resultatet blev att ca 60% var icke it-relaterat och övrigt var för knippat med it på något sätt. Sen är det skillnad på it och it. Idag när en föreläsare berättar om sitt arbete i klassrummet, är det många gånger svårt att göra det utan att nämna digitala verktyg, eftersom det är en naturlig del. Men det är inte det som är fokus på i föreläsningen utan endast ett naturligt inslag. För en person som däremot är ovan, och inte använder sig av digitala verktyg, kan det naturligtvis kännas som om det är väldigt mycket it. Man ser det man vill se.

När det gäller utställningsdelen, ja visst den är kommersiell, men den behövs också. Den behövs för att pedagoger ska få se, känna och klämma och fråga. Det gäller både traditionella läromedel och digitala läromedel. När ska man annars få ta del av och prova nyheter som kommer, och inte köpa grisen i säcken. Men även här gäller det att tänka efter och samtala med kollegor. Vad kan det specifika läromedlet göra för oss och våra elever? Vad är syftet och till vilken nytta?

När vi har kommit dithän, att vi vet varför vi gör som vi gör, då är utbildninskonferenser bra för alla. För vi gör det tillsammans till vad det är.

 

Annonser

 Vad vill vi att eleverna ska använda tekniken till

15 december, 2017 Lämna en kommentar

Nu är digitaliseringen på tapeten som aldrig förr. För många av oss inom skolan är det inget nytt, utan något som under väldigt många år varit aktuellt. Något som vi förespråkat, spridit och utbildat om och med. Men nu har det hänt, nu pratar alla, nåja inte riktigt alla, men fler och fler om programmering, digitala verktyg och annat som hör till området digitalisering. Detta beror naturligtvis på alla tappra som ihärdigt har fortsatt att sprida ordet, i sociala medier, via föreläsningar, fortbildningar och i samtal med kollegor. Till slut ger det frukt, det ihärdiga engagemanget, men det räcker inte enbart, det behövs stöd från de styrande. I år, 2017 hände det som många väntat på, regeringen kom med efterlängtade skrivningar i våra styrdokument. Först ut var förändringar och förtydliganden i läroplaner, kurs- och ämnesplaner. Det är en hel del nytt att ta till sig och börja fundera över. Sen kom den nationella digitaliseringsstrategin och den gäller från och med 1 juli 2018. Det är alltså inte lång tid att fundera över hur arbetet på våra skolor ska anpassas till de nya skrivningarna. Det gäller att börja planera, helst redan igår. Planera för hur rektorer och pedagoger ska utbildas för att kunna möta upp innehållet, planera för hur tillgången till teknik ska vara tillräcklig för att det ska vara möjligt att uppfylla läroplaner och strategi. Och kanske viktigast av allt fundera över vad vi vill att eleverna ska använda tekniken till!

Det är så lätt att tänka att nu ska vi låta eleverna skriva digitalt, skapa presentationer och filmer, kanske starta bloggar, helt enkelt köra på med allt som de olika digitala verktygen erbjuder. Men stopp, stopp, stanna upp och tänk. Samtala i arbetslagen, hur ska vi använda digitala verktyg i vår undervisning, tillsammans med våra elever. Vad är syftet, vad kan just det verktyget tillföra som gör att eleverna kommer längre, utvecklas mer och får en större möjlighet att lyckas. Digitala verktyg, det kan vara så mycket, det kan vara hårdvaran, det kan vara appar och program, det kan vara olika webbresurser. Vad och vilket lämpar sig bäst för det som du/ni vill uppnå inom det område som planeras just nu.

