Arkiv

Archive for the ‘Allmänt i skolan’ Category

Det handlar om demokrati

 

Digitalisering är demokrati, något annat kan det inte vara i dagens Sverige, ja inte bara där. ”Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma”, från Riksdagens webbsida. Därför är det så otroligt viktigt att vi nu i skolan tar detta på största allvar och ser till att vi ger alla elever samma möjligheter, att de genom att få samma förutsättningar oavsett vilken skola de går på har samma rättigheter till verktyg som ska göra dem redo att möta framtiden. När jag tar del av de olika modulerna i Skolverkets moduler för Digitalisering läser jag gång på gång ordet demokrati. Det handlar om ett demokratiskt förhållningssätt både i det verkliga livet men även på nätet. I ett demokratiskt samhälle är det av största vikt att få lära sig om och att träna sig på att ha ett källkritiskt förhållningssätt. Det är inget som man gör på en lektion och sen är det klart för avprickning. Nej, det måste finnas med hela tiden i alla ämnen. Det ska finnas med naturligt när all information som bara flödar kommer till oss, vi måste ha medborgare som inte går på allt, utan som automatiskt reflekterar över frågorna, vem – varför – vad – när – hur. Källkritiken ska finnas med i samhällskunskapen, men det gäller som sagt i alla ämnen, hela tiden.

Programmering, kan för många kanske tyckas vara något som inte direkt hör ihop med demokrati. Men det är väldigt viktigt att faktiskt få kunskap om att det mesta runt omkring oss styrs av programmering. Vilket gör att det redan från tidig ålder är av största vikt att låta våra barn och elever se hur det går att styra små robotar, till hur man programmerar i olika enklare program/appar, till mer avancerad programmering ju högre upp i åldrarna man kommer. Det viktiga är att en förståelse skapas för att det är någon som har gjort så att något fungerar som det gör och att det finns en avsikt med allt. Det är en demokratisk fråga.

Att alla elever har en egen enhet det är demokrati. Varje elev har inte möjlighet att jobba hemma och lära sig om och med olika digitala verktyg. Det kan vara skolan som är den enda platsen där det finns den möjligheten, och den ska alla ha. På varje skola finns elever med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, elever som i sin vardag är helt beroende av någon form av digitalt verktyg. Beroende av något av alla de program, appar och tillägg i webbläsare som finns och som underlättar inlärningen. Det är också så att det som hjälper dessa elever är bra för alla elever. Även om man kanske inte har någon form av funktionsnedsättning kanske man har svårt med läsningen och ibland behöver få en text uppläst. Kanske det kan underlätta att med hjälp av tillägg i webbläsare kunna strukturera sitt arbete och få en bra studieteknik. Tänk möjligheterna som finns när det gäller ett formativt arbete idag via en molntjänst, till exempel G Suite. Där läraren enkelt kan stötta varje elev, och leda arbetet framåt. Dessutom, om alla i en klass arbetar med ett digitalt verktyg är det inte utpekande eller konstigt, det är lika för alla. Allt detta, det är demokrati.

Möjligheten att jobba i G Suite, det har vi dag i Sundsvalls kommunala skolor. Vi har nu kört ett antal piloter och vi är på väg att gå vidare, fler elever ska få denna möjlighet och vi har ett ansvar att så ska det bli. Det får inte ta tid, utan det är nu det gäller. Från och med den 1 juli 2018 gäller ändringarna i våra läroplaner, det har blivit mycket tydligare när det gäller digital kompetens i kursplaner och ämnesplaner. Jag har gulmarkerat alla ändringar för grundskolan, när det gäller digitalisering, och det är inte lite.

Ett år, vi har ett år på oss att komma i mål. Det måste finnas en plan för hur det här ska kunna bli verklighet, för det kommer att krävas en hel del. Det kommer att krävas mycket fortbildning, visst många kan väldigt mycket och är redan i framkant. Men vi vet alla, om vi tänker efter, att det finns en stor skara som behöver mycket stöd för att kunna följa det som står i läroplanen. Hur ska vi nå dem, hur ska de hinna komma på banan, vem ska fixa det? Det behövs även en plan för utökningen av digitala verktyg på varje skola, det finns inga möjligheter att uppfylla läroplanens mål om det inte finns verktyg i tillräcklig omfattning. Det måste satsas medel och det måste kunna levereras i tid, vi måste starta redan i höst, det går inte att göra allt på en gång.
Dags att planera – Nu måste alla hjälpa till!

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan

Digitala verktyg i skolan, ja eller nej?

För ett par veckor sen läste jag en ledare i Expressen med rubriken ”Håll programmering borta från schemat”. Inledningen handlar om regeringens beslut att alla elever ska lära sig att programmera. Ledarskribenten menar att det är viktigare att först se till att de kan räkna och skriva ordentligt. Efter att ha pekat på vilka konsekvenser detta kommer att ge för matematikundervisningen hamnar fokus plötsligt på att forskning visar att digitala verktyg kan hämma lärandet. Jag förstår inte riktigt varför han hamnar där, det känns som om det gäller att plocka fram bara det negativa när det gäller digitaliseringen i skolan. Han länkar bland annat till en artikel om pedagogik och it som visar hur användandet av datorer i klassrum inverkar negativt på inlärning och att detta särskilt ska gälla lågpresterande elever och killar. Dessutom hänvisas till en studie som visar ett samband mellan antecknande på datorer och försämrad förståelse för ämnet. Slutligen konstateras att penna, block och böcker tycks slå digitala verktyg.

För att börja med det sistnämnda, så visar det idag att det för många är mycket bättre att anteckna med penna och papper, eftersom man får en större förståelse för teorier och resonemang. Risken finns att om man antecknar på en dator/surfplatta så skriver man ner mycket mer och hinner inte reflektera på samma sätt och då minskar också förståelsen. Så där håller jag med om vad ledarskribenten skriver. Men allt är inte svart eller vitt. Som när det gäller allt annat i livet, så gäller det att välja rätt verktyg för rätt saker. Våra elever och vi själva bör kunna variera mellan handskrift och datorskrivande för att optimera inlärning och hjärnans möjligheter att arbeta. Säg den person som idag sätter sig och skriver en längre text med papper och penna. Som raderar och skriver om. Nej, det är datorn som gäller då, enkelheten att redigera och möjligheten att skriva väldigt snabbt gör att det är det självklara valet.

Den första delen om att användningen av digitala verktyg skulle hämma inlärningen och då särskilt för pojkar och svagpresterande vänder jag mig starkt emot. Det beror först och främst på vilken forskning som det hänvisas till och det viktigaste av allt är hur man arbetar med digitala verktyg i skolan. Det går aldrig, och jag säger aldrig att tro att detta är någon form av mirakelmedicin som ska fixa allt. Det allra viktigaste är och kommer alltid att vara läraren och pedagogiken i användandet. Det värsta som kan hända när det gäller digitaliseringen är när pappersböcker förs över till digitalt format. De negativa effekter som digitaliseringen har på lärandet har för det mesta att göra med en oklar pedagogik. Det finns ingen riktig målsättning för varför man använder det mer än tekniken i sig.

Däremot, om det finns en klok pedagog, en målsättning och ett medvetet arbete med digitala verktyg, då finns det oanade möjligheter att lyfta undervisningen. Eleverna kan få nya sätt att arbeta med text, ljud, bild och film och på så vis når vi fler elever. Fler kommer att bli motiverade, fler kommer att lyckas och fler kommer att komma ut i arbetslivet med kunskaper och en tidsenlig utbildning som behövs för att klara sig på ett bra sätt.

Allt detta visar arbetet med STL (skriva sig till lärande) som bedrivs i Sollentuna och som nu också pågår i flera andra kommuner i Sverige. Här visar resultaten av två forskningsrapporter på att alla elever är vinnare, men framförallt pojkarna. Tvärtemot vad ledaren i Expressen säger. Men rapporterna visar också, att om digitala verktyg används utan en tanke, då blir resultatet sämre, till och med sämre än vid traditionell undervisning. Återigen, det är otroligt viktigt att ha en medvetenhet om hur och varför man ska arbeta med digitala verktyg. Där har vi utmaningen framöver. Vi har otroligt många duktiga och inspirerande lärare i vårt avlånga land som detta inte är något problem för. Men vi har också fortfarande ett stort antal som ännu inte kommit dithän. Där finns en utmaning, och den är antagen av många, däribland regeringen som nu beslutat om ändringar i kurs- och läroplaner. Men, återigen vart har vi lärarutbildningarna här? Hur jobbar de för att de nyutexaminerade ska få denna kunskap? Det är slöseri med lärares arbetstid om de ska lära upp de nya när de kommer ut i jobb. Den tiden behövs för deras elever, eller vad säger du?

 

Det gäller att inte ge upp utan att kämpa vidare, för alla elevers rätt till en likvärdig och tidsenlig utbildning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan

Efter konferensen …

24 februari, 2017 2 kommentarer

Efter nästan ett års arbete i stegrande takt var det så dags för Mittlärande 2017 denna vecka. Känslan dagen efter när allt är över är lite märklig, ett slags overklig tomhet, men också så mycket värme och glädje. De sista veckorna och framförallt dagarna innan har allt gått i ett rasande tempo och det har varit många bitar som ska falla på plats. Morgonen för första dagens konferens, då ligger det förväntan i luften, alla vi som arbetar med Mittlärande ser fram emot att möta utställare, föreläsare och framförallt alla besökare som kommer från när och fjärran.