Se möjligheterna som finns, till exempel genom att skapa egna presentationer/eget material, skriva i bloggar. Genom att skapa för andra måste man ha fakta, man måste ta reda på och skriva/presentera förståeligt. Arbetet i skolan blir viktigt och det blir på riktigt och här ger de digitala verktygen en helt ny dimension som inte ett analogt verktyg kan jämföra sig med på långa vägar. Dessutom finns dagens molntjänster för skolan, som använda på ett klokt sätt kan göra att eleverna tar stora steg framåt. De möjligheter som finns där till formativt arbete är något som verkligen kan driva utvecklingen framåt för eleverna. Lärarens och kamraternas kommentarer och stöttning i skrivandet och producerandet skapar helt nya möjligheter.
Jag tänker också på bloggandet och möjligheten där till samarbete och samtal med andra utanför skolan, som skapar ett lärande på en mycket högre nivå än vad som kan ske enskilt i klassrummet.

Men för att allt detta ska bli möjligt, måste det ske en tankevurpa. Det gäller att tänka om och tänka nytt, och det är vad utbildningen för pedagoger måste innehålla nu när vi går in i ett nytt skede i skolan i Sverige. Var och en som arbetar i skolan måste kunna hantera de digitala verktyg som används i sin kommun, på sin skola, det är en självklarhet. Men, minst lika viktigt är att alla också måste förstå hur de ska användas för att det ska bli en bättre lärande för den enskilde eleven. Det handlar om att göra den pedagogiska kullerbyttan, som en av mina kollegor så ofta pratar om. Peter Blomqvist, du har gjort den och det har gett resultat!

Äntligen kom den nationella digitaliseringsstrategin

27 oktober, 2017 Lämna en kommentar

Jag läser med spänning, och förväntan, är den nationella digitaliseringsstrategin som väntat, eller har det blivit något annat? Tidigare i år har vi fått ta del av ändringar i läroplaner, kursplaner och ämnesplaner. De nationella proven kommer att digitaliseras med start nästa läsår med uppsatsdelarna i svenska, svenska som andraspråk och engelska. Ändringar som kommer att göra skillnad och som kommer att göra att det måste hända något nu när det gäller tillgången till digitala verktyg. Att de digitala proven blir digitaliserade och det inte är ett val utan ett ska, kommer att innebära att det måste införskaffas tillräckligt med enheter för att alla elever i en årskurs på en skola ska kunna genomföra dessa. Det står även att eleven ska vara förtrogen med det verktyg som ska användas, vilket gör att det inte går att några veckor innan sätta en dator, lärplatta eller chromebook i händerna på eleven. Utan det måste ges tid att lära känna och att arbeta på detta verktyg. Alltså är det tydligt för mig att elever det gäller måste ha en egen enhet vid terminstarten hösten 2018. Av den enkla anledningen att vi måste ge de bästa förutsättningarna för varje enskild elev.

Första meningen i strategin lyder ”Digital kompetens är i grunden en demokratifråga” om det har jag skrivit i ett tidigare inlägg. Våra elever måste få förståelse och kunskap om hur digitaliseringen påverkar oss och omvärlden. Digitaliseringen är också den hävstång som rätt använd är det som kan öka likvärdigheten och höja måluppfyllelsen. Inte de digitala verktygen i sig, men allt som går att göra med hjälp av dem och olika digitala resurser. Men då måste det ske medvetet och på ett klokt sätt, annars får det tyvärr motsatt verkan. Därför behövs det fortbilning av alla inom utbildningsväsendet, från lärarutbildning, till huvudmän, förskolechefer, rektorer, lärare och pedagoger, ja alla som arbetar med barn och elever.

I strategin finns tre fokusområden

  • Digital kompetens för alla i skolväsendet
  • Likvärdig tillgång och användning
  • Forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter

Några tankar som jag får utifrån de olika delarna.
Fokusområde 1
Mål: Alla barn och elever ska utveckla en adekvat digital kompetens. Det ska finnas en digital likvärdighet i det svenska skolväsendet.
Att utveckla en adekvat digital kompetens innebär att utveckla en kompetens som är aktuell just nu och för att möta framtiden, i alla fall det vi vet om framtiden. För hur just nu ser ut om fem år, det vet vi faktiskt inte. Men som jag skrivit många gånger tidigare, att utbilda för igår, det fungerar inte längre.