Då, när det har börjat ljusna ute, tidigare än vi öppnar, börjar svängdörrarna röra på sig och de första besökarna vandrar in på hotell Södra Berget. Ett svagt sorl hörs, samtal och förväntan inför vad dagen ska bära med sig. Allt eftersom minuterna tickar på kommer fler och fler, ljudnivån blir högre och högre. Prat och skratt och igenkännanden hörs från de många personer som nu väller in. Staben som arbetar med Mittlärande har fullt upp med att registrera alla besökare. Trycket vid infodisken är stort och frågor får sina svar. Det är en fantastisk känsla att bara stå och beskåda allt som sker, det är så mycket glädje. Pedagoger och andra med intresse för skolan har fått en hel dag, med möjlighet att ta del av utställningar, föreläsningar, panelsamtal och sist men inte minst samtala och reflektera tillsammans med kollegor.

10828302765

Några föreläsare är proffs och har gjort det här hur ofta som helst, några har det som sitt arbete, några gör det som en del av sitt arbete och sen har vi de flesta som arbetar som lärare, pedagog, rektor eller annat inom skolan och de som faktiskt ska föreläsa för första gången i sitt liv. Det är så mycket pirr och nervositet, och jag vet att flera funderar över varför man sagt ja till detta, jag har själv varit där en gång i tiden. Just dessa pedagoger är det så härligt att möta sen när deras föreläsning är över. När de kommer fram och tackar för att de blivit tillfrågade, när de berättar hur roligt det har varit och hur åhörare kommit fram och samtalat om det föreläsningen har handlat om, nya kontakter har knutits och nya insikter har landat. Ofta får jag också höra hur roligt det har varit och att jag gärna får återkomma med en fråga om att föreläsa även nästa år. Detta är en av många delar som gör arbetet med konferensen så otroligt givande, just det att lyfta den enskilde pedagogen. Att de får en arena att komma ut och berätta om sitt arbete i sitt klassrum eller på sin skola. Det gör arbetet viktigare när det finns en mottagare och en möjlighet att dela med sig och samtala och reflektera tillsammans med kollegor. Det blir en win win situation för alla.

Under alla konferenser går det idag att följa vad som sker och reflektioner som görs av både deltagare och de som inte har möjlighet att delta via flöden i olika sociala medier. Det ger ytterligare en dimension och skapar ytterligare mervärde. En sak som jag fastnade för igår var ett inlägg av @normellihessel, hon skriver ”Efter inspirerande dagar med fortbildning borde det vara obligatoriskt med tid för reflektion tillsammans med kollegor!”
Det här är något som jag tänker att chefer borde fundera över. Boka in två studiedagar i samband med en konferens, i det här fallet Mittlärande. Som jag har skrivit om tidigare, ta tid innan för att gå igenom programmet. Bestäm tillsammans utifrån vilka prioriterade mål som finns på enheten, vilka föreläsningar som ska besökas. Kanske någon som alla bör delta på just för att den knyter an till det specifika arbete som pågår just nu. Det kan också vara läge att dela upp sig så att man även går på lite olika föreläsningar, men fortfarande med anknytning till det pågående arbete och de satsningar som görs på den egna enheten. Sen tillbaka till vad @normellihessel skriver, ha en dag för reflektion i direkt anslutning till besöket på konferensen. Då hinner inte vardagen börja äta upp var och en, utan då hinner man reflektera och samtala tillsammans. Det finns möjlighet att göra mer och göra bra i sitt fortsatta arbete. Kanske finns det några som gör så här idag, men jag tror inte att det är många, men nästa gång, då kan det vara fler. Nu jobbar vi tillsammans för att det ska bli så. Då tror jag att vi kommer att få ut så mycket mer och vi får ett mervärde på ett helt annat sätt än idag.

logga-eps

Nåväl, detta var några reflektioner från min sida av bordet. Nu ska efterarbete och utvärderingar göras. Om några veckor startar arbetet med Mittlärande 2018.

Och du som läser detta, fundera på om det inte är lika bra att lägga två studiedagar nästa år. Planera innan, upplev under och reflektera efter.

 

 

 

Sociala medier, mötesplats och kollegialt lärande

3 februari, 2017 Lämna en kommentar

Vi pratade några stycken häromdagen om att det är så få lärare och andra pedagoger som använder Twitter och andra sociala medier på ett arbetsrelaterat sätt. Visst, det är många där ute, men sett till det antal som finns är det en liten del. Vad kan det bero på? Det finns naturligtvis många orsaker, men jag tror nog att den vanligaste är att man inte riktigt vet vad man ska ha Twitter till. Jag kan tycka att det är synd att det är på det viset. För att vara en del av det flödet och att läsa bloggar där andra inom skolan skriver ner sina tankar, funderar och vrider på saker och ting, och naturligtvis delar med sig av tips och annat ger så otroligt mycket tillbaka.

Twitter har funnits sen våren 2006, i snart elva år, och själv har jag varit en twittrare sen augusti 2009. Jag kan helt ärligt säga att jag skulle ha missat så mycket om jag inte hade varit en del av detta. Det är här jag först får reda på vad som händer, vad som är på gång inom skolan och inom andra intressanta områden. Det är här jag möter andra inom skolsverige som arbetar i övriga delar av landet och det är här jag på ett snabbt och enkelt sätt kan dela med mig av sånt som jag eller mina kollegor gör. Tillsammans delar vi, samtalar och möts och det leder till utveckling. Det leder till utveckling av mig själv, det leder till utveckling av den verksamhet jag för tillfället arbetar i och det skapar en gemenskap med andra som jag inte skulle ha möjlighet till annars.

5979587149

Jag vet att många idag är medlem i en eller flera Facebookgrupper och det är också ett sätt att ta del av inspiration och samtala kring ämnen som just den gruppen är till för. Självklart är det ett mycket bra sätt att delta och känna gemenskap, få/ge tips, stöd och idéer. Jag är själv med i ett antal sådana, men i en grupp blir det väldigt styrt inom just det område som gruppen är till för. Bra naturligtvis, men det blir som en ämneskonferens och det ger inte någon input från andra områden. Därför tycker jag att Twitter är bra, för där kan jag välja att följa många inom väldigt många olika områden. Här gäller det naturligtvis att vara lite öppen och gå utanför sin egen bubbla när man väljer vilka man följer.

Lite tips om hur du kommer igång, starta upp ett konto, leta reda på någon som du vet är en twittrare och som du känner arbetar inom det som du är intresserad av. Det kan till exempel vara någon inom skola överlag, en rektor, en forskare eller någon annan. Se vilka den personen följer och välj att följa någon av dem. Sen kommer det att ge sig själv och du kommer att öka på personer du följer. Börja skriva några inlägg, känn dig för, men framförallt börja delta och jag är säker på att du kommer att få så mycket nytta och glädje av denna gemenskap.
Jag har skrivit lite om hur du kan komma igång på Net21:s utbildningssida.

Förutom microbloggen Twitter, finns alla fantastiska bloggar där lärare och pedagoger runt om i landet skriver och delar med sig. Här kan jag också tycka att om du har möjlighet, välj att följa och läsa några av dessa. Tänk det som om du läser en artikel i en tidning eller en bok. Här läser du något som någon har skrivit nu idag i realtid och det är väldigt aktuellt. Du ska naturligtvis ta det för vad det är, någons egna privata inlägg. Men ändå, det väcker ofta tankar åt det ena eller andra hållet och efter att ha läst har du på ena eller andra sättet fått nya insikter. Det finns många olika sätt att följa ett antal bloggar på, jag använder Feedly som är en gratis RSS-läsare. Här prenumererar jag på ett antal bloggflöden. Feedly finns för webb, Android och iOS, och när jag läst ett inlägg på till exempel min surfplatta, då markeras det även som läst i min smartphone och i min webbläsare. Det är ett enkelt sätt att följa olika bloggar som passar mig bra.

8539048913

Många kan tycka att det blir stressande att följa och vara en del av många olika sociala medier. Men tänk då efter på vilket sätt du deltar. Ha inte push-notiser aktiverade så att du störs av att ständigt bli påmind om att det händer något nytt. Tänk istället att det är som att plocka upp en tidning eller en bok, läs när du har möjlighet. Sitt i lugn och ro och skrålla igenom ditt flöde och läs det som känns intressant för dig. Men glöm inte bort det:) kika in då och då och jag lovar du kommer att få så mycket nytta och glädje av ditt nya liv på sociala medier.

Vill du följa mig så heter jag @ithelene på Twitter och min blogg, ja den har du ju redan hittat till;)

Ha det gott, vi ses någonstans på någon plats!

 

 

Konferens eller konferens

20 januari, 2017 Lämna en kommentar

En konferens kan vara en konferens som är lite rolig att besöka för att få ett avbrott i vardagen, eller så kan den vara så mycket mer. Den kan vara ett tillfälle att lära tillsammans och att skaffa gemensamma erfarenheter som kan leda arbetet vidare. Ibland hör jag kommentarer om att det ger inget att åka på konferens och lyssna på föreläsningar. Det blir bara en aha-upplevelse som är intressant för stunden och sen blir det inget mer. Men jag själv och många med mig har lyssnat på många föreläsningar som sedan lagt grund för ett arbete som har påbörjats. Det kan ha skett lokalt på den egna enheten, men ibland har det också lett till större och mer övergripande insatser. Ett personligt exempel var när jag lyssnade på Arne Trageton för länge, länge sen när han berättade om sin forskning på Att skriva sig till läsning. Det var en helt vanlig föreläsning och jag hade väl inte tänkt så särskilt mycket på den innan, jag hade läst någon artikel och var lite smått intresserad. Men den föreläsninge ledde till mycket, som de som känner mig väl vet om. Det gjorde att skolan jag arbetade på introducerade ASL och fortfarande arbetar så. Det ledde till att Sundsvall satsade på Visol, Vi skriver oss till läsning, som nu är inne på sitt femte läsår. Jag vet, det blir inte alltid så, att en föreläsning leder till en förändring. Men jag skulle kunna räkna upp många fler goda exempel på vad föreläsningar lett till bland mina kollegor.
Visst, dessa har inte valt sina föreläsningar på måfå. Det har funnits en viss förhandsinformation, ett visst intresse, eller en rekommendation från någon annan. Men det har varit föreläsningen som har varit katalysator för den fortsättning som följde.