Det står också att förskolechefer, rektorer och huvudmän strategiskt ska kunna leda det digitala utvecklingsarbetet i respektive verksamhet. Det här är viktigt! Det är inget som är helt självklart idag och det ser väldigt olika ut. Den som leder en verksamhet är otroligt viktig och det är inget som fungerar särskilt bra om inte kunskapen finns, precis som med allt annat. Det gäller att ordna detta nu, det gäller att öka kompetensen, här kan skolverkets modul Leda digitalisering vara ett stort stöd i det arbetet. På den egna enheten är det också av stor vikt, enligt mig, att ha en it-inspiratör/it-pedagog som stöd till både chef och personal. Här gäller det även att skapa möjligheter för den personen, möjligheter i form av tid för det viktiga arbetet och möjligheter till kompetensutveckling för att vara spjutspetsen på sin arbetsplats.

De verktyg och resurser som används i utbildningen ska skapa ett pedagogiskt mervärde, något som gör att eleven lyckas bättre med hjälp av dessa. Alla som arbetar med barn och elever måste ha den digitala kompetens som behövs för att klara av detta. Vad är det då som behövs. Ja, det kan se väldigt olika ut. Vi har idag väldigt många pedagoger som ligger långt framme och som arbetat med digitaliseringens möjligheter på olika sätt och som hela tiden är nyfiken på och går vidare. Där är det inte något större problem, där läser man och deltar i det kollegiala lärandet och går vidare helt av sig själv. Sen finns det ett stort antal som inte är där än, de som inte alls förstår vad digitaliseringen innebär för möjligheter och faktiskt till och med de som inte vill. Här krävs en insats, vi måste få till en lägsta nivå, så att vi har någonstans att starta ifrån. Viktiga bitar där är att lära sig tekniken och att få läsa, samtala för att faktiskt se att det kan göra skillnad för både elev och pedagog. Sen har vi de studenter som kommer att komma ut i arbetslivet och som idag tyvärr inte har så mycket med sig när det gäller hur digitala verktyg och resurser kan användas pedagogiskt. Här måste lärarutbildningarna nu göra ett krafttag och faktiskt se till att vi i vår verksamhet får ut nya pedagoger som vi inte måste starta med att fortbilda för att de ska kunna arbeta pedagogiskt med datorer, lärplattor, chromebooks och olika lärresurser.

Fokusområde 2
Mål: Barn, elever och personal ska ha god och likvärdig tillgång till digitala verktyg och resurser i syfte att förbättra utbildningen och effektivisera verksamheten.
Utifrån läroplanerna, kursplanerna och ämnesplanerna måste man i förskolan och skolan se till att det finns tillräckligt med antal enheter för att kunna bedriva den verksamhet och undervisning som vi är ålagda att göra. Det kan vara olika typer av enheter, det kan vara olika antal men det måste finnas tillräckligt. Det handlar också om likvärdighet, alla elever måste få samma förutsättningar för att kunna utveckla sin digitala kompetens.

Personalens arbetssituation när det gäller undervisning och administration måste underlättas. Det finns verktyg, det finns möjligheter och då måste de också användas. Jag har sett så många exempel på hur digitala system stjäl ofantligt med tid av pedagoger, tid som istället borde ägnas åt undervisning. I Kramfors pågår ett arbete med att underlätta den administrativa bördan för pedagoger, Peyman Vahedi berättar om detta på sin blogg, läs och fundera över vad som skulle kunna göras i din kommun.

Fokusområde 3
Mål: Forskning och uppföljning som stödjer utveckling av verksamheter och insatser ska genomföras med syfte att bidra till ökad måluppfyllelse och utvecklad digital kompetens.
Det finns en del forskning idag, men det behövs mer och det kommer att komma. Tänk på att ta till vara på det som finns och fortsätt att delta i fortbilningar. Vi blir aldrig fullärda.