Om en månad anordnas Mittlärande för fjärde året i rad och det känns otroligt stimulerande att få vara en del av detta. Det har hänt en hel del under de här åren. Dels så förändras Mittlärande som evenemang, men även alla som deltar på olika sätt förändras. Jag har funderat en del på vad det är som sker i processen. För jag ser det just som en process. Vi har det som sker hos oss som håller i trådarna och planerar. Vi tar del av utvärderingar som görs, vi tar del av det som sker i omvärlden, vi har en referensgrupp, vi samtalar med kollegor och vi tar in synpunkter från många runt omkring. Allt för att försöka förbättra och göra Mittlärande ännu bättre. Det märks också en skillnad på konferensens deltagare, de blir helt enkelt mer vana vid att besöka en konferens. Man planerar sitt deltagande på ett helt annat sätt, och tankar kring vilka föreläsningar som väljs har blivit viktigare.

9581973616

Just det är något som vi på olika sätt försökt att arbeta med när det gäller Mittlärande. Vi vill att våra besökare ska vara konferenssmarta. Att man tillsammans på sin enhet funderar över, vilket behov har vi, vad behöver vi lyssna på för att vi ska få något gemensamt med oss tillbaka, något som vi sedan kan arbeta vidare med tillsammans för att just vår verksamhet ska bli ännu bättre. Inom den centrala organisationen i varje kommun finns mål som är gemensamma, inom varje enhet finns det prioriterade mål som man tillsammans ska arbeta mot. Att då tänka på dessa mål vid valet av föreläsningar är något som ger ett mervärde och som kan göra vägen mot målet lite enklare och i många fall roligare och intressantare.

Det finns skolor och arbetslag som tar sig tiden att innan konferensen, det kan vara Mittlärande eller någon annan, sitta tillsammans och planera in sitt besök. Tips på hur det skulle kunna gå till är:

  • Bestäm någon/några föreläsningar som alla deltar i, något som kan kopplas till just era prioriterade mål. Här får alla samma input och det kan bli ett avstamp mot något gemensamt.
  • Dela upp skolan/arbetslaget i mindre grupper som väljer olika föreläsningar. Fortfarande med kopplingen till de gemensamma målen. Här finns sen möjligheter att i efterhand samtala och dela med sig av olika sätt att tänka och göra, men där målet är detsamma.
  • Gå på en föreläsning som du bara känner att den vill jag lyssna på. Det kan vara någon du hört talas om som du är jätteintresserad av. Det kan vara inom ditt specialområde, något som du känner att det här behöver just jag. Eller kanske helt enkelt en föreläsning som bygger den där feelgood känslan.

Det bästa är om alla dessa tre punkter går att pricka in. Att lyssna på en gemensam föreläsning, att få med input från flera och att få lyssna på mitt alldeles egna val. Huvudsaken tycker jag är att det får ett mervärde, och att det ger ett avstamp för det fortsatta arbetet på hemmaplan. Ibland kan det vara svårt att veta vad som passar bäst för mig och för oss som arbetslag. Då kan det vara en bra idé att ta hjälp. Oftast finns det någon/några i arbetslaget som är lite mer ute på sociala medier, läser in sig lite mer på det som sker i omvärlden. Dessa personer har lite mer insikt i vad och vilka som passar bra för olika områden. Ta hjälp av den personen, lyssna och samtala om vad som skulle kunna passa dig och ditt arbetslag.

Allt detta är att vara konferenssmart och det har blivit bättre, men det kan bli ännu så mycket bättre. Tänk om det under hela året finns med i tanken, att det i det kvalitetsarbete som pågår, finns en tanke om vilken påfyllning som behövs. Här skulle skolor och förskolor också kunna komma med förslag på föreläsningar som skulle kunna passa in på Mittlärande.

En annan möjlighet som konferenser ger är träffa kollegor och föreläsare på plats för att här och nu samtala. När man kommer tillbaka till sin arbetsplats tar vardagen vid och även om viljan finns så saknas ofta tid och ork för att ta vara på den inspiration som väckts. Därför finns det en plats på Mittlärande som vi kallar för Share and Learn, där det finns möjlighet att efter avslutad föreläsning träffas för att samtala. Förhoppningen är att föreläsare går dit en stund efter sin föreläsning för att åhörarna ska kunna ställa frågor och utbyta tankar. På plats i Share and Learn kommer det att finnas utvecklingspedagoger som stöd i samtalen.

sharendlearn-w

Det jag vill säga med allt detta är, att inför Mittlärande och inför andra konferenser, tänk på att vara konferenssmart.