En sak som många med mig reagerade på när digitaliseringsstrategin klubbades, var att alla siffror var borta. Siffror om antal enheter per pedagog, barn och elev som vi tyckte skulle vara ett stöd för att verkligen få fart på de kommuner och skolor som ännu inte har nått fram till en bra nivå. Här har jag efter samtal med kollegor ändrat mig lite. Jag tycker fortfarande att det är lite synd att det inte finns med. Men väljer att se andra möjligheter. Vi har sett att när det bara delas ut en till en utan att det i samband med det sker någon form av kompetensutveckling av pedagoger, då blir det inte bra. Med den nationella digitaliseringsstrategin, ändringar i läroplaner och digitaliseringen av nationella prov har vi nu styrdokument som stöd för digitaliseringen i skolan. Det är nu huvudmannens uppgift att se till att vi gör rätt och att vi får en ökad digital kompetens i skolan. Läs gärna Helena Kvarnsells tips för rektor/huvudman om hur man kan göra för att leva upp till målen.

 

Kategorier:Allmänt i skolan

Digitaliseringen i skolan är nu

13 oktober, 2017 Lämna en kommentar

I samhället idag är digitaliseringen ett faktum och har så varit under en längre tid. Det finns väl snart inget som inte på något sätt har med digitalisering att göra. Det handlar om allt från att boka en biljett, till att parkera min bil, till att ha kontakt med myndigheter och vänner. Vare sig vi vill det eller inte så lever vi idag i ett digitalt samhälle. För de flesta är det inget som man reflekterar över, man bara gör. Kommer det en ny tjänst som vi behöver för att kunna göra vardagen lite enklare, ja men förr eller senare anammar vi den och gör den till ett naturligt inslag. Men i skolan, där är det inte alltid naturligt, visst i många skolor är de inget konstigt, där har man varit med och förstått att det gäller att använda sig av dagens teknik för att ge eleverna de bästa förutsättningar för att klara av sitt skolarbete och för att vara förberedda på verkligheten utanför skolan. De ska kunna arbeta med modern teknik, de ska kunna handskas med de etiska dilemman som blir tydligare och mer synliga i användningen av det digitala.

Sen har vi skolor där det inte alls är så. Där det inte finns en förståelse, eller en vilja att lära sig och förstå varför eleverna ska arbeta med digitala verktyg. Själva använder ofta både rektorer och pedagoger olika digitala tjänster, men att sen överföra den vardagen till den i skolan, det verkar vara svårt. Eller det kanske är så att det är besvärligt, det kräver en insats, det kräver att ta del av nya rön och det kräver att lära sig arbeta på nya sätt. Det handlar helt enkelt om att skaffa sig en digital komptens som sträcker sig över hela dygnet, både privat och på arbetet.

Men naturligtvis ska inte allt gammalt kastas bort. Utan det gäller att använda rätt verktyg för varje tillfälle, och många gånger att kombinera olika arbetssätt för att få ut det absolut bästa. I mitt arbete med Visol ser jag hur det sker något i klassrummen hos de pedagoger som arbetar med Att skriva sig till läsning. Jag har även tagit del av den forskning som har gjorts på Sollentunas modell STL, Skriva sig till lärande. Ett arbete som spridit sig över landet och där Sveriges kommuner och landsting nu genomför en fortbildning tillsammans med Örebro univierstitet i flera av landets kommuner. Forskningsresultat som visar på att det är otroligt viktigt att det finns en tanke med hur de digitala verktygen används.