  • Innan – Tänk efter och planera vilka föreläsningar du och dina kollegor ska ta del av. Bestäm en dag och en tid för efterarbete och samtal.
  • Aktuell dag – Samtala med kollegor och andra under konferensen.
  • Efter – Knyt ihop säcken och fundera över hur arbetet ska fortsätta på just din enhet, i ditt arbetslag.

 

Ha en trevlig fredag och helg, och visst har du märkt att det blir lite ljusare varje dag nu:)

Drömmen som blev verklighet

13 januari, 2017 1 kommentar

I flera, flera år har jag önskat, arbetat för och hoppats att pedagoger i vår kommun ska få möjlighet att använda sig av Googles verktyg i skolan. Som it-pedagog är jag alltid ute och nosar och tar del av vad som händer i omvärlden. För att sen kunna föra det vidare till kollegor inom förskola och skola. Då skolan är den verksamhet som jag kan mest om blir det mycket mot just skolan. Känner jag att jag stöter på något som kan vara bra för förskolan då skickar jag det vidare till mina kollegor som är bättre på det.

Det hände en gång i en tid för länge sen att jag upptäckte mer och mer av vad Google docs, formulär och de andra verktygen kunde göra för samarbete, åtkomst och lagring. Jag lyssnade på föreläsningar på BETT, på SETT och Framtidens lärande. Jag läste det mesta jag kom över på webben, i bloggar och i artiklar som andra delade med sig av. Ett intresse väcktes och jag såg så många möjligheter som skulle förenkla vardagen

Jag började använda det mer och mer själv och ju mer jag använde mig av olika funktioner desto mer såld blev jag. Tiden gick och den ena kommunen efter den andra gick med i GAFE som det då hette, numera G Suite. Men vi då, när var det vår tur? I olika grupperingar som jag sitter med i, tog jag nästan alltid upp frågan om GAFE, jag blev nog ibland den där lite tjatiga, men kollegorna tog det med glimten i ögat. Det var inte aktuellt, och vi skulle vänta, och jag som har så svårt att vänta. Det var inte lätt, det säger jag bara. På skolan som jag arbetat på i många år, har vi alltid varit först på det mesta. För jag kunde inte vänta, har haft tur i alla år att de rektorer som funnits på skolan har varit framåt och sett möjligheter i det mesta. Vi var bland de första som genomförde PIM i kommunen och fick projektorer i våra klassrum. Vi var först med att klara av Net21-uppgiften som genererade en egen bärbar dator till alla lärare. Sen är det väl inte alla gånger det är bra att vara först, det måste jag väl erkänna. Jag har utsatt mina kollegor för både det ena och det andra när de fått vara testpersoner av en ny dator eller trådlös dongel eller annat som inte fungerat. Men samtidigt har vi tillsammans bidragit till att det blir bättre för de som kommer efter.

Men när det gällde GAFE, då var det inte lika lätt. Det handlar om så mycket mer. Det gäller att ta hänsyn till många olika aspekter, som till exempel PUL och säkerhet. Det ska också fungera tillsammans med andra system som används. Så med facit i hand kanske det var bra att vi inte var bland de första, att vi fick ta del av vad andra kommuner gjort och hur de hanterat införandet. Det har också hänt en hel del med GAFE under den här tiden, många nya funktioner har tillkommit, det har blivit mycket enklare att samarbeta och arbeta formativt.

9385282793

Med tiden blev GAFE mer och mer intressant för it-strategigruppen och för de olika verksamheter som representeras där. Malmö med bland annat Edward Jensinger har varit en föregångare som har inspirerat övriga i Sverige om att ingenting är omöjligt. Simrishamns kommun blev den första kommun i Sverige som fick godkänt av Datainspektionen, och vi var nog många i skolsverige som hoppade högt av glädje då det blev klart. Hos oss ledde det till att vi börjande ta reda på ännu mer. Vi tog del av dokumentation som gjorts av flera kommuner i Sverige. Vi besökte Umeå och Sollefteå, där vi på båda platserna blev mycket väl mottagna. Det är så viktigt att få träffas och ta del av hur andra har tänkt, planerat, genomfört och hur arbetet fortskrider. Ett arbete i it-strategigruppen startade, en risk- och sårbarhetsanalys genomfördes. En tjänstebeskrivning och riktlinjer arbetades fram för att presenteras för nämnd och förvaltning.

Under våren 2016 genomfördes ett mindre försök i en klass på högstadiet. Vi fick därefter okej att köra en pilot under hösten 2016. Där deltog en klass två, en klass tre, en klass fem, en årskurs 7-9, samt ett program på gymnasiet. Femman använde sig av iPads, gymnasieklassen använde PC och övriga testade Chromebooks. I slutet av terminen genomföredes en utvärdering bland elever och lärare. En utvärdering som genomgående visade på positivt resultat. Vi som arbetat med detta under en längre tid, var väl egentligen aldrig riktigt tveksamma, men samtidigt är det svårt att veta. Nu visste vi, och vi kunde lämna ett underlag till nämnden som i december skulle fatta beslut om G Suite. Den 21 december var en glädjens dag för mig och flera med mig. Det var dagen när barn- och utbildningsnämnden sa ja till G Suite. Då, den dagen tordes jag äntligen jubla och känna, yes nu kör vi. Jag är så glad för alla kloka och proffsiga kollegor som finns i min närhet, det gäller att aldrig ge upp om det är något som man verkligen tror på. Och det gör jag, jag är säker på att när vi om några år ser tillbaka, kommer vi att vara mer än nöjda med de möjligheter och de redskap som våra elever kommer att få tillgång till. Något som vi gör för att få en ökad måluppfyllelse och mer motiverade elever, något som också kommer att underlätta arbetet för pedagoger när det satt sig och man känner sig trygg i miljön och sättet att arbeta.

Det kommer inte att bli lätt, det kommer att kräva en hel del. Utbildningar ska genomföras, digitala verktyg måste in ännu mer i skolan, det ska funka med övriga verksamhetssystem som används. Jag som vill att det ska hända nu, jag måste återigen förstå att det måste få ta lite tid för att det ska bli bra, och bra vill vi alla att det ska bli. Under vårterminen kommer ytterligare ett antal klasser att få tillgång till G Suite. Arbetet med stöd och fortbildning kommer att ta form. Tillsammans med de som nu startar upp kommer vi att se vad som fungerar bra, vad som behöver förbättras och hur det ska gå till för att vi ska kunna gå vidare i större skala.

2574598626

Känslan som blir när en dröm blir verklighet, den kan du nog känna igen. Det var så jag kände den 21 december, och nu ser jag fram emot kommande läsår med nyfikenhet, glädje och förhoppningar om en skola som i ännu större utsträckning kommer att skapa nya möjligheter för elever och pedagoger.

 

Ha nu en härlig helg och dröm om vad du vill göra, men tänk också på allt det du har idag!

Nedslag i vardagen

16 december, 2016 Lämna en kommentar

I veckan var jag tillsammans med några fler på besök på en skola där det finns en mening med användandet av digitala verktyg. En skola där digitaliseringen kanske inte pågått så väldigt länge och definitivt inte på det sätt som sker just nu. Där det nu sker på ett naturligt sätt och med en tanke och avsikt på varför. Här förs det samtal i arbetslagen, man stöttar varandra och man vågar prova nytt. Ser om det nya tillför något och då används det, om det inte verkar vara något som gör undervisningen så mycket bättre, då behövs det kanske inte. Men ibland kan det vara så att det inte direkt tillför något, men det gör att eleverna tycker att det är lite roligare. Bara där är det ju en hel del vunnet, glada positiva elever är mycket enklare att motivera än elever som tycker att en lektion är tråkig och inte förstår meningen med den.

Hur startade det då, hur blev det så här på den här skolan? Naturligtvis var vi tvungna att ställa den frågan, för vi såg ju att här tänker man inte som på de flesta andra skolor. Det finns fler skolor som har ett liknande tänk. Men tyvärr finns det alltför många skolor som fortfarande inte är där ännu. Det är det som är så intressant, vad är skillnaden, varför? En annan fråga är, om det nu är så bra, om det ger sådana resultat, hur ska det då spridas vidare, borde inte fler skolor gå i samma eller i alla fall liknande spår? Det blev många frågor. Jag har inga svar, men självklart har jag funderingar och idéer, tror jag återkommer till det lite senare.

4080385129

Tillbaka till varför det blev som det blev, varför skolan har tagit det här jätteklivet. Jag har självklart inte alla svar, men jag har fått lite förklaringar och förståelse till varför. Dels satsade skolan för ett antal år sedan på att låta en engagerad pedagog få en del av sin tjänst som it-inspiratör på skolan. En pedagog som själv är nyfiken och inte räds att köra igång och prova, för vad är det värsta som kan hända. Det kanske blir lite tokigt, men då är det väl bara att återgå till det vanliga. Nåväl, pedagogen deltog ett år på SETT, en stor konferens i Stockholm med fokus på lärandet idag, och kom därifrån med så mycket inspiration och ett helt nytt sätt att tänka kring undervisning. Han hade drabbats av ”the flipped classroom syndrome”. Eftersom han, ja, det är en han i det här fallet, inte är rädd och testa så gjorde han det. Eleverna som han undervisade i åk 7-9 fick plötsligt i läxa att se filmer hemma innan lektionerna. Filmer som läraren spelat in, och som jag har hört inte heller hade den bästa kvaliteten. Men budskapet gick fram. Rätt vad det var satt eleverna i elevhallen och tittade på filmer om matte. De pratade matte på rasten, för att de var intresserade och ville, inte för att någon sagt åt dem att göra det just då. Detta sätt att vända på lektionerna blev en vändning för honom och jag tror att det var då det första fröet såddes för det som blev den digitala resan som nu pågår på skolan. Påpekas bör också att det då inte fanns särskilt många digitala verktyg på skolan, ett par datavagnar har jag förstått att det fanns på drygt 300 elever. Därför blev elevernas egna mobiltelefoner det som användes. Här arbetade eleverna två och två eller fler, och därför fungerade det. Ingen behövde känna sig utpekad, utan det här gjorde man tillsammans. Vilket är bra, för det är i samtal med andra som kunskap till stor del byggs. Att få sätta ord på sina tankar och att få bolla lösningar med varandra, det skapar ny kunskap.