När tre grupper som arbetat på olika sätt jämfördes, visade resultaten på hur viktigt detta är. De tre grupperna var, en grupp som arbetade systematiskt med digitala verktyg, en som ibland arbetade digitalt men utan någon särskild tanke och slutligen en grupp som arbetade helt traditionellt. Den grupp som fick de bästa resultaten var gruppen som arbetade systematiskt digitalt. Där visade det sig dessutom att pojkarna var de stora vinnarna som gjorde störst framsteg. Den andra gruppen var de som arbetade traditionellt. Slutligen, den grupp som klarade sig sämst var den som arbetade digitalt lite då och då. Det är därför viktigt att verkligen ha en tanke med varför och hur de digitala verktygen ska användas, och vara väldigt försiktig med att göra det slumpmässigt. Bara för att det verkar lite häftigt och för att det står någonstans att vi ska. Det räcker inte med att titta i kursplanerna och göra check på den. För att få ett bra resultat och ge eleverna bra möjligheter måste det ske systematiskt och med en plan.

Det gäller även för lärare och pedagoger i skolan att inte vara rädd för att tappa bort sin roll. I det ”nya” digitala klassrummet spelar pedagogen en mycket viktig roll. Att leda och handleda och styra arbetet framåt mot mål som den enskilde eleven ska nå. Digitaliseringen ger ökade möjligheter att vara mer aktiva i klassrummet. När eleverna har egna lärplattor, chromebooks eller datorer kan de arbeta på många olika sätt. Med hjälp av text, bild, film och ljud får de större möjligheter att producera, de får en bättre chans att lyckas när valet av metoder blir fler än bara med papper och penna. Det ges även ökade möjligheter att arbeta formativt och att få stöttning under arbetets gång, det blir processen som blir viktig och inte endast slutresultatet. I användningen av molntjänster som exempelvis G Suite blir detta möjligt på ett enkelt och tidsbesparande sätt. Jobba när och var du kan, ensam eller i samarbete med andra elever. Använd det flippade klassrummet och titta och lyssna hemma för att sedan arbeta aktivt i klassrummet. Digitaliseringen i skolan är ett lyft för undervisningen, det ger en större variation, vilket också ger mer motiverade elever. Det är väl det vi alla vill, eller hur!

För pedagoger är det också en stor fördel att dela med sig. Delakulturen och det kollegiala lärandet skapar otroliga möjligheter, ensam är inte stark. Jag har fastnat för något som jag hörde Jan Hylén säga, ”Skryt och byt” det kommer jag att ha med mig i samtal med pedagoger. Det finns en stor rädsla för att visa på vad som görs i klassrummet, man vill inte att någon annan ska tro att man tycker att man är något att man gör något särskilt. Men det är just det man gör, alla gör något som någon annan inte gör, eller som man har glömt bort. Berätta om det du gör i samtal med kollegor, berätta på gemensamma arbetslagsträffar, våga berätta på konferenser, dela med dig. Skryt och byt tillsammans med kollegor både här och där. Det kommer att gynna alla, och framför allt eleverna i skolan.

I allt arbete med att digitalisera den enskilda skolan spelar skolledaren en otroligt viktig roll. Idag är det många, väldigt många skolledare som säger att de inte har den kompetens som behövs för att leda det digitala arbetet på sin skola. Det känns därför väldigt viktigt att det händer något inom området och här finns nu skolverkets moduler, Leda digitalisering som stöd.

Jag kanske kan tyckas negativ, men det är inte det jag är, bara lite frustrerad. Det finns många goda exempel i skolan idag och när jag ser det, då vill jag att alla elever ska få samma möjligheter. Därför, var inte rädd, var inte så försiktigt, våga testa och gör det tillsammans med kollegor. Och du som provat på och som använder dig av digitala verktyg på olika sätt, våga dela med dig, det är så viktigt att dela, dela, dela.