Sen är det mycket annat som spelat in, det fungerar inte att själv vända en skuta eller att se till att en hel skola gör en helomvändning och börjar använda digitala verktyg på ett proffsigt sätt. En ny rektor som visar intresse och tillåter sina pedagoger att blomma och prova på. Som skapar förutsättningar, både i tid och ekonomiskt, det är viktigt för att det i slutänden ska bli en förändring. Idag har de äldsta eleverna en till en och målsättningen är att det ska spridas ner i åldrarna.

Jag fastnade för några saker som berättades för oss om hur arbetet fortlöper nu på skolan. Hur man tänker när det gäller det digitala på olika sätt. Dels har man en tanke på hur man ska möta de barn som kommer från förskolan. För här ser man att det händer mycket och att det är av stor vikt att skolan är beredd att möta dessa nya, när de kommer med så mycket kunskap, glädje och nyfikenhet. Det finns en it-grupp, där inte den mest entusiastiske sitter med. Det har varit ett medvetet val för att digitaliseringen inte ska vara beroende av en enda person. Här tänker jag att det säkert är bra, men att om man gör det valet måste skolan ha kommit en bra bit på väg. Om man är i starten av sin resa, då behövs nog denna entusiast. Men sen, då är det bra att lyfta fler pedagoger som får driva skolutvecklingen framåt. Här kommer en annan aspekt in. Dessa personer måste få påfyllning, de måste få ta del av vad som sker i övriga skolsverige. De måste få möjlighet att inspireras för att sen kunna driva arbetet vidare på sin skola. Där kommer olika konferenser in i bilden och två som jag tänker på i första hand är SETT och Mittlärande. Konferenser med fokus på skolutveckling och kollegialt lärande. Efter ett par dagar på någon av dessa konferenser, eller andra, kommer pedagogerna tillbaka och tillsammans med sina kollegor förs samtal och testas nytt. Det är dock viktigt att pedagoger som besöker en konferens tänker på att vara konferenssmart. Det gäller att inte välja lite av varje, utan en tanke på varför man ska lyssna på just den eller den föreläsningen. Det gäller helt enkelt att blir lite mer konferenssmart, och det är något man har blivit på denna skola. Du kan läsa mer om att vara konferenssmart här.

3466182252

En annan förutsättning är också att rektorer deltar i dessa arrangemang. De måste få se och höra samma saker, de måste ta del av vad som sker inom skolsverige när det gäller digitalisteringen i skolan. För idag handlar det om så mycket mer. Idag är digitaliseringen en fråga om att skapa samma förutsättningar för våra elever och framför allt att de får arbeta med tidsenliga verktyg som skapar bättre förutsättningar för lärandet. Något som jag också fastnade för var när jag fick höra att man på den här skolan i olika sammanhang när man ses pratar om frågor som har med digitalisering att göra. Man pratar om det för att det är viktigt och tillhör dagens samhälle och skola. Då är det inte enbart de vanliga tipsen utan också en stor del kring nätkärlek, källkritik och det som hör nätet till.

Men det finns även utvecklingsområden, ett område som vi på de flesta skolor är ganska dåliga på är att dela med sig och visa upp vad som sker. Det här är något som de flesta vill ska göras, men som jag skrivit tidigare, det är så mycket annat som tar tid så det här med att visa upp och inspirera på den egna skolan, det faller liksom bort. Men jag tror nog att de kommer att få till det också, med den glädjen och framtidstron som jag kan märka när jag besöker skolan är jag säker på att det kommer att bli så.

Jag fick också med mig några citat från elever som jag bär med mig.
– ”Vi lär av varandra”
– ”Vi har roligt tillsammans”
– ”Det är roligare med matte nu, vi lär mer matte nu”

Ett stort tack till Peter Blomqvist och Johan Henriksson på Stöde skola, för att vi fick besöka er och ta del av era tankar och ert sätt att arbeta. Tack också till de fantastiska elever, vars lektioner vi fick vara med på, och se hur det fungerar i verkligenheten på en skola som har eleverna i fokus.

 

På söndag är det fjärde advent och många kan snart se fram mot en längre julledighet. Önskar dig som läser en God Jul och ett Gott Nytt År och så hörs vi nästa termin.

 

 

Kategorier:Allmänt i skolan