 

Kategorier:Allmänt i skolan

288 dagar …

15 september, 2017 Lämna en kommentar

288 dagar kvar innan ändringarna i läroplanerna gällande digital kompetens ska börja tillämpas, den 1 juli 2018. Hur ser det då ut i kommunerna, hur ser det ut i våra utbildningsförvaltningar? Hur tänker styrande politiker och tjänstemän? Det är en fråga som jag och många med mig ställer sig. Är det upp till varje rektor, varje enskild lärare att se till att förkovra sig så att det finns en möjlighet att följa gällande läroplan och kursplaner? Självklart måste det vara ett ansvar för rektorer och pedagoger att hålla sig uppdaterade på vad våra styrdokument säger. Men det måste också ges förutsättningar och det är något som de styrande, de som har högsta ansvaret faktiskt måste ta på sig. Jag kan inte tänka mig att det ska vara på något annat sätt. Det finns en ledning i varje kommun, för mig innebär det att man då måste ta sitt ansvar och faktiskt fundera över hur man kan stötta sina medarbetare för att de ska kunna utföra sitt arbete enligt de styrdokument som finns. Avsikten är att ge alla elever en god digital kompetens och att ge förutsättningar för en nationellt likvärdig utbildning. En mycket viktig del, som regeringen trycker på.

Det ska inte vara avgörande för din framtid vilken skola du går på, om du får med dig kunskaper som gör att du kan förstå och kan påverka världen. Idag har vi fått en skola där skillnaderna är mycket stora, vi har en klyfta mellan skolor som ligger långt framme och de som knappt finns med på den digitala kartan. Så kan det inte få fortsätta. Men om vi låter hela ansvaret ligga på den enskilda skolan, på den enskilde rektorn, då kommer dessa klyftor att öka ännu mer, trots ändringar och direktiv från regeringen. Därför måste, jag säger, måste huvudmannen ta sitt fulla ansvar och faktiskt lägga upp en plan för hur det ska gå till i den enskilda kommunen. Och det är bråttom nu, 288 dagar går fort, och eftersom det går bort ett stort antal dagar för helger och lov så är det ännu färre. Det går inte att smita från sitt ansvar, inte i det här fallet, likvärdigheten är otroligt viktig och jag hoppas verkligen att det är så ansvariga känner.

Jag möter många pedagoger i mitt arbete, i olika sammanhang och nätverk, och där är frustrationen stor. I samtal sinsemellan märker man ju hur otroligt olika det kan se ut på skolor i samma kommun. När vissa skolor väljer att satsa på digitaliseringen och vissa inte alls. Det finns naturligtvis flera olika orsaker till detta. Men jag tror att en viktig bit är okunskap, alla vet inte vilka möjligheter digitalisering ger, intresset finns inte, utan det är annat man satsar på. Sen är det även den ekonomiska biten, det finns inte marginaler att skaffa de digitala verktyg som behövs och här behövs också en plan, direktiv, tips, stöd för att det ska vara möjligt.

Men det räcker inte med en intresserad rektor, det räcker inte med digitala verktyg. Varje enskild pedagog måste också ha kunskapen om på vilket sätt de digitala verktygen kan användas för att det ska ge resultat, för att det ska ge en ökad måluppfyllelse för eleverna. Det är inget som kommer av sig själv och här finns en stor utmaning i många kommuner. Att lyfta lägstanivån på medarbetare i skolan. Det gäller att lägga upp en plan på hur detta ska gå till, 288 dagar…

När jag ser problem, ser jag möjligheter och jag fastnar alltid i sätt att tänka hur skulle det gå att göra. Självklart har jag även här en del funderingar, jag har läst, jag har lyssnat och jag har tänkt. Jag har inget givet svar, men lite funderingar har jag och i korta drag går det ut på att använda de resurser som finns idag, i kommunen och på varje enskild skola. Bygg en fortbildning där de som ligger i framkant får stötta sina kollegor. Gör det i mindre grupper, det gemensamma arbetslaget till exempel. Läs, samtala, gå igenom ett moment, använd i klass och tillsammans med elever. Och framförallt, låt digitaliseringen vara det som ligger på agendan, det som prioriteras, det kommer att behövas. Inte bara korta enskilda insatser utan ett långsiktigt arbete, 288 dagar…

Det är vad som behövs för att det faktiskt ska gå att få en likvärdig bas runt om i landet. Naturligtvis gäller samma sak för rektorer och andra i ledande ställning, de behöver också ha en lägsta nivå, för att förstå vad digitaliseringen innebär. Utan den kunskapen, är risken stor att det fortsätter som tidigare, stora klyftor skolor emellan, detta oavsett vad styrdokumenten säger. Även här behövs fortbilning. Använd skolverkets material, skapa något eget, men gör något, nu!

Det som måste ske snarast, är i alla fall i mina ögon, att alla i ledande ställning måste ta sitt ansvar, och det nu. De måste fundera över hur man ska arbeta för att skapa möjligheter, hur man ska kunna stötta skolor så att de har ekonomiska möjligheter att faktiskt skaffa digitala verktyg. Och planera för att ledare och medarbetare får fortbildning, för att kunna uppfylla de nya kraven.

288 dagar!

Skolverket skriver på sin webbplats ”De nya skrivningarna ska bidra till att barn och elever utvecklar förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhället. De ska stärka elevernas förmåga att använda och förstå digitala system och tjänster, att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt. Det handlar också om stärka förmågan att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med hjälp av digitala verktyg.”

Läs ändringarna i läroplanen. Det gulmarkerade är det nya.

Under våren kommer även förändringar i läroplanen för förskolan. Då är det dags att fundera över hur fortbildning och möjligheter ska skapas för förskolans chefer och pedagoger.

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan

Dags för mobilen igen

8 september, 2017 Lämna en kommentar

Läser i tidningen idag om att en skola inför mobilförbud för att slippa smygfotografering. Min första reaktion när jag läser rubriken är att nu är vi där igen, alla ska straffas för att några inte kan sköta sig. Istället för att de elever som gör detta, som använder mobilen till det den inte är avsedd för, får lämna in sina mobiler till dess att de inser vad som är okej och vad som inte är okej. Hur ska de kunna hantera vardagen utanför skolan, om en handling leder till ett förbud för alla, istället för en konsekvens för den som missbrukar ett förtroende. Ett förbud som drabbar alla, de som sköter sig fråntas sin käraste ägodel för att andra inte fixar det. Vi måste rusta eleverna för livet utanför skolan och där handlar det om att dagligen kunna fatta beslut. Beslut som handlar om vad som är rätt och fel, om värderingar och om att vara en bra medmänniska.

Självklart tycker jag att det ska bli konsekvenser om man gör något som inte är tillåtet. På en skola ska det vara helt klart vad som gäller, till exempel hur mobiltelefonen får användas och inte användas. Det ska ske i samförstånd med mentorer och övrig personal. Gör man något som inte är rätt, då ska det bli en konsekvens. Alla ska ha koll på vad som gäller och veta vad som sker om man inte följer skolans policy. Det kan vara att veta att min mobil tas omhand till dess att jag förstått vad som är tillåtet att göra och vad som inte är det.

När jag läser vidare i artikeln, inser jag att det inte är så illa tänkt. Här har man agerat utifrån vad som sker i duscharna på idrotten. Eleverna får låsa in sina mobiler för att det ska vara tryggt att använda sig av skolans duschar. På övriga lektioner är det enligt artikeln så att mobiltelefonerna samlas in vid lektionsstart, och då hoppas jag att man får använda dem vid behov.

Läs gärna det tidigare inlägget, skrivet för snart ett år sen. Där lämnar jag också tips på hur man kan tänka kring användandet av mobiler i skolan och tips på en enkel policy.

Kategorier:Allmänt i skolan

Det handlar om demokrati

 

Digitalisering är demokrati, något annat kan det inte vara i dagens Sverige, ja inte bara där. ”Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma”, från Riksdagens webbsida. Därför är det så otroligt viktigt att vi nu i skolan tar detta på största allvar och ser till att vi ger alla elever samma möjligheter, att de genom att få samma förutsättningar oavsett vilken skola de går på har samma rättigheter till verktyg som ska göra dem redo att möta framtiden. När jag tar del av de olika modulerna i Skolverkets moduler för Digitalisering läser jag gång på gång ordet demokrati. Det handlar om ett demokratiskt förhållningssätt både i det verkliga livet men även på nätet. I ett demokratiskt samhälle är det av största vikt att få lära sig om och att träna sig på att ha ett källkritiskt förhållningssätt. Det är inget som man gör på en lektion och sen är det klart för avprickning. Nej, det måste finnas med hela tiden i alla ämnen. Det ska finnas med naturligt när all information som bara flödar kommer till oss, vi måste ha medborgare som inte går på allt, utan som automatiskt reflekterar över frågorna, vem – varför – vad – när – hur. Källkritiken ska finnas med i samhällskunskapen, men det gäller som sagt i alla ämnen, hela tiden.

Programmering, kan för många kanske tyckas vara något som inte direkt hör ihop med demokrati. Men det är väldigt viktigt att faktiskt få kunskap om att det mesta runt omkring oss styrs av programmering. Vilket gör att det redan från tidig ålder är av största vikt att låta våra barn och elever se hur det går att styra små robotar, till hur man programmerar i olika enklare program/appar, till mer avancerad programmering ju högre upp i åldrarna man kommer. Det viktiga är att en förståelse skapas för att det är någon som har gjort så att något fungerar som det gör och att det finns en avsikt med allt. Det är en demokratisk fråga.

Att alla elever har en egen enhet det är demokrati. Varje elev har inte möjlighet att jobba hemma och lära sig om och med olika digitala verktyg. Det kan vara skolan som är den enda platsen där det finns den möjligheten, och den ska alla ha. På varje skola finns elever med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, elever som i sin vardag är helt beroende av någon form av digitalt verktyg. Beroende av något av alla de program, appar och tillägg i webbläsare som finns och som underlättar inlärningen. Det är också så att det som hjälper dessa elever är bra för alla elever. Även om man kanske inte har någon form av funktionsnedsättning kanske man har svårt med läsningen och ibland behöver få en text uppläst. Kanske det kan underlätta att med hjälp av tillägg i webbläsare kunna strukturera sitt arbete och få en bra studieteknik. Tänk möjligheterna som finns när det gäller ett formativt arbete idag via en molntjänst, till exempel G Suite. Där läraren enkelt kan stötta varje elev, och leda arbetet framåt. Dessutom, om alla i en klass arbetar med ett digitalt verktyg är det inte utpekande eller konstigt, det är lika för alla. Allt detta, det är demokrati.

Möjligheten att jobba i G Suite, det har vi dag i Sundsvalls kommunala skolor. Vi har nu kört ett antal piloter och vi är på väg att gå vidare, fler elever ska få denna möjlighet och vi har ett ansvar att så ska det bli. Det får inte ta tid, utan det är nu det gäller. Från och med den 1 juli 2018 gäller ändringarna i våra läroplaner, det har blivit mycket tydligare när det gäller digital kompetens i kursplaner och ämnesplaner. Jag har gulmarkerat alla ändringar för grundskolan, när det gäller digitalisering, och det är inte lite.

Ett år, vi har ett år på oss att komma i mål. Det måste finnas en plan för hur det här ska kunna bli verklighet, för det kommer att krävas en hel del. Det kommer att krävas mycket fortbildning, visst många kan väldigt mycket och är redan i framkant. Men vi vet alla, om vi tänker efter, att det finns en stor skara som behöver mycket stöd för att kunna följa det som står i läroplanen. Hur ska vi nå dem, hur ska de hinna komma på banan, vem ska fixa det? Det behövs även en plan för utökningen av digitala verktyg på varje skola, det finns inga möjligheter att uppfylla läroplanens mål om det inte finns verktyg i tillräcklig omfattning. Det måste satsas medel och det måste kunna levereras i tid, vi måste starta redan i höst, det går inte att göra allt på en gång.
Dags att planera – Nu måste alla hjälpa till!

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan